KAPITEL 6
1 Jag har sett något ont under solen, något som är vanligt hos människosläktet: 2 Gud ger en man rikedom, välstånd och överflöd så att han inte saknar något av allt han önskar sig. Men Gud hindrar honom att njuta av det utan låter en främling göra det. Detta är tomhet, osunt och ont.
3 En man kan få hundra barn och leva i många år. Hur många dagar han än får – om hans själ inte får njuta av det goda och om han inte ens får någon begravning, då säger jag att ett dödfött barn har det bättre! 4 Ett sådant barn kommer till tomhet och går bort i mörker och får sitt namn dolt i mörker. 5 Det fick inte se solen och var utan kunskap, men har en ro som den mannen saknar. 6 Även om han lever tvåtusen år utan att få njuta det goda – hamnar inte alla ändå på samma plats?
7 En man arbetar för sin mun medan själen hungrar. 8 Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det en fattig att veta hur han ska uppföra sig bland folk? 9 Bättre se nöjt på det man har, än ha en orolig själ. Också det är tomhet, ett jagande efter vind.
10 Allt som finns har fått sitt namn. Och Adam är känd, han kunde inte ifrågasätta honom som är mäktigare än han själv. 11 Ty att orda är helt meningslöst. Vad tjänar en man på det?
© Ragnar Blomfelt