Jeremia angripen av prästen Pashur
1 Prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens tempel, hörde Jeremia profetera dessa ord. 2 Då lät han misshandla profeten Jeremia och sätta honom i stocken vid Övre Benjaminporten till Herrens tempel. 3 Nästa dag när Pashur släppte Jeremia ur stocken, sa Jeremia till honom: ”Herren kallar dig inte Pashur utan ’Terror från alla håll’. 4 För så säger Herren: Jag ska göra dig till terror för både dig själv och alla dina vänner. De ska falla för sina fienders svärd inför dina ögon. Jag ska ge hela Juda i den babyloniske kungens hand. Han ska deportera dem till Babel och döda dem med svärd. 5 Jag ska ge alla rikedomar och ägodelar och dyrbarheter i denna stad, samt Judas kungars alla skatter, i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra det till Babel. 6 Och du, Pashur! Du och allt ditt husfolk ska gå i fångenskap. Du ska till Babel, och där ska du dö och begravas med alla dina vänner för vilka du har profeterat dina lögner.”
Jeremias klagan
7 Herre, du bedrog mig,
och jag lät mig bedras.
Du är starkare än jag och vann.
Jag har blivit till ständigt åtlöje,
alla hånar mig.
8 Så fort jag talar måste jag klaga,
ropa över våld och illdåd.
Ja, Herrens ord drar spott och spe
över mig dagen lång.
9 Jag sa:
”Jag vill inte tänka på honom
och aldrig mer tala i hans namn.”
Då blev det som en brinnande eld
i mitt hjärta, instängd inom mig.
Jag försökte förgäves stå emot.
10 Jag hör hur hopen viskar.
”Det är terror från alla håll!
Ange honom!
Ja, vi ska ange honom!”
Alla mina vänner väntar på mitt fall.
”Kanske låter han bedra sig.
Då får vi makt över honom
och kan hämnas på honom.”
11 Men Herren är med mig
som en skräckinjagande krigare.
Därför ska mina förföljare falla
och inte få makt över mig.
De ska verkligen få skämmas,
för de har misslyckats.
Deras eviga vanära ska aldrig glömmas.
12 Härskarornas Herre,
du prövar den rättfärdige.
Du ser hjärta och sinne.
Låt mig få se din hämnd på dem,
för jag har lagt fram min sak för dig.
13 Sjung till Herren, lova Herren!
För han räddar den nödlidande
ur de ondas hand.
14 Förbannad är dagen då jag föddes!
Dagen då min mor födde mig
ska inte vara välsignad!
15 Förbannad är den man
som meddelade min far
att han fått en son
och gjorde honom överlycklig.
16 Låt det gå den mannen
som för de städer Herren ödelade
utan att sörja.
Låt honom höra skrik om morgonen
och stridsrop mitt på dagen.
17 Detta eftersom han inte
dödade mig i moderlivet.
Då hade min mor blivit min grav
och hon hade alltid varit havande.
18 Varför kom jag ut ur moderlivet
för att möta elände och sorg
och sluta mina dagar i vanära?
20:14-18. Jfr 15:10, Job 3:3.
20:16. de städer Herren ödelade. Sodom, Gomorra, Adma och Sebojim, 1 Mos 19:24-29, 5 Mos 29:23.
© Ragnar Blomfelt