Dom över onda kungar
1 Så sa Herren: Gå ner till judakungens palats och tala där dessa ord: 2 Lyssna till Herrens ord, du Judas kung som sitter på Davids tron, du och dina tjänare och ditt folk som går in genom dessa portar. 3 Så säger Herren: Verkställ rättvisa och rättfärdighet, och fria rånoffret från förtryckaren. Invandraren, den faderlöse och änkan ska ni inte behandla illa eller våldsamt. Avrätta inte oskyldiga på denna plats. 4 Om ni verkligen rättar er efter detta ord, ska kungar som sitter på Davids tron dra in genom portarna till detta hus med vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk. 5 Men om ni inte åtlyder dessa ord svär jag vid mig själv, säger Herren, att detta hus ska läggas i ruiner.
6 För så säger Herren
om judakungens palats:
Du är som Gilead för mig,
som Libanons topp.
Men jag ska sannerligen
göra dig till en öken,
till obebodda städer.
7 Jag ska avskilja fördärvare mot dig,
var och en med sina vapen.
De ska fälla dina bästa cedrar
och kasta dem i elden.
8 Många folkslag ska gå förbi denna stad och fråga varandra: ”Varför har Herren gjort så mot denna stora stad?” 9 De ska få till svar: ”Därför att de övergav förbundet med Jahve sin Gud och tillbad andra gudar och tjänade dem.”
10 Gråt inte över den döde kungen,
sörj honom inte.
Gråt istället över kungen
som vandrar bort,
för han ska aldrig återvända
och se sitt födelseland.
11 För så säger Herren om Josias son Shallum, Judas kung som efterträdde sin far Josia och som fördes bort från denna plats: ”Han ska aldrig mer återvända. 12 Han ska dö på den plats dit han förts i fångenskap och aldrig mer återse detta land.”
13 Fördömelse över den
som bygger sitt hus med orätt,
övervåningen med orättfärdighet,
som låter sin nästa arbeta för intet
och vägrar honom hans lön.
14 Han säger:
”Jag vill bygga mig ett väldigt hus
med rymlig övervåning.”
Han hugger ut fönster,
gör paneler av cederträ
och målar med högröd färg.
15 Är du kung
för att du ska tävla med cederträ?
Din far åt, drack
och betedde sig rättvist och rättfärdigt.
Och då gick det honom väl.
16 Han skipade rättvisa
för den nödställde och utsatte.
Och då gick allt väl.
Är inte det att känna mig?
säger Herren.
17 Men du har ögon och hjärta
bara för mammon.
Du spiller oskyldigt blod
och utövar förtryck och våld.
18 Därför säger Herren om Jojakim, Josias son, Judas kung:
Ingen ska sörjande ropa efter honom:
”O, min broder! O, min syster!”
Ingen ska sörjande ropa efter honom:
”O, herre! O, hans majestät!”
19 Han ska få en åsnebegravning.
Han ska släpas bort och kastas
långt utanför Jerusalems portar.
20 Gå upp på Libanon och ropa,
höj din röst i Bashan,
ropa från Abarim!
För alla dina älskare är krossade.
21 Jag talade till dig när du hade det bra,
men du sa: ”Jag vill inte lyssna.”
Du har varit sådan från din ungdom,
du har vägrat lyssna till mig.
22 En stormvind ska driva iväg alla dina herdar.
Dina älskare ska gå i fångenskap.
Då ska du skämmas och vanäras
på grund av all din ondska.
23 Du som bor i Libanon
och har ditt näste i cedrarna,
hur ömklig ska du inte bli
när värkar och ångest drabbar dig
som hos en födande kvinna!
24 Så sant jag lever, säger Herren: Även om du Konja, Jojakims son, Judas kung, vore en sigillring på min högra hand, så skulle jag rycka av dig. 25 Jag ska överlämna dig till dem som vill döda dig och som du fruktar, till Babels kung Nebukadressar och kaldeerna. 26 Jag ska slunga bort dig och din mor som födde dig till ett annat land där ni inte är födda. Där ska ni dö. 27 De ska aldrig få återvända till landet de längtar till.
28 Är denne man Konja ett föraktat och krossat kärl? En oönskad kruka? Varför har han och hans barn slungats iväg och kastats bort till ett för dem okänt land? 29 Land, land, land, hör Herrens ord! 30 Så säger Herren: Nedteckna om den mannen: Han ska vara barnlös. Hans liv ska bli misslyckat. Ingen av hans söner ska lyckas sitta på Davids tron och åter härska över Juda.
22:11. Shallum (Joahas) var kung 609 f. Kr.
22:18. Jojakim var kung 609-598 f. Kr.
22:24. Konja (Jekonja/Jojakin) var kung 598-597 f. Kr.
© Ragnar Blomfelt