Psalm 104
1 Min själ, prisa Jahve!
Jahve min Gud, du är så stor.
Du är iklädd glans och majestät,
2 insvept i ljus som en dräkt.
Du spänner ut rymden som ett tält,
3 timrar dina höga salar i regnmolnen,
gör skyarna till din vagn,
vandrar fram på vindens vingar.
4 Du gör vindar till dina sändebud,
eldslågor till dina tjänare.
–
5 Du stadgade jorden på dess grundvalar,
den står för alltid orubblig.
6 Du täckte den med djupet som en klädnad,
vattnen nådde över bergen.
7 För ditt skarpa rop flydde vattnet,
för din dånande röst hastade det iväg.
8 Berg reste sig, dalar sänkte sig,
till den plats du fastställt för dem.
9 Du satte en bestämd gräns för vattnet,
det ska aldrig mer täcka jorden.
–
10 Du låter källor välla fram i dalarna,
de flödar mellan bergen,
11 de förser alla vilddjur med vatten,
vildåsnor släcker sin törst.
12 Himlens fåglar lever nära källorna,
de sjunger mellan bladverken.
13 Du vattnar bergen från dina höga salar,
jorden mättas med frukten av ditt verk.
14 Du låter gräs spira fram för boskapen,
och växter till människans tjänst.
Du förser med bröd från jorden,
15 vin som gläder människohjärtat,
olja som glänser ansiktet,
mat som styrker människohjärtat.
16 Herrens träd dricker sig mätta,
Libanons cedrar som han planterat.
17 Fåglarna bygger där sina bon.
Storkens hus är cypressen.
18 De höga bergen tillhör vildgeten,
klipporna är hyraxens tillflykt.
–
19 Du låter månen markera tiderna,
solen vet när den ska lägga sig.
20 Du skapar mörker och det blir natt,
alla skogens djur sätts i rörelse.
21 Unglejonen ryter efter rov,
väntar sig mat från Gud.
22 Solen går upp, de drar sig undan
och lägger sig i sina hålor.
23 Människan går till sin syssla,
arbetar till aftonen.
–
24 Herre, hur många är inte dina verk!
Med visdom har du gjort dem alla.
Jorden överflödar av dina skaparverk.
25 Där är det stora och väldiga havet
med ett oändligt myller
av både små och stora djur.
26 Där far skeppen omkring,
och Leviatan som du gjort för att trivas där.
–
27 Alla väntar på att du ska ge dem mat
i rätt tid.
28 Du ger och de tar emot,
du öppnar handen
och de mättas med det goda.
29 Du döljer ditt ansikte och de blir rädda.
Du tar deras livsanda och de dör
och återvänder till stoft.
30 Du sänder din Ande och de skapas.
Och du förnyar jordens yta.
–
31 Herrens härlighet varar för evigt,
Herren gläds över allt han gjort.
32 Han ser på jorden och den skälver,
han vidrör bergen och de ryker.
–
33 Jag vill sjunga till Herren hela mitt liv,
prisa min Gud så länge jag är till.
34 Må min andakt behaga honom,
jag har min glädje i Herren.
35 Syndare ska försvinna från jorden,
inga onda ska finnas mer.
Min själ, prisa Jahve!
Halleluja!
Föregående Nästa Psalm-Meny
104:2. insvept i ljus, jfr 1 Joh 1:5 med kommentar.
104:4. Versen citeras i Hebr 1:7 (Septuaginta), och där handlar det om änglar.
104:5-13. Jfr 1 Mos 1:9-10, Ords 8:22-31.
104:15. vin som gläder människohjärtat, se kommentar till Joh 2:9.
104:18. hyraxen, klippgrävling.
104:21. väntar sig mat från Gud, Gud föder alla djur på jorden, jfr v. 10-11, 14, 27-28, Job 39, Ps 145:15-16, 147:9, Matt 6:26.
104:24. Med visdom, jfr 136:5, Ords 3:19, Jer 10:12, 51:15, Rom 11:33.
104:26. Leviatan, här avses ett stort havsdjur, kanske en urtida jättekrokodil (Job 40:20-41:25). Se även kommentar till Ps 74:13-14.
104:27-28. Jfr 147:9. Jesus Kristus bekräftar sanningen om att det är Gud Fader som inte bara skapat alla levande varelser utan som också varje dag föder dem, Matt 6:26.
104:29. återvänder till stoft, 1 Mos 3:19, Ps 90:3.
104:30. Du sänder din Ande och de skapas, Guds Ande är delaktig i varje skapelseprocess (1 Mos 1:2), likaså Jesus Kristus, Kol 1:16. All skapelse vad avser människor, djur, natur och universum är ett verk av Treenigheten – Fadern, Sonen, Anden. Guds Ande är förutsättningen för allt skapat liv.
104:32. Jordbävningar och vulkaner aktiveras den sekund som den Allsmäktige har bestämt.
104:35. Trots att Guds visdom, makt, godhet och helighet oavbrutet uppenbaras för alla människor genom skapelsens alla mirakler så finns det människor som inte prisar Skaparen. Att leva på jorden utan att lovprisa och tacka Skaparen är en dårskap som förtjänar döden. Syndares separation (försvinnande) från de rättfärdiga kommer att fullbordas vid Jesu Kristi andra ankomst och yttersta domen, se t.ex. Matt 13:36-43, 25:31-46, Upp 21:8, 22:15. Också det är en orsak till lovprisning.
Föregående Nästa Psalm-Meny
© Ragnar Blomfelt