1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28
kapitel 26
Planer på att döda Jesus
1 När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina lärjungar: 2 ˮNi vet att det om två dagar är påsk, och då ska Människosonen överlämnas till att korsfästas.ˮ 3 Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kajafas palats. 4 De planerade att gripa Jesus med list och döda honom. 5 Men de sa: ˮInte under högtiden, för det kan orsaka upplopp bland folket.ˮ
Jesus blir smord i Betania
6 När Jesus befann sig i Betania hemma hos Simon den leprasjuke, 7 kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med mycket dyrbar balsam och hällde ut den över hans huvud där han låg till bords. 8 När lärjungarna såg det blev de upprörda och sa: ˮVarför detta slöseri? 9 Det där hade man ju kunnat sälja för mycket pengar och ge åt de fattiga.ˮ 10 Jesus hörde det och sa till dem: ˮVarför besvärar ni kvinnan? Hon har gjort en vacker gärning mot mig. 11 De fattiga har ni alltid ibland er, men mig har ni inte alltid. 12 När hon hällde ut denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. 13 Det jag säger till er är sant: Överallt i världen där detta evangelium förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och minnas henne.ˮ
Judas blir förrädare
14 Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna 15 och sa: ˮVad vill ni ge mig om jag överlämnar honom åt er?ˮ De vägde upp trettio silvermynt åt honom. 16 Och från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Påskmåltiden med lärjungarna
17 Första dagen i det osyrade brödets högtid gick lärjungarna fram till Jesus och frågade: ˮVar vill du att vi ska förbereda för påskmåltiden åt dig?ˮ 18 Han svarade: ˮGå in i staden till en viss man och säg till honom: ʼLäraren säger: Min stund är nära, hos dig vill jag äta påskmåltiden med mina lärjungarʼ.ˮ 19 Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt åt dem och de förberedde för påskmåltiden.
20 När det blev kväll låg Jesus till bords med de tolv. 21 Medan de åt sa han: ˮDet jag säger till er är sant: En av er ska förråda mig.ˮ 22 De blev mycket bedrövade och började fråga honom en efter en: ˮHerre, det är väl inte jag?ˮ 23 Han svarade: ˮDen som har doppat handen i skålen tillsammans med mig ska förråda mig. 24 Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men det blir hemskt för den man som förråder Människosonen. Det hade varit bättre för honom om han aldrig blivit född.ˮ 25 Judas, som skulle förråda honom, sa: ˮRabbi, det är väl inte jag?ˮ Jesus svarade: ˮDu har själv sagt det.ˮ
Den första nattvarden
26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, välsignade det, bröt det och gav åt lärjungarna och sa: ˮTag och ät. Detta är min kropp.ˮ 27 Och han tog en bägare, bad tackbönen och gav åt dem och sa: ˮDrick av den alla, 28 för detta är mitt blod, förbundsblodet som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29 Jag säger er, från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker nytt vin med er i min Faders rike.ˮ 30 Och när de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 Då sa Jesus till dem: ˮI denna natt ska ni alla överge mig, för det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras. 32 Men när jag har uppstått ska jag gå före er till Galileen.ˮ 33 Petrus svarade honom: ˮOm än alla överger dig, så ska jag aldrig överge dig.ˮ 34 Jesus sa: ˮDet jag säger till dig är sant: I denna natt, innan tuppen gal, ska du tre gånger ha förnekat mig.ˮ 35 Petrus svarade honom: ˮOm jag än måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig.ˮ Och det sa även alla de andra lärjungarna.
Jesus ber i Getsemane
36 Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane. Och han sa till lärjungarna: ˮSätt er här, medan jag går dit och ber.ˮ 37 Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ångest kom över honom, 38 och han sa till dem: ˮMin själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka med mig.ˮ 39 Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: ˮMin Fader, om det är möjligt, låt denna bägare gå förbi mig. Men inte som jag vill utan som du vill.ˮ 40 När han kom tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande, sa han till Petrus: ˮNi kunde alltså inte vaka ens en timme med mig? 41 Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men kroppen är svag.ˮ 42 Sedan gick han bort för andra gången och bad: ˮMin Fader, om den inte kan tas bort, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.ˮ 43 Han kom tillbaka och fann dem sovande igen, för deras ögon var sömntunga. 44 Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord. 45 Sedan kom han till lärjungarna och sa till dem: ˮNi sover och vilar er. Lyssna, timmen är här då Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. 46 Res er upp, låt oss gå, han som förråder mig är nära.ˮ
Jesus blir förrådd och fängslas
47 Medan han talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar. De var utsända av översteprästerna och folkets äldste. 48 Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: ˮDet är den som jag kysser, grip honom.ˮ 49 Och han gick genast fram till Jesus, hälsade honom och sa: ˮrabbi,ˮ och kysste honom. 50 Jesus sa: ˮMin vän, gör vad du ska.ˮ Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. 51 Och en av dem som var med Jesus sträckte plötsligt ut handen och grep sitt svärd, drog ut det och slog mot översteprästens slav och högg av honom örat. 52 Då sa Jesus till honom: ˮFör in ditt svärd tillbaka till dess plats, för alla som drar svärd ska dödas med svärd. 53 Eller tror du inte att jag kan be min Fader att han genast sänder mig en hel armé av änglar? 54 Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas som säger att detta måste ske?ˮ 55 I samma stund sa Jesus till folkhopen: ˮSom mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Dagligen satt jag i templet och undervisade, och ni grep mig inte. 56 Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skulle uppfyllas.ˮ Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.
Jesus inför Sanhedrin
57 De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kajafas. Där hade de skriftlärda och de äldste samlats. 58 Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland vakterna för att se hur det skulle sluta. 59 Översteprästerna och hela Sanhedrin sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden. 60 Men de fann inget trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män 61 som sa: ˮHan har sagt att han kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.ˮ 62 Då reste sig översteprästen och frågade honom: ˮHar du inget svar på deras vittnesmål mot dig?ˮ 63 Men Jesus teg. Då sa översteprästen till honom: ˮJag avkräver dig svar under ed vid den levande Guden, säg oss om du är Kristus, Guds Son.ˮ 64 Jesus svarade: ˮDu själv sa det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.ˮ 65 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sa: ˮHan har hädat! Vad behöver vi nu vittnen till? Ni har ju nu hört hädelsen. 66 Vad säger ni?ˮ De svarade: ˮHan förtjänar döden.ˮ 67 Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra gav honom örfilar 68 och sa: ˮProfetera för oss, Kristus! Vem var det som slog dig?ˮ
Petrus förnekar Jesus
69 Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sa: ˮDu var också tillsammans med Jesus från Galileen.ˮ 70 Men han nekade inför alla och sa: ˮJag vet inte vad du pratar om.ˮ 71 När han sedan gick ut till porten såg en annan tjänsteflicka honom och hon sa till de närvarande: ˮDen där var tillsammans med Jesus från Nasaret.ˮ 72 Han nekade igen och svor på det: ˮJag känner inte den mannen.ˮ 73 Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sa: ˮVisst är även du en av dem, till och med ditt uttal avslöjar dig.ˮ 74 Då började han förbanna sig, och bedyrade: ˮJag känner inte den mannen.ˮ Och strax gol tuppen. 75 Då mindes Petrus det ord som Jesus hade sagt: ˮInnan tuppen gal ska du tre gånger förneka mig.ˮ Och han gick ut och grät bittert.
Föregående Nästa
.
”Medan de åt tog Jesus ett bröd … Och han tog en bägare …”
26:1. hela detta tal, 24:4-25:46.
26:2. påsk, firades årligen till minne av att Israels folk frälstes från Guds vrede genom lammets blod och befriades från fångenskapen i Egypten, 2 Mos 12. (Jfr Joh 1:29 med kommentar.) då ska Människosonen överlämnas till att korsfästas, den fjärde förutsägelsen om sin död (16:21, 17:22, 20:17). Han som ska döma människosläktet (25:31) ska nu först själv dömas till döden av människor.
26:3. Kajafas, överstepräst år 18-36 e.Kr.
26:5. Inte under högtiden, eftersom det då strömmade skaror av pilgrimer till Jerusalem och man visste att många högaktade Jesus. Senare ändrade man sig v. 14-15.
26:6. Betania, låg cirka tre kilometer öster om Jerusalem. Simon den leprasjuke, hade sannolikt blivit botad av Jesus. Han är för övrigt okänd.
26:8-13. Det lärjungarna upprördes över tyckte Jesus tvärtom var något vackert. Lärjungarnas irritation var nog inte så mycket grundad på omsorg för de fattiga (5 Mos 15:7-11) som det faktum att det var en kvinna som mitt framför deras ögon visade sådan kärlek till Jesus. Men Jesus tilldelade denna kvinna ett unikt erkännande. Enligt Joh 12:1-7 så var denna kvinna Maria, dvs Lasaros och Martas syster.
26:14. Då, möjligen syftar det på v. 6-13. Jesu ord och handling i Betania blev droppen för Judas Iskariot. en av de tolv, till och med i Jesu egen utvalda ”församling” fanns en förrädare. I Kristi församling kommer det alltid att finnas ”förrädare,” Apg 20:29-30, 2 Petr 2:1-2, 1 Joh 2:18-19, Judas v. 3-4, Upp 2:14-15, 20.
26:15. Vad vill ni ge mig, Judas Iskariot beskrivs som girig. Han var också en tjuv (Joh 12:6). Judas begär efter pengar står i skarp kontrast till den nyss nämnda kvinnan och hennes givmildhet (v. 6-13). trettio silvermynt, motsvarade ungefär fyra månadslöner. Summan anspelar på 2 Mos 21:32 och Sak 11:12.
26:15. ”trettio silvermynt.” Alternativ översättning: etthundratjugo dagslöner.
26:16. från det ögonblicket, när pengarna kom i hans hand blev hans sinne förgiftat och helt inriktat på att förråda Guds Son. Satan hade farit in i honom, Luk 22:3.
26:17. det osyrade brödets högtid, det var en sju dagars högtid som var ansluten till påsken (2 Mos 12:17-20). Högtiden inföll under mars eller april.
26:18. Min stund är nära, dvs Jesu lidande som leder fram till korsfästelsen.
26:20. När det blev kväll, påskhögtiden inleddes vid solnedgången. Det var nu torsdag. Det var sista kvällen innan korsfästelsen.
26:24. som det står skrivet om honom, bl.a. i Ps 55:13-14, Jes 42-53.
26:25. Rabbi, säger Judas Iskariot medan de andra apostlarna titulerar honom ”Herre,” v. 22.
26:26-28. Detta är min kropp … detta är mitt blod, orden är inte bara symboliska. Det handlar om en djup, innerlig och verklig delaktighet av Kristus. förbundsblodet som är utgjutet, anknyter till lammets blod som räddade Israels folk i samband med utvandringen från Egypten, 2 Mos 12. Anspelar även på 2 Mos 24:8. till syndernas förlåtelse, Jesus Kristus är uppfyllelsen av det profetiska löftet om ett nytt förbund som skänker förlåtelse för synder, Jer 31:31-34, Hebr 8:8-12. Jesu lärjungar under alla tider behöver regelbundet ta del av samma bröd och samma bägare – Kristi kropp och blod, syndernas förlåtelse.
26:29. då jag dricker nytt vin med er i min Faders rike, syftar på den himmelska bröllopsmåltiden, Upp 19:6-9.
26:30. lovsången, sannolikt Ps 115-118 (Ps 113-114 sjöngs före måltiden). Olivberget, låg alldeles intill Jerusalem på östra sidan.
26:31-35. Jesu lärjungar hade nyss fått del av välsignelser i gemenskap med Jesus Kristus (v. 26-31). Då är det lätt att vara glad och stark i tron. Men nu skulle de på bara några timmar gå från ljusets härlighet in i mörkrets fasor och alla skulle komma på fall och överge Jesus. Gränsen mellan att vara en hängiven Kristi efterföljare och vara en Kristi förnekare kan vara trådstunn. Och Jesus känner varje lärjunges hjärta bättre än de själva och vet hur de kommer att handla.
26:31. Sak 13:7.
26:36. Getsemane, betyder olivpress. Det var en trädgård som låg vid foten av Olivberget alldeles intill Jerusalem.
26:37-38. Sebedaios båda söner, Jakob och Johannes. Sorg och ångest … djupt bedrövad, Jesu lidande på grund av våra synder intensifieras.
26:39. denna bägare, den lidandesbägare som samtidigt är en symbol för Guds vrede (Ps 11:6, 75:9, Jes 51:17, Jer 25:15, 49:12, Upp 14:10, 16:19). inte som jag vill utan som du vill, Jesus levde som han lärde, jfr 6:10.
26:40. en timme, Petrus hade nyss lovat trohet intill döden (v. 35), men nu förmådde han inte be med Jesus ens en liten stund.
26:41. Vaka och be att ni inte kommer i frestelse, anknyter åter till den bön Jesus lärde sina lärjungar att be, 6:13 (jfr Kol 4:2, 1 Petr 5:8-10). kroppen är svag, på grund av den fallna naturen. Kampen mellan Anden och människans fallna natur pågår oavbrutet i alla Jesu lärjungar (jfr Rom 6-8, Gal 5:16-26).
26:41. ”kroppen är svag.” Alternativ översättning: köttet är svagt.
26:44. bad för tredje gången med samma ord, att Guds vilja skulle ske. Jesu exempel lär oss att upprepad bön inte är fel och inte heller uttryck för svaghet eller tvivel utan det är något sunt och normalt (jfr 2 Kor 12:8).
26:45-46. timmen är här, den timme som Gud redan före världens skapelse (1 Petr 1:20) hade beslutat ”måste” (v. 42) komma. Denna stund ska syndiga människohänder tillåtas få gripa tag i den rättfärdige Jesus, och de kommer inte att släppa honom förrän de har spikat fast honom på korset. han som förråder mig är nära, Jesus visste både vad som skulle ske med honom och när det skulle ske.
26:47. en stor folkhop, bland dem romerska soldater (Joh 18:3).
26:48. Det är den som jag kysser, uttrycker att Judas – trots att han i flera år hade vandrat i Jesu omedelbara närhet – hade förlorat all respekt och vördnad för Kristus. Jfr Hebr 6:4-6.
26:49. kysste honom, med en kyss från en av sina egna lärjungar inleddes processen med att ”överlämnas i syndarnas händer” (v. 45).
26:50. vän, det grekiska ordet har mera betydelsen av kamrat.
26:50. ”gör vad du ska.” Alternativ översättning: Varför är du här?
26:51. en av dem som var med, Petrus (Joh 18:10). översteprästens slav, Malkos (Joh 18:10).
26:52. alla som drar svärd ska dödas med svärd, något som Paulus senare anspelar på (Rom 13:4). Orden kan ses som ett indirekt påbud om dödsstraff för mördare (jfr 15:4, Luk 17:1-2 med kommentarer).
26:53. en hel armé, grundtexten har uttrycket ”tolv legioner,” varav en legion bestod av omkring 6000 man.
26:54, 56. detta måste ske … för att profeternas skrifter skulle uppfyllas, syftar sannolikt främst på Sak 13:7, men även på skriftställen som Ps 22 och Jes 53. Kristi lidande och död är ett ”måste,” en absolut nödvändighet för mänsklighetens försoning.
26:56. Då övergav alla lärjungarna honom och flydde, jfr kontrasten med v. 35. Hans utvalde lärjunge Judas Iskariot förrådde honom. De andra utvalda apostlarna övergav honom. Och nästa dag skulle Gud överge honom (27:46).
26:59. Sanhedrin, har sitt ursprung sannolikt från omkring 200 f.Kr. Det var judarnas högsta domstol med säte i Jerusalem (det fanns även lokala sanhedrins). Den bestod av 70 medlemmar (jfr 4 Mos 11:16) samt Översteprästen som var ordförande. På Jesu tid var Sanhedrin sammanställt av översteprästerna (saddukeer), de äldste (de förnämsta familjernas huvudmän, saddukeiskt influerade) och de skriftlärda (fariseer). Översteprästen utnämndes av ståthållaren. sökte få fram något falskt vittnesmål, de allra högsta religiösa ledarna som borde ha varit föredömen i sanning och gudsfruktan sökte efter lögnare i sin iver att döda den godaste av människor.
26:61. Jesus hade sagt ungefär så, se Joh 2:19. Men den som missbrukar Guds ord och citerar det i fel sammanhang sprider lögn.
26:64. Ögonblicket har kommit då Jesus tydligt och offentligt uppenbarar att han är Kristus. Inte främst en jordisk Messias utan en gudomlig och himmelsk Messias.
26:64. Ps 110:1, Dan 7:13.
26:65-66. rev översteprästen sönder sina kläder (v. 65), vilket var otillåtet enligt Mose lag, 3 Mos 10:6, 21:10. Han har hädat! (v. 65) Jesus gör gudomliga anspråk i v. 64. Därmed hädade han enligt de religiösa ledarna. Han förtjänar döden (v. 66), enligt 3 Mos 24:11-16 som föreskrev dödsstraff för hädare. Man kunde häda genom att göra sig själv till Gud, men också genom att smäda Gud.
26:67-68. Jesu händer botade och befriade syndare. Men människornas händer misshandlade den syndfrie. Och av dem som här skymfade och slog Jesus tillhörde flera den religiösa judiska eliten i Israel.
26:72. den mannen, tidigare hade Petrus avlagt en helt annan bekännelse, 16:16.
26:73. ditt uttal avslöjar dig, Petrus var liksom Jesus från Galileen (v. 69) där uttalet var ett annat än i Jerusalem.
26:74. Då började han förbanna sig, vilket betyder att han frivilligt och medvetet utsatte sig för Guds vrede om han inte talade sanning. och bedyrade, med ed, vilket Jesus hade förbjudit, 5:33-37. Petrus föll allt djupare och djupare.
26:75. Och han gick ut och grät bittert. Petrus skulle efter Jesu uppståndelse bli förlåten (Joh 21:15-17). Han skulle komma att missionera både bland hedningar (Apg 15:7) och judar (Gal 2:7). Han blev en pelare i Kristi församling (Apg 15:7-11) och författade även två brev i NT.
© Ragnar Blomfelt