1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28
kapitel 22
Liknelsen om bröllopsfesten
1 Jesus talade åter till dem i liknelser: 2 ˮHimmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina slavar för att kalla de inbjudna till bröllopet. Men de ville inte komma. 4 Då sände han ut andra slavar och lät dem säga till de inbjudna: ʼJag har tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap är slaktade, allt är färdigt. Kom till bröllopet.ʼ 5 Men de brydde sig inte, utan en gick iväg till sitt jordbruk och en annan till sina affärer. 6 De övriga tog fast hans slavar och misshandlade och dödade dem. 7 Då blev kungen vred och sände ut sina trupper och hade ihjäl mördarna och brände ner deras stad. 8 Sedan sa han till sina slavar: ʼAllt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på.ʼ 10 Och slavarna gick ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
11 När kungen kom in för att se sina gäster såg han en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sa till honom: ʼMin vän, hur kunde du komma in utan bröllopskläder?ʼ Mannen kunde inte svara. 13 Då sa kungen till tjänarna: ʼBind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför. Där ska man gråta och våndas.ʼ 14 För många är kallade, men få är utvalda.ˮ
Frågan om skatt till kejsaren
15 Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla Jesus genom något ord från honom. 16 De sände till honom sina lärjungar tillsammans med anhängare till Herodes, och de sa: ˮLärare, vi vet att du är sanningsenlig och undervisar sant om Guds väg. Du låter dig inte påverkas av någon och du är opartisk mot alla. 17 Säg oss då vad du anser? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren, eller inte?ˮ 18 Jesus genomskådade deras ondska och sa: ˮVarför ska ni hycklare sätta mig på prov? 19 Visa mig det mynt som man betalar skatten med.ˮ De räckte honom ett, 20 och han frågade dem: ˮVems bild och inskrift är på detta?ˮ 21 De svarade: ˮKejsarens.ˮ Då sa han till dem: ˮGe då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud.ˮ 22 När de hörde detta häpnade de. Och de lämnade honom och gick sin väg.
Frågan om uppståndelsen
23 Samma dag kom det några saddukeer till Jesus och hävdade att det inte finns någon uppståndelse. Och de frågade honom: 24 ˮLärare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. 25 Nu fanns det bland oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han var utan barn lämnade han hustrun efter sig åt sin bror. 26 På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju. 27 Sist av alla dog kvinnan. 28 Vid uppståndelsen, vem av de sju blir hon hustru till? Alla hade ju henne.ˮ 29 Jesus svarade dem: ˮNi har kommit vilse och förstår varken Skriften eller Guds makt. 30 För vid uppståndelsen varken gifter de sig eller blir bortgifta, utan de är som änglarna i himlen. 31 Men angående de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er: 32 Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte de dödas Gud, utan de levandes.ˮ 33 När folket hörde detta häpnade de över hans undervisning.
Det största budet
34 När fariseerna fick höra att Jesus hade gjort saddukeerna svarslösa kom de samman. 35 En laglärd bland dem ville sätta Jesus på prov och frågade: 36 ˮLärare, vilket bud är störst i lagen?ˮ 37 Han svarade: ˮÄlska Herren din Gud med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. 38 Detta är det största och första budet. 39 Det andra liknar det: Älska din nästa som dig själv. 40 På dessa två bud vilar hela lagen och profeterna.ˮ
Frågan om Davids son
41 Medan fariseerna var samlade frågade Jesus dem: 42 ˮVad tänker ni om Kristus? Vems son är han?ˮ De svarade honom: ˮDavids.ˮ 43 Då sa han till dem: ˮHur kan då David genom Anden kalla honom Herre, och säga: 44 Herren sa till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter. 45 Om nu David kallar honom Herre, hur kan då Kristus vara Davids son?ˮ 46 Ingen kunde svara honom ett ord. Och från den dagen vågade ingen längre ställa frågor till honom.
Föregående Nästa
22:1-10. Kungen i liknelsen är Gud och sonen är Jesus. Slavarna är alla profeter och gudsmän som Gud sänt till Israels folk. Staden som bränns ner (v. 7) syftar profetiskt på Jerusalems förstöring (70 e.Kr.). de inbjudna var inte värdiga (v. 8), avser judarna med deras religiösa ledare. Gå därför till vägskälen (v. 9), Jesu missionsbefallning (28:19). alla som ni träffar på (v. 9), alla hednafolk. och bröllopssalen fylldes (v. 10), jfr Jes 25:6-9, Upp 7:9.
22:11-14. Här avses varje enskild individ (jude som hedning) som får inbjudan till Guds rike. Det räcker inte att vara inbjuden, man måste även ha bröllopskläder (v. 11-12), dvs genom tron ha fått del av den rättfärdighet som Gud skänker, Rom 3:21-24, 4:25, 5:1, Upp 19:7-8. många är kallade, men få är utvalda (v. 14), det betyder att inbjudan till Guds rike genom tron på Jesus Kristus går ut till många (Apg 1:8). Men det är få som kommer, och dessa få tillhör de utvalda (jfr 7:13-14, Luk 13:24). Se även kommentar till Ef 1:4.
22:16. lärjungar, sannolikt män som stod i begrepp att bli upptagna som fullvärdiga fariseer. anhängare till Herodes, politiska supportrar till den Herodianska ätten (se även kommentar till 2:1). Dessa två grupperingar hade normalt inte mycket gemensamt med varandra. De inleder sin fälla med fyra insmickrande fraser.
22:17. Hade Jesus svarat ja hade han blivit anklagad för illojalitet mot det judiska folket och nationen Israel. Hade han svarat nej hade han riskerat bli avrättad för förräderi mot den romerska makten.
22:18. genomskådade deras ondska, Jesus såg bakom de vackra och berömmande orden (v. 16). Han visste vad som fanns i människan (Joh 2:25).
22:20. bild och inskrift, bildens profil föreställde sannolikt Tiberius Caesar med inskriften Tiberius Caesar, son till den gudomlige Augustus. På andra sidan var en bild av Tiberius mor inkarnerad som den romerska fredsgudinnan Pax, med inskriften ”överstepräst”. Sådana mynt väckte anstöt hos judarna av förklarliga skäl, se 2 Mos 20:4.
22:21. Här lägger Jesus en grund för sina efterföljares relation till staten. Aposteln Paulus utvecklar detta i Rom 13, Tit 3:1-2, och aposteln Petrus i 1 Petr 2:12-17.
22:23. saddukeer, se kommentar till 3:7.
22:24. 5 Mos 25:5.
22:29. Jesus fastslår tre ting. 1. De har kommit vilse. Deras tro som i stort sett var begränsad till de fem Moseböckerna gjorde att de hade kommit på villospår. 2. De förstod inte ens den lilla del av Skriften som de hade mest tilltro till (v. 32). 3. De förstod inte Guds makt att kunna resa upp döda. Jfr Job 19:25-27, Ps 16:9-11, 49:15-16, Jes 26:19, Dan 12:2, Hos 13:14.
22:30. Innan Jesus Kristus svarar med ord från GT (v. 32) så undervisar han med egna ord – som är lika auktoritativa som GT – och slår fast att äktenskapet är begränsat till jordelivet och att vi i himlen är som änglarna i den meningen att vi där inte gifter oss.
22:31-32. Till och med det begränsade urval av GT som saddukeerna hade särskild tilltro till borde ha fått dem att inse att uppståndelsen är en verklighet. Under Mose tid var de nämnda patriarkerna sedan länge döda. Men ändå säger Gud till Mose att han är patriarkernas Gud. Det förutsätter att patriarkerna efter deras död lever hos Gud.
22:32. 2 Mos 3:6.
22:35-40. Jesus gav ett okontroversiellt svar som delades av många samtida rabbiner. en laglärd (v. 35), detsamma som skriftlärd, se kommentar till 2:4. Älska din nästa som dig själv (v. 39), vi älskar oss själva genom att visa omsorg om vår kropp och själ. På samma sätt älskar vi vår nästa genom att bry oss om och verka för våra medmänniskors välbefinnande. Se även kommentar till 5:43. lagen och profeterna (v. 40), ett uttryck som avser hela GT.
22:37. 5 Mos 6:5.
22:39. 3 Mos 19:18.
22:41-46. Människor hade ofta kallat Jesus för Davids son (9:27, 12:23, 15:22, 20:30-31, 21:9, 15). Därför ger Jesus nu en utläggning av detta uttryck för att vägleda människorna in i en djupare förståelse av Jesu sanna identitet. Hur kan då David genom Anden (v. 43), först slår Jesus fast att Skriften är gudomligt inspirerad av den helige Ande (jfr 2 Tim 3:16). Jesus förklarar sedan att Kristus (Messias) inte bara är Davids son utan också Davids Herre, med andra ord både mänsklig och gudomlig. Ps 110:1 är i NT den mest citerade versen från GT. Se även kommentar till Ps 110:1.
22:44. Ps 110:1.
© Ragnar Blomfelt