1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28
kapitel 15
En tradition som upphäver Guds ord
1 Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade: 2 ˮVarför bryter dina lärjungar mot de äldstes tradition? De tvättar ju inte händerna innan de äter.ˮ 3 Han svarade dem: ˮVarför bryter ni själva mot Guds bud på grund av er tradition? 4 För Gud sa: Hedra din far och din mor, och: Den som skymfar sin far eller mor måste avrättas. 5 Men ni påstår: ’Om någon säger till sin far eller mor: ”Det som du kunde ha fått av mig ger jag istället som offergåva”, 6 då behöver han inte hedra sin far’. Ni upphäver Guds ord på grund av er tradition. 7 Ni hycklare! Jesaja profeterade rätt om er när han sa: 8 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 9 De dyrkar mig förgäves, de förkunnar läror som är människobud.ˮ
Om rent och orent
10 Sedan kallade Jesus till sig folket och sa till dem: ˮLyssna och förstå. 11 Det är inte det som går in i munnen som orenar människan. Det är det som går ut ur munnen som orenar henne.ˮ 12 Lärjungarna gick då fram till honom och sa: ˮVet du att fariseerna tog anstöt när de hörde detta?ˮ 13 Jesus svarade: ˮVarje planta som min himmelske Fader inte har planterat ska ryckas upp med roten. 14 Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen.ˮ
15 Petrus sa då till honom: ˮFörklara denna liknelse för oss.ˮ 16 Jesus sa: ˮFörstår inte heller ni ännu? 17 Begriper ni inte att allt som går in i munnen hamnar i magen och går sin naturliga väg? 18 Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. 19 Från hjärtat kommer nämligen onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falska vittnesmål och hädelser. 20 Detta är vad som orenar människan. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren.ˮ
En kanaaneisk kvinnas tro
21 Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyros och Sidon. 22 Då hände sig att en kanaaneisk kvinna kom från dessa trakter och ropade: ˮHerre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.ˮ 23 Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: ˮSänd iväg henne, hon följer ju efter oss och ropar.ˮ 24 Han svarade: ˮJag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels folk.ˮ 25 Men hon kom och föll ner för honom och sa: ˮHerre, hjälp mig.ˮ 26 Han svarade: ˮDet är inte rätt att ta barnens bröd och kasta det åt hundarna.ˮ 27 Hon sa: ˮSå är det, Herre, och hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord.ˮ 28 Då svarade Jesus henne: ˮKvinna, din tro är stor. Det ska ske så som du vill.ˮ Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.
Jesus botar många sjuka
29 Jesus begav sig därifrån och kom till Galileiska sjön. Han gick upp på berget och satte sig där. 30 Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem. 31 Folket häpnade när de såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.
Mat åt fyra tusen män
32 Jesus kallade till sig sina lärjungar och sa: ˮJag lider med folket, för de har varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte sända iväg dem hungriga, för då går det illa för dem på vägen.ˮ 33 Lärjungarna frågade honom: ˮVar kan vi här i ödemarken få så mycket bröd att vi kan mätta så många?ˮ 34 Jesus frågade: ˮHur många bröd har ni?ˮ De svarade: ˮSju, och några små fiskar.ˮ 35 Då befallde han folket att slå sig ner på marken. 36 Och han tog de sju bröden och fiskarna och bad tackbönen, bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, som gav vidare åt folket. 37 Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop sju stora korgar fulla av de bitar som blev över. 38 De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. 39 Och efter att ha sänt iväg folket steg han i båten och for till Magadans område.
Föregående Nästa
.
”… och han botade dem.”
15:1. från Jerusalem, eftersom de kom från Jerusalem hade de en särskilt hög ställning.
15:2. de äldstes tradition, deras traditioner utgjordes av rabbinska regler och lagar som ansågs tolka och förklara GT:s lagar. På Jesu tid gavs dessa i muntlig form, men materialet nedtecknades och sammanställdes slutligen på 200-talet e.Kr. under namnet Mishna. De tvättar ju inte händerna, enligt GT skulle prästerna tvätta bl.a. händerna för att hålla sig rituellt rena (2 Mos 30:17-21). Fariseerna hänvisar till en mänsklig tradition där otvättade händer före måltid innebar religiös likgiltighet och synd.
15:3. Regler och traditioner kan ha sitt goda syfte. Men om sådana samtidigt på något sätt innebär förringande eller åsidosättande av Guds Ord är det något destruktivt.
15:4. Jesus citerar två lagar från GT som har evig giltighet och som mänskliga traditioner och värderingar inte får omkullkasta. Jesus ställer sig här indirekt bakom dödsstraff som legitim strafform i enlighet med GT (se även 18:6, 26:52, Rom 13:4 med kommentarer). Barn och ungdomars trots och upproriskhet, och särskilt när det riktades mot föräldrar, ansågs som ett fruktansvärt brott, jfr 5 Mos 21:18-21.
15:4. 2 Mos 20:12, 21:17.
15:5-6. De religiösa ledarnas tradition gav möjlighet för söner och döttrar att ge pengar som gåva till Gud för att de på det sättet med gott samvete skulle kunna kringgå ansvaret att ge bistånd till ens egna behövande föräldrar. Men en mänsklig lag eller tradition som ger sken av fromhet, är i själva verket destruktiv om den samtidigt bryter mot ett barmhärtighetsbud instiftat av Gud. Rabbinernas tradition hade försvagat det fjärde budordet (2 Mos 20:12).
15:7-9. Redan på profeten Jesajas tid (omkring 700 f.Kr.) var folket falskt och hycklande. Ingenting hade förändrats under seklernas gång. Människornas läppar fladdrade fromt, men deras hjärtan var fjärran från Gud.
15:8-9. Jes 29:13.
15:11. inte det som går in i munnen som orenar, därmed upphäver Jesus alla de matregler som finns i GT (jfr Kol 2:16, 20-22) samt människors olika renhetstraditioner (v. 20). Med andra ord finns det lagar och bud i GT (morallagar) som har evig giltighet, v. 4, och andra lagar och bud (renhetslagar och ceremoniella lagar), t.ex. matregler (3 Mos 11), som är upphävda i och genom Jesus Kristus. Se även Mark 7:14-23 med kommentar.
15:13. Varje planta, åsyftar främst religiösa ledare som låter mänskliga traditioner och värderingar få ett högre värde än Guds Ord. Gud kommer att straffa sådana.
15:15-20. Jesu ord är ämnade även för de religiösa ledarna (v. 12-14) på grund av deras olika renhetstraditioner. De bekymrade sig om det yttre, Jesus betonade det inre, hjärtats renhet. Gud bryr sig inte om smutsiga händer (v. 2), däremot kan det som människan tänker, fantiserar, säger och gör orena henne. Från hjärtat kommer (v. 19), den synd och ondska som finns har människohjärtat som källa. Vi människor syndar eftersom vi är syndare av naturen, 1 Mos 8:21, Job 25:4-6, Ps 51:7, Pred 9:3, Rom 3:9-18, 5:12, Ef 2:3. Se även kommentar till Rom 7:14-24. Våra dagliga synder gör oss orena och vi behöver därför ständigt söka förlåtelse (Matt 6:12, 1 Joh 1:7-2:2).
15:21. lämnade platsen, området kring Galileiska sjön. Tyros och Sidon, hedniska kuststäder vid Medelhavet (vid nutida Libanon).
15:22. kanaaneisk, ordet förekommer bara här i NT. Kanaanerna var ett av judarna föraktat folkslag. På Mose tid fick folket befallning att utrota dem, 5 Mos 20:17. Herre, Davids Son, att kvinnan titulerar Jesus på detta sätt tyder på största respekt, och det är samtidigt ett erkännande av Jesus som Kristus (Messias). Dessutom är hon övertygad om att Jesus förmår kasta ut demoner. Vi möter här en hednisk kvinna med en stark tro, i motsats till de hycklande judiska ledarna (v. 3-9).
15:23-24. Jesus bemöter henne först med tystnad eftersom hon inte tillhör Israels folk. Innan Kristi död och uppståndelse fanns en skiljemur mellan Israel och hednafolken, Ef 2:11-16. Jesu mission var därför primärt riktad till judarna (jfr 10:5 med kommentar).
15:25-26. När kvinnan för andra gången ber om hjälp svarar Jesus. föll ner för (v. 25), uttrycker ödmjukhet och respekt. barnens bröd (v. 26), Guds välsignelser över Israels folk. hundarna (v. 26), en föraktfull beteckning som judarna använde gentemot hedningarna. Ordet här avser en liten hund, ett tamt husdjur.
15:27. Den hedniska kvinnan svarar ödmjukt, klokt och med väl valda ord. Hon erkänner att den fulla välsignelsen tillhör Israel, och därför begär hon endast smulorna av denna välsignelse i enlighet med 1 Mos 12:3.
15:28. din tro är stor, på grund av kvinnans tro som egentligen reflekterar att hon är jude i sitt hjärta (Rom 2:29), så får hon ett ovanligt starkt erkännande av Jesus. Och Jesus välsignar hennes önskan genom att hennes dotter botas. Jfr 8:5-13 där Jesus botade en hednisk officers tjänare.
15:29-31. Med alla dessa människor som blev botade uppfyllde Jesus den messianska texten i Jes 35:5-6. Israels Gud (v. 31), formuleringen antyder att det var många hedningar bland folket. Guds välsignelse är i slutänden universell.
15:32-39. Alla fyra evangelier skriver om de fem tusen männen som blev mättade, endast Matteus och Markus skriver om de fyra tusen männen som blev mättade. Jag lider med folket (v. 32), inte bara människors förtappade tillstånd och alla deras sjukdomar väckte Jesu medlidande, det gjorde även tomma magar. ödemarken (v. 33), Dekapolis sydost om Galileiska sjön. Magadan (v. 39), omnämnd endast här i NT, men möjligen en variant av Magdala som låg vid Galileiska sjöns västra sida.
© Ragnar Blomfelt