Bildads andra tal
1 Sedan talade Bildad från Shua:
2 Hur länge ska ni hålla på och babbla?
Tänk efter först, sedan kan vi tala!
3 Varför betraktas vi som djur?
Varför är vi fånar i era ögon?
4 Du som sliter sönder dig i vrede,
ska jorden bli öde för din skull?
Ska klippan flyttas från sin plats?
5 Sannerligen, den ondes ljus ska slockna,
hans eldslåga ska sluta brinna.
6 Ljuset i hans tält är mörkt,
lampan över honom har slocknat.
7 Hans väldiga framfart hejdas,
hans egen plan fäller honom.
8 Hans fötter för honom till nätet,
han vandrar mot garnet.
9 Snaran griper hans häl,
lassot håller fast honom.
10 Ett rep är gömt på marken,
en fälla på stigen han går.
11 Han drabbas överallt av skräck
som jagar honom i hälarna.
12 Ofärd vill sluka honom,
hemsökelse står redo att fälla honom.
13 Det förtär hans hud.
Dödens förstfödde äter av honom.
14 Han rycks bort från sitt trygga tält
och förs till fasornas kung.
15 I hans tält ska han inget ha kvar.
Över hans boplats sprids svavel.
16 Hans rötter torkar nertill,
hans grenar vissnar upptill.
17 Hans minne utplånas från jorden.
Hans namn nämns inte någonstans.
18 Han drivs från ljuset till mörkret.
Han jagas bort från världen.
19 Han blir utan son och ätt i sitt folk.
Ingen överlever där han höll till.
20 De i väst förfäras över hans öde,
de i öst skälver av fasa.
21 Ja, detta drabbar den ondes hem,
och den plats där man inte känner Gud.
© Ragnar Blomfelt