Psalm 106
1 Halleluja!
Tacka Herren, för han är god.
Hans kärlek är evig.
–
2 Vem kan berätta om Herrens stordåd,
göra känt alla hans lovvärda gärningar?
3 Saliga är de som främjar rättvisa
och alltid lever rättfärdigt.
–
4 Herre, kom ihåg mig
när du visar välvilja mot ditt folk.
Kom till mig med din frälsning,
5 så att jag får uppleva dina utvaldas välgång
och får del av ditt folks glädje
och får vara stolt med ditt egendomsfolk.
–
6 Vi och våra fäder har syndat,
vi har levt perverst och ondskefullt.
7 Våra fäder i Egypten beaktade inte
dina mirakler.
De glömde all din trogna kärlek.
Och de gjorde uppror vid havet – Röda havet.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull,
för att göra sin makt känd.
9 Han höjde rösten mot Röda havet
och det torkade.
Han ledde dem genom djupen
som genom en öken.
10 Han frälste dem från hatets hand,
befriade dem från fiendehand.
11 Vattnet täckte deras fiender
så att ingen överlevde.
12 Då trodde de på hans ord
och sjöng hans lov.
–
13 Men de ignorerade strax vad Gud gjort,
och de ville inte invänta hans plan.
14 De greps av starkt begär i öknen
och satte Gud på prov i ödemarken.
15 Han gav dem vad de begärde,
men sände tärande ohälsa bland dem.
–
16 I lägret blev de avundsjuka
på Mose och Aron, Herrens helige.
17 Marken öppnade sig och svalde Datan,
den slukade Abirams hop.
18 Och eld flammade mot deras hop,
en eldslåga förtärde de onda.
–
19 Vid Horeb gjorde de en kalv
och tillbad en metallavgjutning.
20 De bytte ut Guds härlighet
mot bilden av en gräsätande oxe.
21 De ignorerade Gud, deras Frälsare,
som hade gjort väldiga ting i Egypten,
22 mirakler i Hams land,
respektingivande gärningar vid Röda havet.
–
23 Gud sa att han skulle utrota dem.
Men Mose, hans utvalde,
ställde sig i utsatt läge inför honom
och avvände Guds vrede
så att de inte förgjordes.
–
24 De föraktade det härliga landet,
de trodde inte på Guds löfte.
25 De gnällde i sina tält
och lyssnade inte på Herren.
26 Så han lyfte sin hand mot dem
och svor att slå ner dem i öknen,
27 slå ner deras efterkommande bland folken
och sprida ut dem i länderna.
–
28 De anslöt sig till Baal-Peor
och åt av offren till livlösa gudar.
29 De vredgade Gud med sina handlingar
och en plåga bröt ut bland dem.
30 Men Pinehas stod upp och avvände hotet,
och plågan upphörde.
31 Det räknades honom till rättfärdighet
för alla framtida släkten.
–
32 De gjorde Gud vred vid Meribas vatten
och Mose fick lida på grund av dem,
33 för de trotsade Guds Ande
och Mose läppar talade tanklöst.
–
34 De utrotade inte folken
som Herren befallt dem,
35 utan blandade sig med folkslagen
och tog efter deras livsstil.
36 De dyrkade deras avgudar
vilket blev en fälla för dem.
37 De offrade sina söner och döttrar
åt demoner.
38 De utgöt oskyldigt blod,
sina söners och döttrars blod
som de offrade åt Kanaans avgudar.
Landet vanhelgades av blodet.
39 De orenades genom sina handlingar
och var otrogna i allt de gjorde.
–
40 Därför brann Herrens vrede mot sitt folk,
han avskydde sitt egendomsfolk.
41 Han gav dem i folkens händer,
de som hatade dem blev deras härskare.
42 Deras fiender förtryckte dem
och de kuvades under deras makt.
43 Han befriade dem ofta,
men de var medvetet trotsiga
och sjönk allt djupare i synd.
–
44 Men när han hörde deras rop
vände han blicken mot deras nöd.
45 Han tänkte på sitt förbund med dem
och lät sig bevekas i sin oändliga kärlek.
46 Han gjorde att alla som höll dem fångna
behandlade dem väl.
–
47 Jahve vår Gud, fräls oss!
Samla oss från folken
så att vi får tacka ditt heliga namn
och vara stolta över dina lovvärda gärningar.
–
48 Lov och pris till Jahve, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Och hela folket ska säga: ”Amen!”
Halleluja!
Föregående Nästa Psalm-Meny
Psalmen ger en kortare återblick av Israels historia. Så gör även Ps 78 och 105. Medan Ps 105 beskriver Guds kärlekshandlingar mot sitt folk, så beskriver Ps 106 Guds vredeshandlingar mot sitt folk.
106:1. han är god. Hans kärlek, Guds folk i Bibelns värld kunde tala om Guds kärlek (se t.ex. v. 45) och Guds vrede (se t.ex. v. 23, 40) om vartannat som något helt naturligt och självklart.
106:6. Versen ger grundorsaken till allt det elände och alla de Guds straffdomar som drabbade hans eget folk.
106:7. 2 Mos 14:12.
106:9. 2 Mos 14:21-22.
106:11-12. 2 Mos 14:28-15:1.
106:13. ville inte invänta hans plan, istället för att stilla lita på Guds ledning och plan för dem, så ville de omedelbart få vad de önskade. Gud gav och lät dem få vad de ville, men inte utan straffpåföljd, v. 15.
106:14-15. 4 Mos 11:4-6, 10, 13, 31-34.
106:16-18. 4 Mos 16.
106:16. helige, se kommentar till Ps 4:4.
106:19-20. 2 Mos 32, 5 Mos 9:7-12.
106:19-22. Människans hjärta är bedrägligt, sjukt, nyckfullt. Ena dagen kan människan få se Guds mirakulösa gärningar och bli glad och tacksam, för att nästa dag låta dåra sitt hjärta med hängiven tillbedjan av något människoskapat.
106:20. De bytte ut Guds härlighet, Paulus citerar från denna vers i Rom 1:23.
106:22. Hams land, Egypten.
106:23. 2 Mos 32:10-14. avvände Guds vrede, Mose handling föregriper profetiskt det som Jesus Kristus skulle komma att göra, se Rom 3:25 och Gal 3:13 med kommentarer.
106:24. 4 Mos 13:32-14:38.
106:26. svor att slå ner dem i öknen, straffet blev 38 års irrande i öknen där en hel generation gick under. Aposteln Paulus tar upp detta massdödande av Israels folk som ett varnande exempel, 1 Kor 10:1-6.
106:28-31. Baal-Peor (v. 28), en moabitisk gud. livlösa gudar (v. 28), 4 Mos 25:2. Pinehas (v. 30) … avvände hotet (v. 30), genom att verkställa Guds heliga rättvisa, 4 Mos 25:1-13. Det räknades honom till rättfärdighet, av Gud. Pinehas gärning upprörde sannolikt folket, men inför Gud var det en rättfärdig troshandling utförd i fruktan för Gud. Det som är vidrigt i människors ögon är ofta något gott i Guds ögon, och tvärtom.
106:32-33. 2 Mos 17:1-7, 4 Mos 20:2-13.
106:34. 5 Mos 7:1-2, 20:16-18, Dom 1:18-36.
106:35. tog efter deras livsstil, Guds folk varnas ofta för att ta efter hednafolks gudsfientliga levnadssätt och värderingar. Jfr Rom 12:2 och Jak 4:4 med kommentar.
106:35. blandade sig med folkslagen, se t.ex. Dom 2:11-3:6, Esra 9:1-2.
106:38. 4 Mos 35:33-34.
106:40. Gud kan bli vred på sina egna och avsky dem. En stor del av GT handlar om Guds förkastande av sitt eget folk. Se även Ps 38:3 med kommentar.
106:41. Han gav dem i folkens händer, se t.ex. Dom 3:12, 4:1-2, 6:1, 10:6-7, 13:1. Och senare skulle bl.a. Jesaja och Jeremia beskriva hur Gud i sin vrede gav sitt folk i händerna på Assyrien respektive Babylonien.
106:43. Israels folk var inte andligt eller moraliskt bättre än andra folk. De var till sin mänskliga natur lika syndfulla och trotsiga som andra.
106:45. tänkte på sitt förbund med dem, se t.ex. 1 Mos 12:1-3, kap 15, kap 17, 2 Mos 2:24, 24:1-11, 34:6, 3 Mos 26. lät sig bevekas, även om Gud tuktar och straffar också sina egna, så viker aldrig Hans oändliga kärlek från dem som han utvalt.
106:47. Samla oss från folken, detta visar att psalmen sannolikt skrevs under den Babyloniska fångenskapen (så även t.ex. Ps 137).
Föregående Nästa Psalm-Meny
© Ragnar Blomfelt