Tyros och Sidon
1 Ödesord om Tyros.
Jämra er, ni Tarshishskepp,
för Tyros är ödelagt,
utan hus och hamn.
Budskapet når dem från Cypern.
2 Var tysta, ni som bor vid kusten,
ni köpmän från Sidon,
som sjöfarande män har fyllt.
3 Av Shihors säd och Nilens skördar
gjorde du vinster
då du for över stora vatten
och bedrev handel.
Du blev folkens marknadsplats.
4 Skäms Sidon, du havets fästning!
För havet har sagt:
”Jag har inte haft värk eller fött barn.
Jag har inte fött upp söner
eller fostrat döttrar.”
5 När nyheten når Egypten våndas de,
som när de hörde om Tyros.
6 Dra bort till Tarshish och jämra er,
ni som bor vid kusten!
7 Är detta er triumferande stad
från forna dagar,
vars fötter förde henne långt bort till nya hem?
8 Vem bestämde detta
mot det kungliga Tyros,
vars köpmän var furstar
och vars handelsmän
var de förnämsta på jorden?
9 Härskarornas Herre bestämde det,
för att skända all stolt härlighet
och förödmjuka de förnäma på jorden.
10 Odla ditt land som de gör längs Nilen,
du dotter Tarshish,
för här finns ingen hamn mer.
11 Herren sträckte ut sin hand över havet
och skakade om kungariken.
Han befallde att Kanaans fästningar
skulle ödeläggas.
12 Han sa: ”Du ska inte mer triumfera,
du förtryckta jungfru, dotter Sidon.
Res dig och bege dig till Cypern,
fast inte ens där ska du få ro!
13 Se på landet Kaldeen
där folket upphört existera.
Assyrierna gav landet åt ökendjur.
De reste sina belägringstorn
och rev ner landets borgar till ruiner.
14 Jämra er, Tarshishskepp,
för er befästning är förstörd!”
15 Den dagen ska Tyros glömmas bort i sjuttio år, som en kungs livslängd. Men efter sjuttio år ska det gå med Tyros som i visan om horan:
16 ”Ta din harpa och gå runt i staden,
du bortglömda hora.
Spela vackert och sjung sånger,
så att folk minns dig.”
17 För efter sjuttio år ska Herren besöka Tyros. Men hon ska återvända till sitt lukrativa horeri och begå otukt med all världens riken på jordens yta. 18 Men hennes vinst och lön ska avskiljas åt Herren. Det ska inte lagras eller hamstras utan gå till dem som lever inför Herren, så att de kan äta sig mätta och klä sig grannt.
© Ragnar Blomfelt