Jobs svar på Sofars första tal
1 Då svarade Job:
2 Javisst, ni är folket!
Och med er dör visdomen!
3 Men jag har också förstånd,
jag är inte sämre än er.
Vem begriper inte detta?
4 Jag har blivit till åtlöje för mina vänner,
jag som ropade till Gud och fick svar,
till åtlöje,
jag som är rättfärdig och oförvitlig.
5 Den självsäkre föraktar ofärden,
den drabbar bara vacklande fötter.
6 Banditernas tält får vara i fred,
de som förargar Gud är trygga,
Gud har dem i sin hand.
7 Men fråga djuren,
de kan undervisa dig.
Himlens fåglar kan upplysa dig.
8 Tala till jorden,
den ska undervisa dig.
Havets fiskar ska informera dig.
9 Vem av dem har inte förstått
att detta är Jahves verk?
10 I Guds hand är alla varelsers liv
och varje människas ande.
11 Prövar inte örat orden
så som tungan prövar maten?
12 Ålderdom ger visdom.
Långt liv skänker förstånd.
13 Hos Gud är visdom och kraft,
råd och förstånd.
14 När han river ner
kan ingen bygga upp.
När han låser in en man
kan ingen öppna.
15 När han håller vattnen tillbaka
torkar de ut.
När han lösgör dem
ödelägger de landet.
16 Hos Gud är styrka och klokhet.
Den vilseledda och vilseledaren
tillhör honom.
17 Han för rådsherrar barfota bort.
Han gör domare till dårar.
18 Han lossar kungars bojor
och fäster bältet om dem.
19 Han för präster barfota bort.
Han störtar mäktiga män.
20 Han tystar de betroddas läppar
och tar bort de äldstes omdöme.
21 Han öser förakt över furstar
och avväpnar de starka.
22 Han avslöjar mörkrets hemligheter
och för dödsskuggan ut i ljuset.
23 Han reser upp och förgör folkslag.
Han skingrar och leder dem bort.
24 Han tar förståndet
från världens ledare.
Han för dem vilse i väglös ödemark.
25 De famlar i mörker utan ljus.
Han får dem att ragla som berusade.
© Ragnar Blomfelt