1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
kapitel 11
Jesus rider in i Jerusalem
1 De närmade sig Jerusalem och kom till Betfage och Betania vid Olivberget. Då sände Jesus iväg två av sina lärjungar 2 och sa till dem: ˮGå till byn där framför er. Så fort ni kommer in där ska ni finna ett åsneföl som står bunden och som ingen ännu har suttit på. Lös den och led hit den. 3 Om någon frågar varför ni gör så ska ni svara: ʼHerren behöver den, och han ska strax sända tillbaka denʼ.ˮ 4 De gick iväg och fann ett åsneföl bundet vid en dörr utmed gatan, och de löste den. 5 Några av dem som stod där frågade: ˮVad gör ni? Löser ni fölet?ˮ 6 De svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå. 7 De ledde åsnefölet till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp. 8 Och många bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar av lövkvistar ute på fälten och la ut på vägen. 9 Och de som gick före och de som följde efter ropade: ˮHosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. 10 Välsignat är vår fader Davids kommande rike. Hosianna i höjden!ˮ 11 Jesus gick in i Jerusalem och in på tempelplatsen. Han såg på allt och gick sedan ut till Betania med de tolv eftersom det redan var sent.
Ett fikonträd utan frukt
12 Nästa dag då de gick från Betania blev han hungrig. 13 På avstånd fick han se ett fikonträd med gröna blad. Han gick dit för att se om han kunde finna något på det. Väl framme fann han inget utom blad, för det var inte tiden för fikon. 14 Han sa till trädet: ˮAldrig någonsin ska någon äta frukt från dig.ˮ Detta hörde hans lärjungar.
Jesus renar templet
15 De kom till Jerusalem. Och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar, och stolarna för dem som sålde duvor. 16 Och han tillät inte att någon bar varor över tempelplatsen. 17 Han undervisade dem och sa: ˮStår det inte skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönehus för alla folk? Men ni har gjort det till ett förbrytarnäste.ˮ 18 När översteprästerna och de skriftlärda hörde detta försökte de finna ett sätt att döda honom. De var nämligen rädda för honom eftersom allt folket var överväldigat av hans undervisning. 19 När kvällen kom lämnade Jesus och lärjungarna staden.
Lärdom av fikonträdet
20 När de tidigt nästa morgon gick vägen fram såg de fikonträdet vara förtorkat från roten. 21 Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sa till Jesus: ˮRabbi, titta! Fikonträdet som du förbannade har torkat.ˮ 22 Jesus svarade dem: ˮTro på Gud. 23 Det jag säger till er är sant: Om någon säger till detta berg: ʼUpp och kasta dig i havet,ʼ och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det blir som han säger, då blir det så. 24 Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, då blir det ert. 25 Och när ni står och ber ska ni förlåta om ni har något emot någon. Då ska också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser.ˮ
Frågan om Jesu fullmakt
27 De kom åter till Jerusalem. Och när Jesus gick omkring på tempelplatsen kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom 28 och frågade: ˮMed vilken fullmakt gör du detta? Eller vem gav dig denna fullmakt att göra detta?ˮ 29 Jesus sa: ˮJag har en fråga till er. Svara mig på den så ska jag säga er med vilken fullmakt jag gör detta. 30 Var Johannes dop från himlen eller från människor? Svara mig.ˮ 31 De överlade med varandra: ˮOm vi säger ʼfrån himlen,ʼ kommer han att fråga: ʼVarför trodde ni då inte på honom?ʼ 32 Men kan vi säga ʼfrån människorʼ?ˮ De var rädda för folket eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet. 33 De svarade Jesus: ˮVi vet inte.ˮ Jesus sa: ˮDå talar inte heller jag om för er med vilken fullmakt jag gör detta.ˮ
Föregående Nästa
11:1-11. Se kommentarer till Matt 21:1-11. vår fader Davids kommande rike (v. 10), det messianska riket som utlovades till ”Davids son” enligt profetian, 2 Sam 7:12-13.
11:9-10. Ps 118:25.
11:11. Betania, där bodde Jesus de sista dagarna i Jerusalem, sannolikt hos Lasaros, Marta och Maria (Joh 12:1-3).
11:12-14, (20-21). Se kommentarer till Matt 21:18-19.
11:15-17. Se kommentar till Matt 21:12-13.
11:17. Jes 56:7.
11:23. Se kommentar till Matt 21:21.
11:24. Se kommentar till Matt 21:22.
11:25. Den som vänder sig i bön till Gud behöver först förlåta sin nästa. Den som har en oförsonlig attityd och vägrar förlåta lever farligt, jfr Matt 5:23-26, 6:14-15, 18:35.
11:28. detta, syftar sannolikt främst på vad Jesus gjorde på tempelplatsen (v. 15-17), men också på hans botande (Matt 21:14) och undervisning. Frågorna avslöjar deras blindhet, i motsats till de bland folket som hyllade honom (v. 8-9).
11:30. himlen, en vanlig judisk ersättningsterm för Gud.
11:33. Vi vet inte. Det var förnedrande för dessa religiösa ledare att behöva uttala sådana ord. Och deras svar var inte grundad på vare sig lärdom, teologi eller fromhet utan på rädsla (v. 32).
© Ragnar Blomfelt