1 2 4
kapitel 3
1 Har ni alltså uppstått med Kristus, så sök det som finns där ovan, där Kristus är, sittande på Guds högra sida. 2 Ha ert sinne vänt mot det som är där ovan, inte mot det som är på jorden. 3 För ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. 4 När Kristus uppenbaras, han som är ert liv, då ska också ni uppenbaras med honom i härlighet.
Regler för det nya livet
5 Döda därför det jordiska i er: otukt, orenhet, lusta, ont begär, och girigheten som är avgudadyrkan. 6 På grund av sådant kommer Guds vrede [över olydnadens människor]. 7 I dessa synder vandrade även ni en gång när ni levde i dem. 8 Men nu måste också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska, förtal, oanständigt språkbruk. 9 Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan med dess gärningar 10 och iklätt er den nya människan som förnyas i kunskap efter sin Skapares avbild. 11 Här finns inte hedning eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.
12 Därför, som Guds utvalda, heliga och älskade, ska ni klä er i innerlig medkänsla, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. 13 Var toleranta mot varandra, och förlåt varandra om någon har en anklagelse mot en annan. Liksom Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra. 14 Och över allt detta ska ni ha på er kärleken, som är fullkomlighetens band. 15 Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den som ni kallades till i en enda kropp. Var tacksamma. 16 Låt Kristi ord bo inom er i överflöd. Undervisa och vägled varandra i all vishet med psalmer, hymner och andliga sånger. Sjung med tacksamhet i era hjärtan till Gud. 17 Och låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i Herren Jesu namn, och tacka Gud Fadern genom honom.
Den kristna familjen
18 Ni hustrur, underordna er era män, så som det ska vara i Herren. 19 Ni män, älska era hustrur och hys inte agg mot dem. 20 Ni barn, lyd era föräldrar i allt, för det tycker Herren om. 21 Ni fäder, förarga inte era barn, så att de blir modlösa.
22 Ni slavar, lyd era jordiska herrar i allt. Inte som inställsamma ögontjänare, utan av uppriktigt hjärta i fruktan för Herren. 23 Vad ni gör ska ni göra innerligt, som om ni tjänade Herren och inte människor. 24 Ni vet att det är av Herren som ni ska få arvet som belöning. Tjäna Herren Kristus. 25 För den som gör orätt ska få igen för vad han gjort, utan anseende till person. 4:1 Ni herrar, behandla era slavar rättvist och korrekt, då ni vet att även ni har en Herre i himlen.
Föregående Nästa
3:1-2. Det som finns på jorden är förgängligt och tomhet medan himmelriket varar i evighet och är fullt av liv och härlighet. Jfr Rom 12:2, 2 Kor 4:18, Hebr 11:13-16, Jak 4:4, 1 Joh 2:15-17.
3:3. ert liv är dolt med Kristus i Gud, till det yttre är vi lika världens människor och får likt dem uppleva sorger, bekymmer, sjukdomar, lidanden och kroppens långsamma nedbrytande. Men i våra själar/andar lever vi med Fadern och Sonen och Anden, och detta liv är osynligt för omvärlden. Jfr 2 Kor 4:7-5:10.
3:4. Jfr 1 Joh 3:1-2.
3:5. Döda, på jämförbart sätt kan Paulus tala om att vi behöver ”korsfästa” vår fallna natur (Gal 5:24). Det brutala bildspråket om att döda och korsfästa innebär att vi ska bekriga de inre syndiga begären så att de inte får herravälde över oss (Rom 6:6, 11-14, 8:12-13, Gal 5:16-17). Det är däremot inte möjligt att bli av med vår fallna natur så länge vi lever, se kommentar till Rom 7:14-24. De fyra första synderna i versen är av sexuell art och avser både handling och begär, den sista synden handlar om habegär och kärlek till pengar. All sexuell aktivitet utanför äktenskapet mellan man och kvinna är synd och orenhet, likaså det överdrivna begäret efter pengar (se kommentar till 1 Tim 6:9-10).
3:6. Guds vrede, redan här i tiden är Guds vrede oavbrutet aktiv bland världens folk (Rom 1:18-32, Upp 16), och vreden ska manifesteras fullt ut vid domens dag över de gudlösa och ogudaktiga. olydnadens människor, människor som inte tror (Joh 3:36).
3:6. ”över olydnadens människor.” Andra handskrifter saknar dessa ord.
3:11. Se kommentar till Gal 3:28. barbar, avsåg alla folkslag som inte talade grekiska. skyt, folk som levde i nutida södra Ryssland och betraktades som råa och ociviliserade.
3:11. ”hedning.” Alternativ översättning: grek.
3:12. Guds utvalda, heliga och älskade, (jfr 5 Mos 7:6-7) så betraktar Gud varje kristen som genom tron är förklarad rättfärdig i Kristus. Och eftersom detta är vår ställning inför Gud förväntas vi också att leva så att det återspeglar vår höga ställning. Se även kommentar till Ef 1:4.
3:13. Liksom Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra. Detta får inte tas lättvindigt, se Jesu allvarliga undervisning om förlåtelse i Matt 6:14-15, 18:21-35 med kommentarer. Den som inte kan förlåta sin nästa saknar hjärtats insikt om det mest grundläggande i den kristna tron och försoningen.
3:15. ”frid.” Alternativ översättning: fred.
3:16. Kristi ord, undervisningen om Kristi liv och lära. Indirekt avses hela NT som Kristus utlovade genom Anden (se Joh 16:13 med kommentar).
3:18. underordna er, se kommentar till Ef 5:21-22. så som det ska vara i Herren, inte i enlighet med nutida värderingar eller traditioner, utan så som det är lämpligt och rätt i Jesus Kristus, och vad det är klargörs i NT.
3:20-21. Se Ef 6:1-4 med kommentarer.
3:22-24. Se Ef 6:5-6 med kommentarer. Tjäna Herren Kristus (v. 24). En kristen slav/arbetstagare arbetar inte först och främst för någon arbetsgivare utan för Kristus. Varje arbete är därmed heligt, gudomligt och utgör en slags gudstjänst.
3:25. Avser både slaven/arbetstagaren och herren/arbetsgivaren.
4:1. Ni herrar, ord som sannolikt betyder att det fanns slavägare i församlingen i Kolossai (jfr 1 Tim 6:2). rättvist och korrekt, vilket utesluter omänskliga förhållanden, hot, trakassering och våld. även ni har en Herre i himlen, slavägare ska en dag vid domen stå till svars för hur de har behandlat sina slavar. Det hade varit oklokt och inhumant av Paulus om han hade förespråkat slaveriets upphörande eftersom en så stor del av den sociala samhällsstrukturen var grundad på och uppbyggd kring slaveriet. Se även kommentar till Ef 6:5.
© Ragnar Blomfelt