1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24
kapitel 9
Jesus sänder ut de tolv Apostlarna
1 Jesus kallade till sig de tolv och gav dem makt och auktoritet över alla demoner och till att bota sjukdomar. 2 Och han sände ut dem för att förkunna Guds rike och bota de sjuka. 3 Han sa till dem: ˮTa ingenting med er på vägen, varken stav eller väska, varken bröd eller pengar, inte heller dubbla långskjortor. 4 När ni kommer in i ett hus så stanna där tills ni går vidare. 5 Om de inte välkomnar er, lämna den staden och skaka bort dammet från era fötter till ett vittnesbörd mot dem.ˮ 6 De gav sig av och vandrade från by till by och förkunnade evangeliet och botade sjuka överallt.
Herodes förbryllad
7 Tetrarken Herodes fick höra om allt som hände och visste inte vad han skulle tro. Några påstod nämligen att Johannes hade stått upp från de döda, 8 andra att Elia hade uppenbarat sig och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått. 9 Herodes sa: ˮJag lät halshugga Johannes. Vem är då han som jag hör sådant om?ˮ Och han ville gärna träffa Jesus.
Mat åt fem tusen män
10 Apostlarna kom tillbaka och berättade för Jesus allt vad de hade gjort. Han tog dem med sig och drog sig undan mot en stad som heter Betsaida. 11 Men folket fick veta det och följde efter honom. Han välkomnade dem och talade till dem om Guds rike och botade dem som behövde bli friska.
12 Vid dagens slut kom de tolv och sa till honom: ˮSänd iväg folket så att de kan gå till byarna och gårdarna häromkring och skaffa mat och husrum. Här är vi ju på en ödslig plats.ˮ 13 Han sa: ˮNi kan ge dem att äta.ˮ De svarade: ˮVi har bara fem bröd och två fiskar, om vi nu inte ska gå och köpa mat åt alla dessa människor.ˮ 14 För det var ungefär fem tusen män. Men han sa till sina lärjungar: ˮFå dem att slå sig ner i grupper på omkring femtio.ˮ 15 De gjorde så, och fick alla att slå sig ner. 16 Jesus tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och bad välsignelsebönen över dem. Och han bröt bröden och gav åt lärjungarna för att de skulle dela ut till folket. 17 Alla åt och blev mätta. Och de bitar som blev över samlades ihop, tolv korgar.
Petrus bekänner Jesus vara Kristus
18 Vid ett tillfälle bad Jesus ensam. Lärjungarna var hos honom och han frågade dem: ˮVem säger folket att jag är?ˮ 19 De svarade: ˮJohannes Döparen, andra säger Elia och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått.ˮ 20 Han sa: ˮOch vem säger ni att jag är?ˮ Petrus svarade: ˮGuds Kristus.ˮ
Jesu första förutsägelse om sin död och uppståndelse
21 Då förbjöd han dem strängt att tala om detta för någon 22 och sa: ˮMänniskosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Och han måste bli dödad och på tredje dagen uppstå.ˮ
Ta sitt kors
23 Han sa till alla: ˮOm någon vill bli min efterföljare måste han försaka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. 24 För den som vill frälsa sitt liv ska mista det. Men den som mister sitt liv för min skull ska frälsa det. 25 För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men mister sig själv eller går förlorad? 26 Den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet. 27 Jag säger er sanningen: Några av de som står här ska inte smaka döden förrän de får se Guds rike.ˮ
Jesu härlighet uppenbaras
28 Omkring åtta dagar efter att Jesus sagt detta tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. 29 Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev skinande vita. 30 Plötsligt var där två män som samtalade med honom. Det var Mose och Elia 31 som visade sig i härlighet och talade om hans bortgång som han skulle fullborda i Jerusalem. 32 Petrus och de andra sov tungt. Men när de vaknade såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom. 33 När dessa skulle skiljas från honom sa Petrus till Jesus: ˮMästare, det är ljuvligt för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.ˮ Han visste inte vad han sa. 34 Medan han talade kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och när de gick in i molnet blev lärjungarna förskräckta. 35 En röst hördes ur molnet: ˮDet här är min Son, den Utvalde, lyssna till honom.ˮ 36 Och när rösten hade ljudit stod Jesus där ensam. Lärjungarna höll tyst och berättade inte för någon under dessa dagar vad de hade sett.
En pojke befrias från en demon
37 När de dagen därefter kom ner från berget mötte honom mycket folk. 38 Och en man ropade ur folkhopen: ˮLärare, jag ber dig att se till min son, den ende jag har! 39 En ande tar helt över honom och plötsligt skriker han till och den sliter i honom så att munnen fradgas. Den misshandlar honom och släpper honom knappt. 40 Jag bad dina lärjungar att kasta ut den, men de kunde inte.ˮ 41 Jesus svarade: ˮDu perversa släkte utan tro. Hur länge ska jag vara hos er och stå ut med er? För hit din son.ˮ 42 Medan pojken ännu var på väg kastade demonen honom till marken och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far. 43 Och alla häpnade över Guds väldighet.
Jesu andra förutsägelse om vad som skulle hända honom
Medan alla förundrade sig över allt som han gjorde sa han till sina lärjungar: 44 ˮNi ska lyssna mycket noga till de ord jag nu säger: Människosonen ska överlämnas i människors händer.ˮ 45 Men de förstod inte vad han sa, och det var fördolt för dem så att de inte skulle begripa det. Och de vågade inte fråga honom om detta uttalande.
Vem är störst?
46 Lärjungarna började tvista om vem som var den störste av dem. 47 Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan. Han tog ett barn och ställde det bredvid sig 48 och sa till dem: ˮDen som välkomnar det här barnet i mitt namn välkomnar mig. Och den som välkomnar mig välkomnar honom som har sänt mig. För det är den som är minst bland er alla som är stor.ˮ
Den som inte är emot er är för er
49 Johannes sa: ˮMästare, vi såg en man som kastade ut demoner i ditt namn. Vi försökte hindra honom eftersom han inte följde med oss.ˮ 50 Jesus sa till Johannes: ˮHindra honom inte, för den som inte är emot er är för er.ˮ
En samarisk by avvisar Jesus
51 När tiden var inne då han skulle tas upp till himlen vände han sitt ansikte mot Jerusalem för att gå dit. 52 Han sände budbärare framför sig och de gav sig iväg och gick in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. 53 Men folket ville inte välkomna honom eftersom han var inställd på att gå till Jerusalem. 54 Hans lärjungar Jakob och Johannes såg det och sa: ˮHerre, vill du att vi ska kalla ner eld från himlen som utplånar dem?ˮ 55 Men han vände sig om och tillrättavisade dem. 56 Och de gick vidare till en annan by.
Att följa Jesus
57 Medan de vandrade på vägen sa någon till honom: ˮJag vill följa dig vart du än går.ˮ 58 Jesus sa till honom: ˮRävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot.ˮ 59 Till en annan sa han: ˮFölj mig.ˮ Men han svarade: ˮHerre, låt mig först gå och begrava min far.ˮ 60 Jesus sa: ˮLåt de döda begrava sina döda, men gå du och förkunna överallt Guds rike.ˮ 61 En annan sa: ˮHerre, jag vill följa dig, men låt mig först ta farväl av min familj.ˮ 62 Men Jesus sa till honom: ˮIngen som har satt handen till plogen och ser sig tillbaka passar för Guds rike.ˮ
Föregående Nästa
.
”Jesus talade strängt till den orena anden och botade pojken …”
9:3. Apostlarna skulle vara helt beroende av Guds omsorg (jfr Matt 6:25-34).
9:5. skaka bort dammet från era fötter, så gjorde judarna ibland när de hade lämnat ett enligt dem ”orent” hedniskt område. Här symboliserar det också en domshandling (jfr Luk 10:11, Apg 13:51).
9:7. Tetrarken Herodes, se kommentar till Matt 14:1.
9:8. Se kommentar till Mark 6:15.
9:10-17. Se kommentarer till Matt 14:13-21. Betsaida (v. 10), låg norr om Galileiska sjön och var Petrus, Andreas och Filippos hemstad (Joh 1:44). Alla åt och blev mätta (v. 17), se kommentar till Matt 14:20.
9:19. I enlighet med 5 Mos 18:15-18 så fanns det en förväntan på en kommande stor profet, och att Elia skulle återkomma, Mal 4:5.
9:20. Guds Kristus, Messias (Den Smorde). Detta hade tidigare sagts av änglar (2:11), och demonerna visste om det (4:41). Lärjungarna hade ännu inte någon större insikt i vad denna bekännelse innebar.
9:21. Se kommentar till Matt 16:20.
9:22. Se kommentar till Matt 16:21.
9:23. Se kommentar till Matt 10:38.
9:24. Se kommentar till Matt 10:39.
9:25. Se kommentar till Matt 16:25-26.
9:27. Se kommentar till Matt 16:28.
9:28-36. Se kommentarer till Matt 17:1-9. bortgång (v. 31), det grekiska ordet är exodos vilket anspelar på händelserna i samband med befrielsen och uttåget från Egypten. Genom Jesu död ska människor befrias från syndens och Satans slaveri och beträda vägen till himlen. lyssna till honom (v. 35), jfr 5 Mos 18:15.
9:33. ”ljuvligt för oss att vara här.” Alternativ översättning: bra att vi är med.
9:37-43. Se kommentarer till Matt 17:14-20. Du perversa släkte (v. 41), jfr 5 Mos 32:5, 20.
9:44. överlämnas, ytterst av Gud, men i konkret mening av Judas Iskariot och sedan av de religiösa ledarna.
9:45. de förstod inte, korsets och uppståndelsens nödvändighet var ännu obegripligt för dem. det var fördolt för dem, av Gud. I Guds plan har allt sin egen tid. Det skulle komma tider då allt skulle klarna (24:25-27, 44-49).
9:46-48. Se kommentarer till Matt 18:1-5.
9:49-50. Se kommentar till Mark 9:38-40.
9:51. ”då han skulle tas upp till himlen.” Alternativ översättning: för hans bortgång.
9:52. en samarisk by, om samarier, se kommentar till Matt 10:5.
9:53. Samarier erkände inte Jerusalem som en plats där Gud skulle tillbedjas. De tillbad endast på Gerizimberget (Joh 4:20-21).
9:54. Jakob och Johannes, de kallades inte utan anledning för ”Åskans söner” av Jesus (Mark 3:17). kalla ner eld från himlen, så som Elia hade gjort, 2 Kung 1:9-12. Jfr Upp 11:5.
9:55. Istället för att anklaga samarierna så tillrättavisar Jesus sina egna apostlar.
9:56. Att de gick vidare innebar i sig en dom över den by som inte hade välkomnat dem (jfr v. 48).
9:57-60. Se kommentar till Matt 8:18-22.
9:61-62. Jesus anspelar sannolikt på 1 Kung 19:19-20. Men Jesus går längre än vad som där berättas. Att följa Jesus hängivet och kompromisslöst är viktigare än familjerelationer. Jfr 14:25-33 med kommentar.
© Ragnar Blomfelt