Dom över avguderi
1 Så säger Herren:
Himlen är min tron, jorden är min fotpall.
Vad för slags hus kan ni bygga åt mig?
Var skulle min viloplats vara?
2 Min hand har gjort allt detta.
Det var så det blev till, säger Herren.
Jag ser till den som är utsatt
och har en nedbruten ande,
och som fruktar mitt ord.
3 Den som slaktar oxar
är lik en som mördar.
Den som offrar lamm
är lik en som bryter nacken på hundar.
Den som bär fram matoffer
är lik en som bär fram svinblod.
Den som offrar rökelse
är lik en som välsignar avgudar.
De har valt sina egna vägar
och tycker om sina vidrigheter.
4 Så jag ska välja deras ofärd,
och det de fruktar sänder jag över dem.
För jag ropade, men ingen svarade,
jag talade, men ingen lyssnade.
De gjorde det onda i mina ögon,
de valde det jag ogillar.
Frälsning och dom
5 Lyssna på Herrens ord,
ni som fruktar hans ord!
Era bröder som hatar er och stöter bort er
på grund av mitt namn, de säger:
”Låt Herren förhärligas, så vi får se er lycka!”
Men de ska få skämmas.
6 Hör bullret från staden,
hör dånet från templet,
dånet när Herren ger sina fiender
vad de förtjänar!
7 Innan Sion känt värkar föder hon,
innan smärtorna får hon en son.
8 Vem har hört något sådant?
Vem har sett något liknande?
Kan ett land bli till på en dag?
Kan ett folk födas på ett ögonblick?
Ändå födde Sion sina söner
så fort hon fick värkar!
9 Skulle jag öppna moderlivet
utan att sätta igång födseln?
säger Herren.
Eller sätta igång födseln
och sedan stoppa den?
säger din Gud.
10 Gläds med Jerusalem och jubla för henne,
alla ni som älskar henne!
Dela hennes glädje,
alla ni som sörjer över henne.
11 För ni ska suga och bli mätta
vid hennes tröstande bröst,
dricka och njuta av hennes härliga överflöd.
12 För så säger Herren:
Jag leder fred till henne som en flod,
och folkens rikedomar som en forsande älv.
Ni ska suga hennes bröst
och bli burna i famnen
och vaggade i hennes knä.
13 Som en mor tröstar sin son ska jag trösta er.
I Jerusalem ska ni få tröst.
14 När ni ser detta ska era hjärtan glädjas
och era kroppar spira likt gräs.
Herrens tjänare ska få känna hans makt,
men hans fiender får känna hans vrede.
Guds vrede och ny skapelse
15 För se, Herren kommer i eld.
Hans vagnar är som en stormvind.
Han verkställer sin vrede med hetta
och sitt straff med eldslågor.
16 För med eld och sitt svärd
ska Herren döma mänskligheten.
Många ska dödas av Herren.
17 De som avskiljer och renar sig för att gå till trädgårdarna och följa en som är där inne, de äter svinkött och vidriga ting och möss. De ska alla svepas bort, säger Herren.
18 Jag vet vad de gör och vad de tänker. Jag ska komma och samla alla folk och språk. De ska komma och se min härlighet. 19 Jag ska sätta ett tecken bland dem. Och jag ska sända överlevande bland dem till folken – Tarshish, Pul, Lud, bågskyttefolken, Tubal, Grekland och kustländerna i fjärran som inte hört talas om mig eller sett min härlighet. De ska berätta om min härlighet bland folken. 20 De ska föra alla era bröder från alla folk som offergåva till Herren. De ska föra dem på hästar, vagnar och kärror, på mulåsnor och kameler, till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren. På samma sätt som Israels söner för fram offergåvor i rena kärl till Herrens hus. 21 Även bland dem ska jag ta jag några till präster och leviter, säger Herren.
22 Så som den nya himlen och den nya jorden som jag skapar ska bestå inför mig, så ska er ätt och ert namn bestå, säger Herren. 23 Från nymånadsdag till nymånadsdag och från sabbat till sabbat ska hela mänskligheten komma och tillbe inför mig, säger Herren. 24 De ska gå ut och se liken av de människor som gjorde uppror mot mig. Deras mask ska aldrig dö och deras eld ska aldrig släckas. De ska vara till avsky för hela mänskligheten.
66:1–2. Citeras i Apg 7:49-50.
66:24. Jfr Mark 9:48 med kommentar.
© Ragnar Blomfelt