Varning för otukt
1 Min son, hör på min visdom,
lyssna noga till min klokhet,
2 så att du tar vara på omdöme
och dina läppar bevarar kunskap.
3 För den förbjudna kvinnans läppar
dryper av honung,
hennes mun är lenare än olja,
4 men till slut blir hon bitter som malört,
vass som ett tveeggat svärd.
5 Hennes fötter går mot döden,
hennes steg ner till helvetet.
6 Hon beaktar ej livets väg.
Hon inser inte att hon är på irrfärd.
7 Lyssna på mig nu, söner,
ta inte avstånd från mina ord.
8 Håll dig undan henne,
gå inte nära hennes dörr!
9 Annars får du ge din livskraft åt andra,
dina år åt den grymme,
10 främlingar ska mättas av ditt välstånd
och din strävan hamnar i en annans hus.
11 Du ska jämra dig när slutet nalkas,
när kropp och hull tärs bort,
12 och säga:
”Hur hatade jag inte förmaning,
hur föraktade inte mitt hjärta tillrättavisning!
13 Jag lyssnade inte till mina lärare.
Jag stängde örat till mina undervisare.
14 Jag närmade mig avgrundens brant
mitt i den samlade församlingen!”
15 Drick vatten från din egen brunn,
friskt vatten från din egen källa.
16 Ska dina källor rinna ut
som vattenbäckar på torgen?
17 De ska endast tillhöra dig
och inte delas med främlingar!
18 Välsignad vare din egen källa.
Gläds åt din ungdoms hustru,
19 din älskliga hind och vackra gasell.
Låt hennes bröst alltid tillfredsställa dig,
hennes kärlek jämt berusa dig.
20 Min son, varför skulle du bedåras
av en förbjuden kvinna,
omfamna en främmande kvinna?
21 För Herren betraktar en mans vägar,
han värderar alla hans steg.
22 Den som är ond fångas
av sin egen syndfullhet
och fastnar i sina synders snaror.
23 Han dör av brist på fostran.
Han går vilse i sin stora dårskap.
© Ragnar Blomfelt