1 När de amoreiska kungarna på Jordans västra sida och de kanaaneiska kungarna längs Medelhavet hörde att Herren hade torkat ut vattnet i Jordan framför Israels söner tills de hade gått över, blev de modlösa och som förlamade inför Israels söner.
En ny generation omskärs
2 Vid den tiden sa Herren till Josua: ”Gör dig flintknivar och omskär Israels söner en andra gång.” 3 Då gjorde Josua flintknivar och omskar Israels söner vid Haaralothöjden. 4 Josua omskar dem eftersom alla krigsmän som drog ut från Egypten hade dött under ökenvandringen efter att de lämnat Egypten. 5 Alla som drog ut hade blivit omskurna. Men de som var födda under ökenvandringen efter att de lämnat Egypten var alla oomskurna. 6 Israels söner vandrade i öknen i fyrtio år tills folkets alla krigare som drog ut från Egypten var döda, eftersom de inte hade lyssnat till Herren. Därför svor Herren att han inte skulle låta dem se landet som han med ed lovat deras fäder att ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung. 7 Men deras söner, som Herren lät växa upp i deras ställe, dem omskar nu Josua. För de var oomskurna och hade varit så under vandringen.
8 När allt folket blivit omskuret förblev de i lägret tills de mådde bra igen. 9 Herren sa till Josua: ”I dag har jag lyft av er vanäran från Egypten.” Så platsen fick namnet Gilgal, och heter så än i dag.
Första påsken i Kanaan
10 På kvällen den fjortonde dagen i månaden, medan Israels söner hade sitt läger i Gilgal, firade de påsk på Jerikos slätter. 11 Dagen efter påsk, just den dagen, åt de osyrat bröd och rostade ax av landets säd. 12 Mannat upphörde nästa dag då de åt av landets säd. Israels söner fick inte manna längre. Det året åt de av skörden i Kanaan.
Herrens befälhavare uppenbarar sig
13 Det hände när Josua var vid Jeriko. Han lyfte blicken och såg en man stå framför sig med ett draget svärd i handen. Josua närmade sig honom och frågade: ”Är du med oss eller våra fiender?” 14 Han svarade: ”Ingendera. Jag är befälhavare över Herrens armé. Nu har jag kommit.” Då föll Josua ner med ansiktet mot marken, tillbad, och frågade: ”Vad vill min herre säga till sin tjänare?” 15 Befälhavaren över Herrens armé svarade: ”Ta av dig skorna, för platsen där du står är helig.” Och Josua gjorde så.
5. Omskärelsen (v. 2-9) och påsken (v. 10-12) motsvaras i Nya Testamentet av hjärtats omskärelse (Kol 2:11) och nattvarden (Matt 26:18-19, 26-28).
5:2. omskär. Se kommentar till 1 Mos 17:10.
5:11. åt de osyrat bröd. Enligt påbudet i 2 Mos 12:17.
5:12. Mannat. Se kommentar till 4 Mos 11:7-8.
5:13-15. Den osynliga världen gör sig synlig ett ögonblick. Den bekräftar för Josua att löftet i 1:9 är verksamt. Det är sannolikt fråga om en teofani (jfr 2 Mos 3:5).
© Ragnar Blomfelt