1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 20 21
kapitel 19
Jesus pryglas och misshandlas
1 Pilatus tog då Jesus och lät prygla honom. 2 Och soldaterna vred ihop en krans av törne som de satte på hans huvud, och svepte en purpurröd mantel om honom. 3 De gick gång på gång fram till honom och sa: ˮLeve judarnas kung!ˮ och slog honom i ansiktet. 4 Pilatus gick ut igen och sa till dem: ˮLyssna, jag för ut honom till er för att ni ska veta att jag inte kan finna honom skyldig.ˮ 5 Så kom Jesus ut, med törnekransen och purpurmanteln. Och Pilatus sa till dem: ˮSe människan.ˮ 6 När översteprästerna och deras tempelvakter fick se honom skrek de: ˮKorsfäst, korsfäst!ˮ Pilatus sa då till dem: ˮTa ni själva och korsfäst honom, för jag kan inte finna honom skyldig.ˮ 7 Judarna svarade: ˮVi har en lag och enligt den lagen måste han dö eftersom han gjort sig till Guds Son.ˮ
8 När Pilatus hörde det blev han riktigt rädd. 9 Han gick tillbaka in i högkvarteret och frågade Jesus: ˮVarifrån är du?ˮ Men Jesus gav honom inget svar. 10 Pilatus sa: ˮSvarar du mig inte? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?ˮ 11 Jesus svarade: ˮDu skulle inte ha någon makt över mig om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som överlämnat mig åt dig större synd.ˮ 12 Efter det försökte Pilatus frige honom. Men judarna skrek: ˮFriger du den mannen är du inte kejsarens vän! Den som gör sig själv till kung trotsar kejsaren.ˮ
13 När Pilatus hörde de orden lät han föra ut Jesus. Han satte sig på domartribunen på den plats som kallas Stengården, på hebreiska Gabbata. 14 Det var påskens förberedelsedag, sent på förmiddagen. Pilatus sa till judarna: ˮSe, er kung.ˮ 15 De skrek: ˮHa ihjäl honom! Ha ihjäl honom! Korsfäst honom!ˮ Pilatus frågade: ˮSka jag korsfästa er kung?ˮ Översteprästerna svarade: ˮVi har ingen annan kung än kejsaren.ˮ 16 Då överlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas.
Jesus korsfästes
De tog Jesus med sig. 17 Och han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. 18 Där korsfäste de honom, och med honom två andra på var sin sida och Jesus i mitten. 19 Pilatus lät även göra en inskrift som sattes upp på korset. Där stod: ʼJesus från Nasaret, judarnas kung.ʼ 20 Denna inskrift läste många judar eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden. Texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. 21 Då sa judarnas överstepräster till Pilatus: ˮSkriv inte ʼjudarnas kung,ʼ utan skriv att han sa sig vara judarnas kung.ˮ 22 Pilatus svarade: ˮVad jag skrivit har jag skrivit.ˮ
23 Då soldaterna hade korsfäst Jesus tog de hans kläder och fördelade dem på fyra, en åt varje soldat. Även långskjortan tog de. Men den var utan sömmar, vävd i ett stycke uppifrån och ner. 24 Därför sa de till varandra: ˮVi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som ska få den.ˮ För Skriften skulle uppfyllas som säger: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Så gjorde nu soldaterna.
25 Vid Jesu kors stod hans mor, hennes syster, Maria som var Klopas hustru, och Maria Magdalena. 26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sa han till sin mor: ˮKvinna, där är din son.ˮ 27 Sedan sa han till lärjungen: ˮDär är din mor.ˮ Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.
Jesu död
28 Därefter, när Jesus visste att allt redan var fullbordat, sa han för att Skriften skulle uppfyllas: ˮJag är törstig.ˮ 29 Där stod ett kärl fullt med surt vin. Så de satte en svamp fylld med surt vin på en isopstjälk och förde den till hans mun. 30 När Jesus hade fått det sura vinet sa han: ˮDet är fullbordat.ˮ Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.
Spjut i Jesu sida
31 Eftersom det var förberedelsedag ville inte judarna att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten. För denna sabbatsdag var särskilt betydelsefull. Så de bad Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort. 32 Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa med honom, först på den ene och sedan på den andre. 33 Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben. 34 Men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. 35 Den som sett detta har vittnat, för att även ni ska tro. Hans vittnesbörd är sant, han vet att han talar sanning. 36 Detta skedde nämligen för att Skriften skulle uppfyllas: Inget ben ska krossas på honom. 37 Och ett annat skriftställe säger: De ska se på honom som de genomborrat.
Jesus begravs
38 Josef från Arimataia bad därefter Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Josef var lärjunge till Jesus, fast i hemlighet av rädsla för judarna. Pilatus tillät det, och Josef gick då och tog hans kropp. 39 Även Nikodemos kom dit, han som förut hade kommit till Jesus om natten. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. 40 De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de aromatiska salvorna, enligt begravningsseden bland judarna. 41 Vid den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården en ny grav där ingen ännu hade blivit lagd. 42 Eftersom det var judarnas förberedelsedag och graven låg nära, lade de Jesus där.
Föregående Nästa
.
”Och han bar själv sitt kors på väg ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota.”
.
ˮDet är fullbordat.ˮ
19:1. prygla, här avses sannolikt det som romarna kallade fustigatio, en mildare form av prygel. Efter dödsdomen utsattes han för en mer brutal form av prygel, se kommentar till Matt 27:26.
19:6. jag kan inte finna honom skyldig, detta var tredje gången som Pilatus förklarade Jesus oskyldig (18:38, 19:4).
19:7. enligt den lagen måste han dö, Jesus hade vid flertal tillfällen gjort gudomliga anspråk. Det uppfattades som hädelse av judarna, och det var ett brott som innebar dödsstraff enligt GT, 3 Mos 24:15-16.
19:8. riktigt rädd, Pilatus var möjligen vidskeplig och trodde likt många romare på gudasöner. Hade han nu låtit prygla någon slags gudason? Dessutom hade hans hustru varnat honom (Matt 27:19).
19:9. Jesus gav honom inget svar, i enlighet med Jes 53:7.
19:9. ”högkvarteret.” Alternativ översättning: pretoriet.
19:11. ovanifrån, av Gud. All styrande myndighet, även de som är onda, är tillsatta av Gud (jfr Rom 13:1-7). den som överlämnat mig åt dig, avser sannolikt Kajafas (18:28). Den främste religiöse ledaren i Israel – han som borde haft mest insikt, ödmjukhet och godhet – hade större synd än Pilatus.
19:12-16. påskens förberedelsedag (v. 14), fredag. sent på förmiddagen (v. 14), då man började slakta lammen i templet. De skrek (v. 15), judarnas hatfyllda hets fick Pilatus att besluta något som han egentligen inte ville. Vi har ingen annan kung (v. 15), översteprästernas erkännande av den hedniske kejsar Tiberius som deras ende kung kan ses som ett brott mot det första budordet (2 Mos 20:3). Det är Gud som är kung, Ps 93:1, 99:1. Därtill är Kristus kungarnas Kung (Upp 17:14) i det himmelska riket (Joh 18:36).
19:14. ”sent på förmiddagen.” Alternativ översättning: vid tolvtiden.
19:20. hebreiska, judarnas språk. latin, den romerska ockupationsmaktens officiella språk. grekiska, det ”internationella språk” som i allmänhet både judar och hednafolk förstod.
19:24. Skriften skulle uppfyllas, in i minsta detalj, för att så göra klart att precis allt som skedde ingick i en gudomlig evig plan. Här är varken fråga om slump eller tragiska misstag.
19:24. Ps 22:19.
19:25. hennes syster, möjligen Salome (Mark 15:40). Klopas, se Luk 24:18. Maria Magdalena, se 20:1, 11, Luk 8:2-3.
19:26-27. Djupaste nöd och smärta avhåller inte Jesus från att hålla det fjärde budet och hedra sin mor som nu sannolikt var nära femtio år. den lärjunge som han älskade, författaren, Johannes (som möjligen var kusin till Jesus, se kommentar till Matt 20:20).
19:28. Jag är törstig. Anspelar på Ps 22:16, 69:22.
19:29. surt vin, ett enkelt vin som romerska soldater och vanliga arbetare drack. Han hade tidigare erbjudits en annan dryck, se Matt 27:34. isopstjälk, jfr 2 Mos 12:22, 3 Mos 14:4, 49, Ps 51:9.
19:30. Det är fullbordat. Detta är en segerns och triumfens proklamation. Orden avser främst fullbordandet av Guds vilja genom Kristi försoningsdöd (Matt 5:17, Joh 1:29, 3:16, 4:34, 5:36, 6:38, 17:4. Se även kommentar till Rom 3:25). överlämnade sin ande, som en frivillig akt. Döden innebär att anden frigörs från kroppen och går in i evighetens värld.
19:31. förberedelsedag, fredag. ville inte judarna att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten, på grund av 5 Mos 21:22-23. denna sabbatsdag var särskilt betydelsefull, bl.a. eftersom den inföll i samband med påsken. de korsfästas ben skulle krossas, eftersom det innebar en snabb död genom kvävning. Korsfästa kunde annars vara vid liv ett par dygn på korset.
19:33. krossade de inte hans ben, i enlighet med 2 Mos 12:46, 4 Mos 9:12. Vi påminns därmed om att Jesus Kristus är ”Guds lamm, som tar bort världens synd,” 1:29. Se även Ps 34:21.
19:34. stack upp hans sida, möjligen i eller omkring hjärttrakten.
19:35. Den som sett detta, avser sannolikt författaren, dvs Johannes.
19:36. Inget ben ska krossas, se kommentar till v. 33.
19:36. 2 Mos 12:46, 4 Mos 9:12.
19:37. Citatet är från Sak 12:10. Men det anspelar också på händelsen i 4 Mos 21:8-9 (jfr Joh 3:14-15).
19:38. Josef, en rik man (Matt 27:57) och medlem av Sanhedrin (Luk 23:50-51). Arimataia, en stad i Judeen (Luk 23:51), möjligen detsamma som Ramatajim (1 Sam 1:1) några mil norr om Jerusalem.
19:39. Nikodemos, se kommentar till 3:1. om natten, se kommentar till 3:2.
19:41. en ny grav, att Jesus blev lagd i en grav som en rik man ägde (Matt 27:60) uppfyllde Jes 53:9.
19:42. judarnas tillredelsedag, fredag. lade de Jesus där, när de fick sitt tillstånd (v. 38) fick de sannolikt arbeta skyndsamt (v. 40) innan de till slut kunde lägga Jesus i graven, för sabbaten tog sin början vid solnedgången och då fick inget arbete förekomma.
© Ragnar Blomfelt