1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24
kapitel 20
Frågan om Jesu fullmakt
1 En dag undervisade Jesus folket i templet och förkunnade evangeliet. Då kom översteprästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste fram 2 och frågade honom: ˮTala om för oss med vilken fullmakt du gör detta? Eller vem gav dig den fullmakten?ˮ 3 Han svarade dem: ˮJag har också en fråga, säg mig: 4 Var Johannes dop från himlen eller från människor?ˮ 5 De överlade med varandra: ˮSäger vi ʼfrån himlen,ʼ kommer han att fråga: ʼVarför trodde ni då inte på honom?ʼ 6 Säger vi ʼfrån människor,ʼ kommer allt folket att stena oss, eftersom de är övertygade om att Johannes var en profet.ˮ 7 Så de svarade att de inte visste varifrån det var. 8 Jesus sa till dem: ˮDå talar inte heller jag om för er med vilken fullmakt jag gör detta.ˮ
Liknelsen om de onda vinodlarna
9 Jesus berättade denna liknelse för folket: ˮEn man anlade en vingård och arrenderade ut den till vinodlare och reste bort en längre tid. 10 När tiden var inne sände han en slav till vinodlarna för att de skulle ge honom av vingårdens frukt. Men vinodlarna misshandlade honom och sände iväg honom tomhänt. 11 Då sände han en annan slav. Även honom misshandlade de och skymfade och sände iväg tomhänt. 12 Därefter sände han en tredje. Men även honom slog de blodig och jagade bort. 13 Då sa vingårdens herre: ʼVad ska jag göra? Jag sänder min älskade son. Honom ska de väl visa respekt.ʼ 14 Men när vinodlarna fick se honom överlade de med varandra: ʼDet är arvtagaren, vi dödar honom så får vi arvet.ʼ 15 Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.
Vad ska nu vingårdens herre göra med dem? 16 Han ska komma och döda dessa vinodlare och lämna vingården åt andra.ˮ När de hörde detta sa de: ˮSå får inte ske!ˮ 17 Men han såg på dem och frågade: ˮVad betyder då detta ord i Skriften: Den sten som byggarna förkastade har blivit en hörnsten. 18 Den som faller på den stenen ska krossas. Och den som stenen faller på ska bli tillintetgjord.ˮ 19 De skriftlärda och översteprästerna ville nu genast gripa honom eftersom de förstod att liknelsen var riktad mot dem. Men de vågade inte för folket.
Frågan om skatt till kejsaren
20 De bevakade Jesus och sände spioner som skulle spela rättfärdiga. Detta för att kunna fånga honom genom något ord från honom, så att de kunde överlämna honom åt ståthållarens styre och makt. 21 De frågade honom: ˮLärare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte gör skillnad på folk utan undervisar sant om Guds väg. 22 Är det tillåtet för oss att betala skatt till kejsaren, eller inte?ˮ 23 Men han genomskådade deras list och sa: 24 ˮVisa mig en denar. Vems bild och inskrift är på det?ˮ De svarade: ˮKejsarens.ˮ 25 Han sa: ˮGe då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud.ˮ 26 De kunde inte inför folket fånga honom genom något han sa. Och de häpnade över hans svar och förblev tysta.
Frågan om uppståndelsen
27 Några saddukeer – de förnekar att det finns en uppståndelse – kom och frågade Jesus: 28 ˮLärare, Mose säger till oss i Skriften att om någon har en gift bror som dör barnlös, så ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. 29 Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog barnlös. 30 Den andre 31 och den tredje gifte sig med henne och likaså alla sju. Alla blev barnlösa, och dog. 32 Sist dog kvinnan. 33 Vem ska hon bli hustru till vid uppståndelsen? Alla sju hade ju henne som hustru.ˮ 34 Jesus svarade: ˮMänniskorna i den här världen gifter sig och blir bortgifta. 35 Men de som betraktas värdiga att få del av den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. 36 Inte heller kan de dö längre, de är lika änglarna, de är Guds söner, de är uppståndelsens söner. 37 Men att de döda står upp har även Mose visat i stycket om törnbusken, när han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. 38 Gud är inte de dödas Gud, utan de levandes, eftersom alla är levande för honom.ˮ 39 Då sa några skriftlärda: ˮLärare, du har talat väl.ˮ 40 De vågade nämligen inte längre ställa frågor till honom.
Frågan om Davids son
41 Jesus sa till dem: ˮHur kan de säga att Kristus är Davids son? 42 För David säger själv i Psalmernas bok: Herren sa till min Herre: Sätt dig på min högra sida, 43 tills jag lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter. 44 David kallar honom alltså Herre. Hur kan då Kristus vara Davids son?ˮ
Jesus anklagar de skriftlärda
45 Medan allt folket lyssnade sa Jesus till sina lärjungar: 46 ˮAkta er för de skriftlärda! De tycker om att gå omkring i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. 47 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för att uppmärksammas. De ska få en så mycket hårdare dom.ˮ
Föregående Nästa
20:1-7. Se kommentarer till Matt 21:23-27.
20:9-19. Se kommentar till Matt 21:33-46.
20:20-21. De religiösa ledarna (v. 19) använde medvetet falskt smicker, lögn och bedrägeri för att få Jesus fängslad. ståthållarens styre och makt (v. 20), åsyftar Pontius Pilatus (23:1).
20:17. Ps 118:22.
20:22-26. Se kommentarer till Matt 22:17-21.
20:24. ”denar.” Ett romerskt silvermynt som bar kejsarens bild. Dess värde motsvarade en dagslön.
20:27. saddukeer, se kommentar till Matt 3:7.
20:28-40. Se kommentarer till Matt 22:24-32. den andra världen (v. 35), se Joh 18:36, Upp 21:1. uppståndelsen från de döda (v. 35), se 1 Kor 15.
20:37. 2 Mos 3:6, 15.
20:41-44. Se kommentar till Matt 22:41-46.
20:42-43. Ps 110:1.
20:45-47. Se kommentarer till Mark 12:38-40.
© Ragnar Blomfelt