Nöd och frälsning
1 Fördömelse över dig som fördärvat
men inte själv fördärvats,
som förrått men inte själv blivit förrådd!
När du fördärvat klart ska du själv fördärvas,
när du slutat förråda ska du själv bli förrådd.
2 Herre, ge oss nåd! Vi väntar på dig.
Var vår styrka varje morgon,
och vår frälsning i nödens tid.
3 Folken flyr för det väldiga dånet,
när du reser dig skingras folkslagen.
4 De förser sig med byte från er,
som gnagande gräshoppor.
De stormar fram i svärmar.
5 Herren är upphöjd, för han bor i höjden.
Han fyller Sion med rättvisa och rättfärdighet.
6 Det väntar dig en trygg framtid
med överflöd av frälsning, visdom och kunskap.
Fruktan för Herren är Sions skatt.
7 Lyssna! Folket i Ariel klagar på gatan,
fredssändebuden gråter bittert.
8 Vägarna är öde, stigarna är tomma.
Fördrag har brutits, städer föraktas,
människoliv har inget värde.
9 Landet sörjer och försmäktar,
Libanon vissnar av skam,
Sharon liknar en ödemark,
Bashans och Karmels skogar fäller sina löv.
10 Nu reser jag mig, säger Herren,
nu ska jag bli upphöjd och visa min höghet.
11 Ni är havande med hö och föder halm.
Ert raseri är en eld som ska förtära er.
12 Folken bränns till kalk,
eldas upp som avhugget törne.
13 Ni i fjärran, hör vad jag har gjort.
Ni som är nära, lär känna min makt.
14 Syndarna i Sion är rädda,
fasa griper de gudsfientliga.
”Vem av oss kan befinna sig vid en förtärande eld?
Vem av oss kan befinna sig vid eviga flammor?”
15 Den som lever rättfärdigt och talar trovärdigt,
den som föraktar vinst genom utpressning
och avvisar mutor,
den som vägrar höra om blodsdåd
och ser bort från ondskan,
16 han får bo på höjderna och vara trygg i klippfästen.
Han ska ha bröd och aldrig sakna vatten.
17 Dina ögon ska se en Kung i sin skönhet,
de ska få se ett vidsträckt land.
18 Då ska du reflektera över en hemsk tid som varit:
”Var är nu kontrollanterna och skatteindrivarna
och han som räknade tornen?”
19 Du slipper se vildarna,
ett folk med ett underligt och helt obegripligt språk
som ingen fattar.
20 Se på Sion, våra högtiders stad!
Du ska beskåda Jerusalem, en trygg boplats,
ett bestående tält vars pluggar aldrig rycks upp
och vars tältlinor inte brister.
21 För Herren ska vara där i sitt majestät.
Han ska vara för oss som breda floder och strömmar
där ingen krigsbåt ska bli rodd
och inget mäktigt skepp segla.
22 För Herren är vår domare,
Herren är vår laggivare, Herren är vår kung.
Han ska frälsa oss.
23 Dina linor hänger slaka,
de håller varken masten stadig eller seglet spänt.
Då ska ett stort byte fördelas
och även de lama ska plundra.
24 Ingen i Sion ska säga: ”Jag är sjuk.”
Folket som bor där har fått sin synd förlåten.
33:1. dig som fördärvat. Assyrien.
33:7. Ariel. Jerusalem.
© Ragnar Blomfelt