Fortsättning av Jobs svar
1 Är inte människans jordeliv
kamp och strid?
Är inte hennes dagar
som daglönarens?
2 Människan är lik en slav
som flämtar efter skugga,
lik en daglönare som väntar på lön.
3 Jag har tilldelats månader av tomhet
och nätter av elände.
4 Så snart jag lagt mig frågar jag:
”När ska natten ta slut
så jag får stiga upp?”
Jag är orolig och rastlös till morgonen.
5 Kroppen täcks av maskar och sårskorpor.
Huden spricker och varas.
6 Mina dagar löper snabbare
än skottspolen,
de försvinner utan hopp.
7 Betänk att mitt liv är ett andetag,
aldrig mer får jag se det goda.
8 Det öga som ser mig
ska inte mer iaktta mig.
Din blick ska söka mig,
men jag är borta.
9 Som molnet upplöses och försvinner,
så kommer inte den åter upp
som farit ner i dödsriket.
10 Han återvänder aldrig till sitt hus,
hans plats känner honom inte mer.
11 Därför vill jag inte hålla mig tyst.
Jag vill tala i min andes ångest,
klaga i min själs bitterhet.
12 Är jag ett hav eller ett sjöodjur
eftersom du låter bevaka mig?
13 När jag säger att min säng
ska trösta och lugna mig,
14 då skrämmer du mig med drömmar
och terroriserar mig med syner.
15 Hellre stryps jag och dör
än förblir ett benrangel.
16 Jag föraktar mitt liv.
Jag vill inte leva för alltid.
Låt mig vara!
Mina dagar är blott en vindpust.
17 Vad är en människa,
att du tänker så högt om henne
och tar henne till ditt hjärta?
18 Du besöker henne varje morgon
och prövar henne hela tiden.
19 Varför tar du inte blicken ifrån mig
och ger mig tid att svälja?
20 Har jag syndat, vad gör det dig,
du mänsklighetens bevakare?
Varför gör du mig till din måltavla?
Har jag blivit en börda för dig?
21 Varför förlåter du inte min synd
och avlägsnar min skuld?
Snart ligger jag i stoftet.
Du ska ivrigt leta efter mig,
men jag är borta.
© Ragnar Blomfelt