1 Så säger Herren: Lyssna!
Jag uppväcker en ödeläggande ande
mot Babel
och mot dem som bor i Leb-Kamaj.
2 Jag ska sända främlingar
att rensa Babel.
De ska tömma landet
när de från alla sidor
angriper henne på ofärdens dag.
3 Låt inte bågskytten spänna sin båge,
låt honom inte brösta sig i sitt pansar.
Skona inte hennes unga män,
avskilj hela hären åt förintelse!
4 De slagna ska falla i kaldeernas land,
genomborrade på deras gator.
5 För Israel och Juda
har inte övergetts av sin Gud,
härskarornas Herre,
fastän deras land är skuldfylld
mot Israels Helige.
6 Fly från Babel!
Varje man ska rädda sitt liv!
Gå inte under genom hennes skuld.
För detta är hämndens tid för Herren
då han vedergäller Babel
vad hon förtjänar!
7 Babel var i Herrens hand en guldbägare
som berusade hela jorden.
Folken drack av vinet
och blev som galna.
8 Plötsligt föll Babel och krossades.
Sörj över henne!
Hämta balsam för hennes plåga,
kanske kan hon botas.
9 ”Vi försökte bota Babel, men förgäves.
Vi lämnar henne
och går var och en till sitt land!
För hennes dom
räcker upp till himlen och når till skyarna.
10 Herren har låtit vår rättfärdighet framträda.
Kom, låt oss berätta i Sion
vad Jahve vår Gud har utfört.”
11 Vässa pilarna, fyll era koger!
Herren har väckt anden
hos de mediska kungarna.
Hans plan är att ödelägga Babel.
Det är Herrens hämnd,
hämnden för hans tempel.
12 Lyft baneret mot Babels murar!
Skärp bevakningen,
ställ ut vakter, förbered bakhåll!
För Herren har planlagt
och utfört vad han sagt
mot de som bor i Babel.
13 Du som bor vid stora vatten
och är så rik på skatter,
ditt slut har kommit,
livets tråd ska skäras av.
14 Härskarornas Herre
har svurit vid sig själv:
”Jag ska fylla dig med människor,
talrika som gräshoppor.
De ska höja segerrop mot dig.”
15 Herren skapade jorden med sin kraft,
grundlade världen med sin visdom,
spände ut rymden med sitt förstånd.
16 När han dundrar brusar himlens vatten.
Han får regnskyar att stiga
från jordens ände.
Han förser regnet med blixtar.
Han för ut vinden från sitt förrådsrum.
17 Alla människor är enfaldiga dårar.
Varje guldsmed ska skämmas
över sina avgudar.
För hans gjutna gudabild
är bländverk utan ande.
18 De är tomhet, verk att skratta åt.
De ska förstöras när straffet kommer.
19 Jakobs Gud är inte som de,
för han skapade allt och sin egen stam.
Jahve är hans namn,
han som är över härskarorna.
20 Du är min hammare, mitt krigsvapen.
Med dig krossar jag folkslag
och ödelägger riken,
21 med dig krossar jag
häst och ryttare, vagn och kusk,
22 med dig krossar jag
man och kvinna, gammal och ung,
pojke och jungfru,
23 med dig krossar jag herde och hjord,
bonde och oxspann,
ståthållare och styresmän.
24 Jag ska inför era ögon vedergälla Babel och Kaldeens alla invånare för allt ont som de gjort i Sion, säger Herren.
25 Lyssna!
Jag är emot dig, du fördärvets berg,
säger Herren, som fördärvar hela jorden.
Jag sträcker ut min hand mot dig
och störtar dig ner från klipporna
och gör dig till ett utbränt berg.
26 Ingen ska ta ifrån dig
varken hörnsten eller grundsten,
för du ska bli ödemark för alltid,
säger Herren.
27 Res ett baner på jorden,
stöt i horn bland folken!
Avskilj folk till krig mot Babel!
Kalla riken mot henne
– Ararat, Minni och Ashkenas.
Utse en härförare mot henne.
Ryck fram med hästar
likt en tät svärm av gräshoppor.
28 Avskilj folk till krig mot Babel,
Mediens kungar, ståthållare, alla stormän
och varje land de härskar över.
29 Jorden skälver och bävar,
för Herrens planer mot Babel står fast:
att göra Babel öde och obeboeligt.
30 Babels hjältar har slutat kriga,
de sitter i sina fästningar.
Deras styrka har runnit av dem,
de har blivit som kvinnor.
Husen har satts i brand,
bommarna är sönderbrutna.
31 Löpare och budbärare
springer om vartannat
för att meddela Babels kung
att hela hans stad har intagits,
32 att vadställena har erövrats,
att dammarna är nedbrända
och krigarna panikslagna.
33 För så säger härskarornas Herre,
Israels Gud:
Dottern Babel är som en tröskplats
som trampats till.
Strax är skördetiden inne.
34 Babels kung Nebukadressar
slukade mig och gjorde slut på mig.
Han gjorde mig till ett tomt kärl.
Som ett monster svalde han mig
och fyllde sin buk med mina läckerheter.
Han sköljde bort mig.
35 ”Låt våldet min kropp utsatts för
komma över Babel”,
säger hon som bor i Sion.
”Låt mitt blod komma över dem
som bor i Kaldeen”,
säger Jerusalem.
36 Därför säger Herren:
Lyssna! Jag tar mig an din sak
och utkräver din hämnd.
Jag torrlägger Babels hav
och torkar ut hennes brunn.
37 Babel ska bli en ruinhög,
ett tillhåll för schakaler,
till bestörtning och förakt.
Ingen ska bo där.
38 Alla ryter de nu som lejon,
morrar som lejonungar.
39 Mitt i deras upphetsning
ordnar jag ett gästabud för dem.
Jag gör dem berusade och exalterade.
Sedan faller de i en evig sömn
utan att vakna, säger Herren.
40 Jag för dem till slakt som lamm,
som baggar och bockar.
41 Sheshak blev intaget,
hela jordens stolthet erövrades!
Babel har väckt bestörtning bland folken!
42 Havet steg upp över Babel,
de brusande vågorna täckte henne.
43 Hennes städer förvandlades
till ödemark och torr öken,
till ett land där ingen man bor,
där ingen människoson går fram.
44 Jag straffar Bel i Babel.
Det han slukat tar jag ut ur hans gap.
Folken ska inte mer strömma till honom.
Även Babels murar faller.
45 Mitt folk, dra ut från henne!
Ni alla, fräls era liv
från Herrens brinnande vrede.
46 Bli inte modlösa och rädda
för rykten i landet.
Ett rykte kommer ena året
och ett annat nästa år:
”Det är våld i landet!”
”Härskare mot härskare!”
47 För lyssna! Dagar kommer
då jag ska straffa Babels avgudar.
Hela hennes land ska vanäras
och alla ska där slås ner.
48 Då ska himmel och jord
och allt i dem jubla över Babel.
För ödeläggarna från norr
kommer över henne, säger Herren.
49 På grund av Israels dräpta
måste Babel falla,
ja, det var på grund av Babel
som dräpta låg över hela jorden.
50 Ni som undkommit svärdet,
ge er av, stanna inte!
Minns Herren i fjärran land
och ha Jerusalem i era hjärtan!
51 Vi är vanärade, för vi hånades.
Vi skäms, för främlingar har trängt in
till de heliga platserna i Herrens tempel.
52 Lyssna!
Därför ska dagar komma, säger Herren,
då jag ska straffa Babels avgudar.
Och i hela hennes land ska sårade stöna.
53 Om Babel än steg upp till himlen
och gjorde sin fästning hög och stark,
skulle ändå ödeläggare
från mig nå henne, säger Herren.
54 Det hörs skrik från Babel.
Stor förödelse i kaldeernas land.
55 För Herren ödelägger Babel.
Han tystar hennes skrikande.
Deras vågor brusar som stora vatten,
deras dån genljuder.
56 För ödeläggaren angriper Babel
och hennes hjältar tillfångatas.
Deras bågar bryts sönder.
För Jahve är en hämndens Gud,
han ska sannerligen vedergälla.
57 Jag ska berusa Babels stormän och visa män,
hennes ståthållare, styresmän och hjältar.
Sedan faller de i en evig sömn
utan att vakna, säger Kungen.
Jahve är hans namn,
han som är över härskarorna.
58 Så säger härskarornas Herre:
Babels breda murar
ska jämnas med marken.
De höga portarna ska brännas.
Folken sliter för tomhet,
de arbetar sig trötta
för det som blir lågornas rov.
59 Detta är budskapet som profeten Jeremia gav till Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, då denne begav sig till Babel med judakungen Sidkia i hans fjärde regeringsår. Seraja var kvartermästare.
60 Jeremia skrev ner i en bokulle all den ofärd som skulle drabba Babel, alla nedtecknade ord om Babel. 61 Jeremia sa till Seraja: ”När du kommer till Babel, se då till att du läser upp alla dessa ord. 62 Du ska säga: Herre, du har sagt om denna plats att du ska göra slut på den så att den blir obeboelig för människa och djur, ja, den ska bli en evig ödemark. 63 När du läst upp allt i bokrullen ska du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat. 64 Säg sedan: Så ska Babel sjunka och aldrig mer resa sig på grund av den ofärd som jag sänder över henne. De ska utmattas.”
Här slutar Jeremias ord.
51:1. Leb-Kamaj. Kaldeen.
51:41. Sheshak. Babel.
51:48. jubla över Babel. Jfr Upp 18:20.
51:59. fjärde regeringsår. År 593 f. Kr.
© Ragnar Blomfelt