Ofärd över Jerusalem
1 Sök skydd och ge er av från Jerusalem,
ni Benjamins söner!
Blås i hornet i Tekoa,
res ett baner över Bet-Hakkerem,
för ofärd hotar från norr
med stor förödelse.
2 Jag ska ödelägga dotter Sion,
den älskvärda och behagfulla.
3 Herdar ska komma mot henne
med sina hjordar.
De ska slå upp tält omkring henne
och alla ska ta ett stycke mark till bete.
4 Gör er redo att gå i krig mot henne!
”Kom, vi attackerar vid middagstid!
Fördömt också! dagen går mot sitt slut
och kvällsskuggorna blir längre.
5 Kom, vi attackerar om natten
och förstör hennes palats!”
6 För så säger härskarornas Herre:
Fäll träd och bygg vallar mot Jerusalem!
Denna stad måste straffas.
Den är full av förtryck.
7 Som en källa håller vattnet kallt,
så håller Jerusalem fast vid ondska.
Den genljuder av våld och förstörelse,
jag bevittnar sjukdom och sår.
8 Ta varning, Jerusalem!
Annars vänder jag mig ifrån dig
och gör dig till en obeboelig ödemark.
9 Så säger härskarornas Herre:
”Bärga efterskörden av Israels återstod,
som från en vinstock.
Sträck åter ut din hand,
som när druvor plockas från rankorna.”
10 Vem ska jag tala till och varna,
så att de lyssnar?
De har stängda öron som inget hör.
Herrens ord hånas bland dem,
de tycker inte alls om det.
11 Jag är fylld av Herrens vrede,
jag står inte ut med att hålla den tillbaka.
”Ös ut den över barnen på gatan
och över de unga där de samlas.
Man och hustru ska tas med,
vuxna och gamla.
12 Andra ska ta över deras hus,
åkrar och hustrur.
För jag sträcker ut handen
mot dem som bor i landet, säger Herren.”
13 Hög eller låg,
alla är oärliga girigbukar.
Profet eller präst,
alla beter sig falskt.
14 Lättvindigt försöker de bota
mitt folks skada och säger:
”Allt är väl, allt är väl!”
Men allt är inte väl.
15 Skämdes de för allt vidrigt de gjort?
Nej, de skämdes inte,
de fattar inte ens vad det är att skämmas.
Därför ska de falla bland dem som faller.
Vid den tid då jag straffar dem
ska de ramla ihop, säger Herren.
16 Så säger Herren:
Ställ er vid vägarna och se!
Fråga efter de gamla stigarna,
efter den goda vägen.
Gå på den och ni ska finna själslig ro.
Men de svarade:
”Nej, där vill vi inte gå!”
17 Jag satte väktare över er och sa:
”Lyssna till hornets ljud”.
Men de svarade:
”Vi vägrar lyssna!”
18 Lyssna därför, ni hednafolk,
och förstå, ni församlade,
vad som ska hända med dem.
19 Lyssna, du jord!
Jag sänder ofärd över detta folk,
en frukt av deras tankar.
För de vägrade lyssna på mina ord
och förkastade min lag.
20 Jag bryr mig inte om rökelse från Saba
eller bästa kalmus från fjärran land.
Jag godtar inte era brännoffer
och jag ogillar era slaktoffer.
21 Därför säger Herren:
Lyssna!
Jag lägger stenar framför detta folk,
både fäder och söner ska snubbla,
grannar och vänner förgås.
22 Så säger Herren:
Se, en armé kommer från landet i norr,
ett mäktigt folk reser sig
vid jordens yttersta ände.
23 De greppar båge och spjut,
de är grymma och skoningslösa.
De skriar som havets dån.
De rider sina hästar i formation,
rustade till krig mot dig, dotter Sion.
24 ”När vi hörde ryktet
blev vi handlingsförlamade.
Ångest kom över oss
som hos en födande kvinna i plåga.
25 Gå inte ut på fältet
eller vandra på vägen,
för där är fiendens svärd.
Det är terror från alla håll!
26 Mitt folk, min dotter,
klä dig i säcktyg, vältra dig i aska.
Sörj med bitter klagan
som efter ende sonen,
för plötsligt drabbar oss fördärvaren.”
27 Jeremia, min borg,
du är satt att pröva mitt folk.
Du ska observera
och utvärdera hur de beter sig.
28 De är alla förhärdade rebeller,
de går omkring och förtalar.
De är koppar och järn, alla fördärvade.
29 Blåsbälgen pumpar,
men ur elden kommer inget annat än bly.
Rening är meningslös,
de onda rensas inte ut.
30 De kallas ”förkastat silver”,
för Herren har förkastat dem.
6:14. Allt är väl. Se kommentar till Hes 13:10.
6:22. en armé kommer. Babylon.
© Ragnar Blomfelt