Fortsättning av Jobs svar
1 Jag avskyr mitt liv!
Jag vill ge utlopp för min klagan,
ge ord åt min själs bitterhet.
2 Jag säger till Gud:
Fördöm mig inte!
Säg mig varför du anklagar mig.
3 Tycker du om att förtrycka
och förkasta dina händers verk
medan du skiner över de ondas planer?
4 Har du människoögon?
Ser du så som människor ser?
5 Är dina dagar som en människas,
dina år som en mans?
6 Du letar ju efter min skuld
och söker efter min synd,
7 fastän du vet om min oskuld.
Ingen kan rädda ur din hand.
8 Dina händer har format och gjort mig.
Men varje del av mig fördärvar du!
9 Tänk på hur du formade mig som lera.
Ska du nu låta mig bli stoft igen!
10 Du hällde ut mig som mjölk
och lät mig stelna som ost.
11 Du klädde mig med hud och kött,
vävde mig samman med ben och senor.
12 Du gav mig liv och kärlek,
i din omsorg bevarade du min ande.
13 Men du dolde detta i ditt hjärta,
jag vet att du tänkte så här:
14 att om jag syndade
skulle du vakta på mig
och inte fria mig från skuld.
15 Det blir hemskt för mig
om jag är ond!
Och är jag rättfärdig kan jag ändå inte
gå med högburet huvud,
för jag är fylld av vanära.
Se mitt lidande!
16 Och upphöjde jag mig
skulle du jaga mig som ett lejon
och visa din mirakulösa makt på mig.
17 Du för fram nya vittnen mot mig.
Du ökar din vrede mot mig.
Du sänder olika härar mot mig.
18 Varför tog du ut mig från moderlivet?
Jag borde ha fått dö
innan någon såg mig!
19 Jag önskar att jag aldrig blivit till,
utan burits från moderlivet till graven!
20 Är inte mina dagar få?
Så sluta, lämna mig i fred!
Ge mig lite uppmuntran
21 innan jag går bort
till mörkrets och dödsskuggans land
för att aldrig återvända,
22 till ett helt nattsvart land,
till dödsskugga och oordning
där ljuset är som mörkret.
© Ragnar Blomfelt