1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24
kapitel 23
Jesus inför Pilatus
1 Alla de församlade bröt nu upp och förde Jesus inför Pilatus. 2 Där började de anklaga honom och säga: ˮVi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, och förbjuder oss att betala skatt till kejsaren, och säger att han är Kristus, en kung.ˮ 3 Pilatus frågade honom: ˮÄr du judarnas kung?ˮ Jesus svarade: ˮDu säger det själv.ˮ 4 Pilatus sa då till översteprästerna och till folket: ˮJag finner inget brottsligt hos den här mannen.ˮ 5 Men de var påstridiga och sa: ˮHan uppviglar folket över hela Judeen med sin lära. Han började i Galileen och nu är han här.ˮ
Jesus inför Herodes
6 När Pilatus hörde detta frågade han om mannen var från Galileen. 7 Då han fick veta att Jesus kom från Herodes område sände han honom till Herodes, som också var i Jerusalem under de dagarna. 8 När Herodes såg Jesus blev han mycket glad, för han hade länge velat träffa honom eftersom han hade hört talas om honom. Han hoppades nu få se honom göra något mirakel. 9 Han ställde rätt många frågor till honom, men Jesus svarade inte. 10 Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom intensivt. 11 Men även Herodes och hans soldater behandlade honom med förakt och hån. Sedan iklädde de honom en praktfull dräkt och sände Jesus tillbaka till Pilatus. 12 Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade de varit fiender.
Barabbas friges. Jesus döms
13 Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsherrarna och folket 14 och sa: ˮNi har fört den här mannen till mig och sagt att han uppviglar folket. Lyssna! Jag har förhört honom i er närvaro men funnit honom vara icke skyldig till det som ni anklagar honom för. 15 Likaså Herodes, och därför har han sänt honom tillbaka till oss. Alltså, han har inte gjort något som förtjänar dödsstraff. 16 Därför tänker jag låta piska honom och sedan frige honom.ˮ 18 Då skrek hela hopen: ˮHa ihjäl honom! Låt oss få Barabbas fri!ˮ – 19 Barabbas var en man som hade kastats i fängelse för ett upplopp i staden och för mord. – 20 Pilatus ville frige Jesus och tog åter till orda. 21 Men de skrek: ˮKorsfäst! Korsfäst honom!ˮ 22 För tredje gången sa han: ˮVad ont har han då gjort? Jag har inte funnit något hos honom som kräver dödsstraff. Därför tänker jag låta piska honom och sedan frige honom.ˮ 23 Men de ansatte honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas. Och deras skrikande gav utdelning. 24 Pilatus avkunnade att deras begäran skulle beviljas. 25 Han frigav den som de begärt, mannen som var fängslad för upplopp och mord. Men Jesus överlämnade han åt deras vilja.
Jesus korsfästes
26 När de förde bort Jesus hejdade de en man som kom från fälten, Simon från Kyrene. På honom lade de korset för att han skulle bära det efter Jesus. 27 En stor folkmassa följde honom, däribland många kvinnor som sörjde och grät över honom. 28 Då vände Jesus sig om och sa: ˮJerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn, 29 för dagar kommer då man ska säga: ʼSaliga är de ofruktsamma, de moderliv som aldrig fött och de bröst som aldrig gav näring.ʼ 30 Då ska man säga till bergen: ʼFall över oss,ʼ och till höjderna: ʼDölj oss.ʼ 31 För gör de så med det friska trädet, vad ska då ske med det torra?ˮ
32 Även två andra, två brottslingar, fördes ut för att avrättas med honom. 33 Och när de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och brottslingarna där. Den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 34 [Men Jesus sa: ˮFader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.ˮ] De delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott. 35 Och folket stod där och såg på. Och även rådsherrarna hånade honom och sa: ˮAndra har han frälst, nu får han frälsa sig själv om han är Guds Kristus, den Utvalde.ˮ 36 Även soldaterna gick fram och skymfade honom. De räckte honom surt vin 37 och sa: ˮOm du är judarnas kung, så fräls dig själv.ˮ 38 Över honom fanns det också en inskrift: ʼDetta är judarnas kung.ʼ 39 En av brottslingarna som var upphängda där smädade honom och sa: ˮÄr inte du Kristus? Fräls då dig själv och oss!ˮ 40 Men den andre tillrättavisade honom och sa: ˮFruktar du inte ens Gud, fast du är under samma dom? 41 Vi har dömts rättvist, för vi får vad våra gärningar förtjänar. Men han har inte gjort något ont.ˮ 42 Och han sa: ˮJesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike.ˮ 43 Jesus svarade: ˮDet jag säger till dig är sant: I dag ska du vara med mig i paradiset.ˮ
Jesu död
44 Det var nu mitt på dagen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till femtontiden. 45 Solen förmörkades. Och förhänget i templet brast mitt itu. 46 Och Jesus ropade högt: ˮFader, i dina händer anförtror jag min ande!ˮ När han hade sagt detta slutade han andas. 47 Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sa: ˮDen mannen var verkligen rättfärdig.ˮ 48 Och när allt folket som var där som åskådare såg vad som hände återvände de hem och slog sig mot bröstet. 49 Men alla som kände Jesus, även de kvinnor som hade följt honom från Galileen, stod på avstånd och såg allt detta.
Jesus begravs
50 Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man. 51 Han hade inte samtyckt till deras beslut och handling. Josef var från Arimataia, en stad i Judeen, och han väntade på Guds rike. 52 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53 Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en klippgrav där ingen ännu hade blivit lagd. 54 Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja.
55 De kvinnor som hade kommit med Jesus från Galileen följde efter. De såg graven och hur hans kropp lades där. 56 Sedan vände de hem och tillredde aromatiska kryddor och balsam. Och på sabbaten höll de sig i stillhet efter lagens bud.
Föregående Nästa
.
”Pilatus ville frige Jesus … men de skrek: ˮKorsfäst! Korsfäst honom!ˮ
23:1. Alla de församlade, Sanhedrin (se kommentar till Matt 26:59). Pilatus, ståthållare över Judeen (26-36 e.Kr.). De förde Jesus till Pilatus eftersom endast Rom hade rätt att verkställa dödsdomar.
23:2. Religiösa anklagelser skulle Pilatus inte ha brytt sig om, därför framför man tre i huvudsak politiska anklagelser.
23:3. Är du judarnas kung? Se kommentar till Matt 27:11.
23:6. Galileen, där Jesus var uppvuxen (2:39, 4:16).
23:7. Herodes, Antipas regerade över Galileen och Pereen 4 f.Kr. – 39 e.Kr. och var en av flera söner till Herodes den store. Jesus kallade honom ”den räven” (Luk 13:32). Det var Herodes Antipas som hade låtit avrätta Johannes Döparen (Matt 14:1-12).
23:8. han hade länge velat träffa honom, Herodes hade undrat över Jesu identitet (9:7-9), och vid en tidpunkt ville han döda Jesus enligt några fariseer (13:31).
23:9. Jesus svarade inte, och därmed uppfylldes profetian i Jes 53:7. Människor som bara nyfiket vill se mirakler möter oftast en tyst Gud. Dessutom ville inte Jesus yttra ett ord till den som hade låtit mörda Johannes Döparen (se kommentar till v. 7).
23:11. även Herodes och hans soldater, dvs inte bara de som omnämns i 22:63.
23:13-25. Den sekulära makten, här representerad av Pilatus och Herodes, var eniga om att Jesus Kristus var oskyldig. Men de religiösa ledarna och representanter från det judiska folket ville se honom avrättad. Låt oss få Barabbas fri! (v. 18). En begäran utifrån vad som var sed under högtiden, Matt 27:15.
23:26. Simon, ett vanligt judiskt namn. från Kyrene, en region i Nordafrika. Han var sannolikt en jude som hade rest till Jerusalem för att delta i påskfirandet. efter Jesus, Simon får därmed tjäna som en slags symbolisk illustration på detta att ta sitt kors och följa Jesus (se kommentar till Matt 10:38).
23:29. dagar kommer, syftar på Jerusalems ödeläggelse omkring 40 år senare.
23:30. Hos 10:8.
23:31. Betydelsen av bildspråket är möjligen att om man gör så med den som är frisk/oskyldig (Jesus), vad ska då inte drabba dem som är torra/skyldiga (dvs det judiska folket, och syftningen avser då främst Jerusalems ödeläggelse, v. 28-30.)?
23:33. Skallen, möjligen kallad så för att det var en vanlig avrättningsplats. den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra, vilket uppfyller profetian i Jes 53:12.
23:34. genom att kasta lott, vilket uppfyller profetian i Ps 22:19.
23:34. ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” Andra handskrifter saknar dessa ord.
23:36. De räckte honom surt vin, här sannolikt med avsikt att förlänga pinan.
23:38. en inskrift, avsedd att håna judarna och för att uppge den ”politiska” grunden för domen.
23:42. Brottslingen hade strax innan skymfat Jesus (Matt 27:44), men bara några timmar före sin död vänder han om och uttrycker tro på Jesus som kung i ett himmelskt rike.
23:43. I dag ska du vara med mig, avser mannens själ, se 1 Mos 35:18 med kommentar. paradiset, ordet förekommer på två andra ställen i NT, 2 Kor 12:4, Upp 2:7. Ordet är synonymt med himlen.
23:44. ett mörker, genom en övernaturlig akt av Gud. En uppfyllelse av profetian i Amos 8:9-10. Mörkret uttrycker och manifesterar Guds vredes aktivitet (Joel 2:1-2, Amos 5:18, 20, Sef 1:14-15).
23:44. ”mitt på dagen.” Alternativ översättning: vid tolvtiden.
23:44. ”landet.” Alternativ översättning: jorden.
23:45. förhänget i templet brast mitt itu, se kommentar till Matt 27:51.
23:46. anförtror jag min ande, när vi dör frigörs vår ande och vi går antingen till Gud och paradiset eller till helvetet (jfr 16:19-31).
23:46. Ps 31:6.
23:47. ”rättfärdig.” Alternativ översättning: oskyldig.
23:48. slog sig mot bröstet, som ett uttryck för starka upprivna känslor.
23:50. en rådsherre, medlem av Sanhedrin, vilket visar att inte alla av de religiösa ledarna var fientligt inställda till Jesus.
23:51. Arimataia, en stad i Judeen (Luk 23:51), möjligen samma som Ramatajim (1 Sam 1:1) några mil norr om Jerusalem.
23:53. en klippgrav, som ägdes av Josef (Matt 27:60).
23:54. förberedelsedag, fredag. sabbaten skulle just börja, vid solnedgången på fredag.
23:56. tillredde aromatiska kryddor och balsam, för att slutföra vad Josef och Nikodemos hade påbörjat (jfr Joh 19:38-40). Efter sabbaten återvände kvinnorna för att avsluta processen (24:1).
© Ragnar Blomfelt