1 Om ändå mitt huvud vore en brunn
och mina ögon en tårekälla!
Då skulle jag gråta dag och natt
för de dräpta hos dottern mitt folk.
2 Om ändå någon kunde ge mig
en rastplats i öknen!
Då skulle jag lämna mitt folk
och gå bort från dem.
För de är alla äktenskapsbrytare,
en hop trolösa.
3 De spänner sin tunga som en pilbåge,
lögn härskar över sanning i landet.
De går från ondska till ondska.
Och mig känner de inte, säger Herren.
4 Var på vakt mot din nästa!
Lita inte ens på en bror,
för varje bror är notoriskt falsk,
varje vän sprider förtal.
5 Alla bedrar sin nästa, ingen talar sanning.
De lär sina tungor lögnens språk.
De utmattas av sina synder.
6 Du bor mitt ibland falskhet!
I sin falskhet vill de inte veta av mig,
säger Herren.
7 Därför säger härskarornas Herre:
Se, jag smälter dem och prövar dem,
för vad annat kan jag göra
med dottern mitt folk?
8 Deras tunga är en dödlig pil
som talar bedrägligt.
De talar vänligt med sin nästa,
men i hjärtat lägger de ut fällor.
9 Skulle jag inte straffa dem för detta?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk?
10 Jag vill gråta och sörja över bergen,
begråta betesmarkerna i öknen,
för de är så förbrända att ingen går där.
Boskapen har tystnat,
himlens fåglar och vilddjuren har flytt sin kos.
11 Jag gör Jerusalem till en ruinhög,
ett tillhåll för schakaler,
och Judas städer till en obeboelig ödemark.
12 Vem är tillräckligt vis att förstå detta? Till vem har Herren talat så att han kan förklara? Varför är landet fördärvat och förbränt som en oframkomlig öken?
13 Herren svarade: Eftersom de övergett min lag som jag gav dem. De har varken lyssnat till eller följt min röst. 14 De har istället följt sina rebelliska hjärtan och baalerna, så som deras fäder lärt dem.
15 Därför säger härskarornas Herre, Israels Gud: Jag ger detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka! 16 Jag ska skingra dem bland folkslag som varken de eller deras fäder har känt. Jag ska sända svärdet efter dem tills jag gjort slut på dem.
17 Så säger härskarornas Herre:
Se er om och kalla på gråterskor,
sänd efter de mest professionella.
18 Låt dem genast stämma upp
en sorgesång över oss.
Våra ögon ska drypa av tårar,
våra ögonlock bli genomblöta.
19 För sorgesång hörs från Sion:
”Vilken förödelse vi drabbats av!
Vi skäms så förskräckligt.
För vi har lämnat landet,
de har ju rivit våra hem.”
20 Ni kvinnor, lyssna till Herrens ord,
öppna era öron för hans ord.
Lär era döttrar sorgesång,
och varandra klagosång.
21 För döden klev in genom våra fönster
och gick in i våra borgar.
Döden har ihjäl barnen utomhus,
unga män på torgen.
22 Tala! Så säger Herren:
Människolik ligger som gödsel på marken,
som kärvar efter skördemannen,
och ingen samlar upp dem.
23 Så säger Herren:
Den vise ska inte vara stolt över sin visdom,
den mäktige ska inte vara stolt över sin makt,
den rike ska inte vara stolt över sin rikedom.
24 Den som vill vara stolt
ska vara stolt över detta:
att han har insikt och känner mig.
För jag är Jahve,
som verkar med godhet, rättvisa
och rättfärdighet på jorden.
Sådant tycker jag om, säger Jahve.
25 Lyssna! Dagar ska komma, säger Herren, då jag ska straffa alla som är omskurna bara i köttet: 26 Egypten, Juda, Edom, ammoniterna, Moab och alla ökenbor med håret avklippt på sidorna. För alla hednafolk är oomskurna, även hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.
9:24. Alluderas till i 1 Kor 1:31, 2 Kor 10:17.
© Ragnar Blomfelt