JOSUA

KAPITEL 10

Amoreernas fem kungar besegras

1 Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, fick höra att Josua erövrat Ai och helt förintat staden, och att han gjort med Ai och dess kung som han gjort med Jeriko och dess kung, och att Gibeons invånare slutit fred med Israel och bodde i deras närhet. 2 Adoni-Sedek och hans folk blev skräckslagna, för Gibeon var en stor stad, som en av kungastäderna, större än Ai, och alla män var krigare. 3 Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, sände därför bud till kung Hoham i Hebron, till kung Piram i Jarmut, till kung Jafia i Lakish och till kung Debir i Eglon och lät säga: 4 ”Kom upp och bistå mig! Vi ska angripa gibeoniterna, för de har slutit fred med Josua och Israels söner.” 5 Då allierade sig de fem amoreiska kungarna, de i Jerusalem, Hebron, Jarmut, Lakish och Eglon. De drog upp med alla sina härar och belägrade Gibeon och angrep det.

6 Då sände gibeoniternas män bud till Josua i lägret i Gilgal: ”Överge inte dina tjänare. Kom fort upp till oss och hjälp oss! Rädda oss, för amoreernas kungar i bergsbygden har allierat sig mot oss.” 7 Då marscherade Josua dit från Gilgal med hela hären och sina bästa krigsmän. 8 Herren sa till Josua: ”Var inte rädd för dem, för jag har gett dem i dina händer. Ingen av dem ska kunna hålla stånd mot dig.” 9 Efter att ha marscherat hela natten från Gilgal tog han dem med överraskning. 10 Herren kastade dem i förvirring inför Israel och slaktade dem vid Gibeon, och förföljde dem på vägen upp till Bet-Horon och fortsatte dödandet ända till Aseka och Mackeda. 11 När de under sin flykt för Israel kom till Bet-Horons sluttning, kastade Herren stora stenar över dem från himlen, hela vägen till Aseka, så att de dog. De som dödades av hagelstenarna var fler än de som Israels söner dödade med svärd.

Solen står stilla

12 Den dag då Herren överlämnade amoreerna till Israels söner talade Josua till Herren inför hela Israel:

”Sol, stå stilla i Gibeon,

måne, i Ajalons dal!”

13 Solen stod stilla,

månen blev stående,

tills folket hade hämnats

på sina fiender.

Så står det skrivet i ”Den redliges bok.” Solen blev stående mitt på himlen och dröjde att gå ner nästan en hel dag. 14 Det här var en helt unik dag, då Herren lyssnade till en mans ord. För Herren krigade för Israel.

15 Sedan återvände Josua med hela Israel till lägret vid Gilgal.

De fem kungarna dödas

16 Men de fem kungarna flydde och gömde sig i grottan vid Mackeda. 17 Josua fick veta att de fem kungarna höll sig gömda i grottan i Mackeda. 18 Då sa han: ”Vältra stora stenar framför öppningen och sätt några män till att bevaka dem. 19 Men bli inte kvar där ni andra, utan förfölj era fiender och angrip dem bakifrån. Låt dem inte komma in i sina städer, för Jahve er Gud har gett dem i er hand.” 20 Josua och Israels söner slaktade dem i ett enormt blodbad. Bara några få överlevde och kom in i de befästa städerna. 21 Sedan återvände allt folket välbehållet till Josua i lägret i Mackeda. Ingen vågade yttra ett kritiskt ord mot Israels söner.

22 Josua sa: ”Öppna grottan och för ut de fem kungarna därifrån till mig.” 23 Så de förde ut de fem kungarna från grottan till honom, kungarna från Jerusalem, Hebron, Jarmut, Lakish och Eglon. 24 När kungarna hade förts ut till Josua kallade han till sig alla Israels män, och sa till befälhavarna för krigarna som varit med honom: ”Kom fram och sätt foten på dessa kungars nackar.” De kom fram och satte foten på deras nackar. 25 Sedan sa Josua till dem: ”Var inte rädda eller modlösa. Var starka och modiga! För så här ska Herren göra med alla fiender som ni krigar mot.” 26 Därefter högg Josua ihjäl dem och hängde upp dem på fem pålar. Där fick de hänga till kvällen. 27 Vid solnedgången togs de på Josuas order ner från pålarna och slängdes in i grottan där de hade gömt sig. Framför öppningen lades stora stenar, som ligger kvar där än i dag.

Josua erövrar sex städer

28 Josua erövrade samma dag Mackeda och dödade invånarna och kungen med svärd. Han förintade fullständigt allt levande i staden och lät ingen undkomma. Han gjorde med kungen i Mackeda, så som han hade gjort med kungen i Jeriko.

29 Sedan drog Josua med hela Israel från Mackeda till Libna och krigade mot Libna. 30 Herren gav också Libna och dess kung i Israels hand. De dödade allt levande i staden med svärd och lät ingen undkomma. Han gjorde med kungen där, så som han hade gjort med kungen i Jeriko.

31 Sedan drog Josua med hela Israel från Libna till Lakish. De belägrade och krigade mot staden. 32 Herren gav Lakish i Israels hand, så att han erövrade staden nästa dag och dödade allt levande i staden med svärd, precis så som han hade gjort i Libna.

33 Då drog Horam, kungen i Gezer, upp för att bistå Lakish. Men Josua dödade honom och hans folk och lät ingen överleva.

34 Från Lakish drog Josua med hela Israel till Eglon. De belägrade och krigade mot staden. 35 Den dagen erövrade de staden med svärdet. Allt levande däri förintade han fullständigt den dagen, precis så som han hade gjort i Lakish.

36 Sedan drog Josua med hela Israel från Eglon upp till Hebron och krigade mot staden. 37 De erövrade staden och brukade svärdet mot kungen, alla lydstäder, och allt levande där. Han lät ingen överleva, utan gjorde som han hade gjort i Eglon. Han förintade Hebron fullständigt med allt levande där.

38 Därefter återvände Josua med hela Israel till Debir och krigade mot det, 39 och erövrade staden. Kungen och alla lydstäder slog de med svärd. De förintade fullständigt allt levande därinne och lät ingen överleva. Han gjorde med Debir och dess kung så som han hade gjort med Hebron och med Libna och dess kung.

40 Josua besegrade hela landet, bergsbygden, Negev, Låglandet och branterna, med alla kungar där. Han lät ingen överleva. Allt som andades förintade han fullständigt, så som Jahve, Israels Gud, hade befallt. 41 Josua besegrade dem från Kadesh-Barnea till Gaza, samt hela landet Goshen fram till Gibeon. 42 Josua erövrade alla dessa kungar och länder under samma fälttåg, för Jahve, Israels Gud, krigade för Israel. 43 Därefter återvände Josua med hela Israel till lägret i Gilgal.

Nästa

Föregående

10:14. en helt unik dag. Vilket innebär att händelsen i v. 12-13 var mirakulös och inte hade någon naturlig förklaring. Jfr 2 Kung 20:9-11, Jes 38:8.

10:40. så som Jahve, Israels Gud, hade befallt. 5 Mos 20:16-17.

© Ragnar Blomfelt