KAPITEL 7
1 Vem vet vad som är bäst för en man här i livet under de få och tomma dagar han lever som en skugga? Och vem kan berätta för en man om framtiden efter honom under solen?
2 Gott rykte är bättre än dyrbar parfym.
Och dödsdagen är bättre än födelsedagen.
3 Bättre gå till en begravning
än gå till ett hus och festa.
För döden är slutet för alla människor,
det bör alla levande begrunda.
4 Sorg är bättre än skratt,
ett sörjande ansikte är hälsa för hjärtat.
5 De visas hjärtan är i sorgehus,
dårarnas hjärtan är i partyhus.
6 Bättre lyssna på en vis mans tillrättavisning
än lyssna på dårars sång.
7 För dårens skratt är som
törnesprakandet under grytan.
Också det är tomhet.
8 Förtryck gör den vise galen,
mutor fördärvar hjärtat.
9 Slutet på något är bättre än början,
tålamod är bättre än högmod.
10 Bli inte arg inombords så lätt,
för ilska bor i dårars bröst.
11 Fråga inte:
”Varför var det bättre förr?”
Det är inte visdom att fråga så.
12 Visdom ihop med arv är bra,
en fördel för dem som ser solen.
13 Visdomen skyddar, penningen skyddar.
Men känn till visdomens fördel:
den ger liv åt sin ägare.
14 Betrakta det Gud gjort:
Vem kan göra rakt det han gjort krokigt?
15 Var glad när dagen är god! Men är dagen ond ska du tänka att Gud har gjort båda dagarna, för att ingen ska klura ut framtiden. 16 Allt har jag sett under mina meningslösa dagar: en rättfärdig man kan förgås trots sin rättfärdighet, en ond man kan leva länge trots sin ondska.
17 Var inte alltför rättfärdig, och var inte överdrivet vis. Varför göra sig själv illa? 18 Var inte alltför ond, och var inte dåraktig. Varför dö i förtid? 19 Det är bra att ordentligt hålla fast vid det ena såväl som det andra, för den som fruktar Gud följer båda råden.
20 Visdomen gör en vis man starkare än tio styresmän i staden.
21 Det finns ingen rättfärdig man på jorden som bara gör gott och aldrig syndar.
22 Bry dig inte om allt som pratas, för då kanske du hör din slav förbanna dig. 23 Du är ju medveten om att du själv ofta har förbannat andra.
24 Jag prövade allt detta genom visdom. Jag sa: ”Jag vill bli vis.” Men visdomen låg utom räckhåll. 25 Utom räckhåll är det som existerar, och alldeles outgrundligt, vem kan finna det?
26 Jag var fast besluten att förstå och utforska, att söka visdom och alltings ordning. Jag ville begripa ondskans dårskap och dårskapens vanvett. 27 Och detta fann jag: bittrare än döden är kvinnan. Hennes hjärta är snaror och nät, hennes händer är bojor. Den som Gud tycker om undkommer henne, men syndaren blir hennes fånge.
28 Lyssna, säger Predikaren, jag fann följande när jag lade ihop allt för att upptäcka alltings ordning: – 29 Något jag sökte men ej fann: en man bland tusen fann jag, men ingen av dem var en kvinna. – 30 Lyssna, endast detta upptäckte jag: Gud skapade människan rättsinnig, men allt möjligt hittar de på.
© Ragnar Blomfelt