Psalm 109
1 En psalm av David. För körledaren.
Min lovsångs Gud, var inte tyst.
2 För de öppnar sitt onda och falska gap mot mig,
de talar med lögnens tunga till mig,
3 de omger mig med hatfulla ord,
de angriper mig utan orsak,
4 de besvarar min kärlek med anklagelser.
Men jag ber.
5 De lönar gott med ont,
min kärlek med hat.
–
6 Utse en ond att bemöta honom,
låt Satan träda fram intill honom.
7 Låt utslaget bli skyldig när han döms,
låt hans bön räknas som synd.
8 Låt hans dagar bli få,
låt hans ämbete tas av en annan.
9 Låt hans söner bli faderlösa,
hans hustru bli änka.
10 Låt hans söner stryka omkring tiggande,
sökande mat fjärran från sina ödelagda hem.
11 Låt långivaren beröva honom allt,
låt främlingar plundra hans egendom.
12 Låt ingen visa honom godhet,
ingen bry sig om hans faderlösa barn.
13 Låt hans ättlingar utrotas,
deras namn utraderas i nästa släktled.
14 Må Herren minnas hans fäders synder,
må inte hans mors synder utplånas,
15 må deras synder alltid förbli inför Herren.
Må han utradera minnet av dem från jorden.
–
16 För det föll honom aldrig in att visa godhet.
Han förföljde de utsatta och nödlidande
och de förkrossade, för att döda dem.
17 Han älskade att förbanna,
så den drabbade honom själv.
Han ville inte välsigna,
så den var honom fjärran.
18 Han iklädde sig förbannelse som dräkt.
Och den trängde in i honom som vatten
och in i hans ben som olja.
19 Låt den omsluta honom som en mantel,
som ett bälte han alltid bär.
20 Så ska Herren straffa mina anklagare,
dem som talar illa om mig.
–
21 Men du, Jahve min Herre,
ta dig an mig för ditt namns skull,
rädda mig, för din nåd är god.
22 För jag är drabbad och hjälplös,
mitt hjärta blöder.
23 Jag försvinner som en flyktig skugga,
jag skakas bort som en gräshoppa.
24 Mina knän sviker mig av fasta,
jag är bara skinn och ben.
25 Jag har blivit ett skämtobjekt för dem,
de ser mig och skakar på huvudet.
–
26 Jahve min Gud, hjälp mig,
fräls mig efter din trogna kärlek.
27 Låt dem förstå att det är din hand,
att det är du, Herre, som verkar.
28 De förbannar, men du välsignar.
De angriper mig, men ska förödmjukas.
Och din tjänare ska glädjas.
29 Mina anklagare ska iklädas vanära,
täckas med förödmjukelse som en kappa.
–
30 Jag tackar ivrigt Herren,
jag prisar honom i den stora skaran.
31 För han står på den nödlidandes högra sida
och frälser honom från dem som fördömer.
Föregående Nästa Psalm-Meny
David blir oskyldigt anklagad av falska människor och ber att Gud ska försvara honom och straffa hans anklagare.
109:2-5. I en fallen värld kan Guds lovprisande folk (v. 1, 30) förvänta sig att få utstå psykiska kränkningar i form av skvaller, förtal, lögner, hatiska och anklagande ord.
109:6-20. David tjänar i detta textavsnitt som Guds fördömande språkrör (v. 20). Se även kommentar till Ps 139:19-22.
109:6. låt Satan träda fram intill honom, (jfr Sak 3:1) en profetisk uppfyllelse möter vi i Joh 13:27.
109:8. hans ämbete tas av en annan, orden citeras av aposteln Petrus i Apg 1:20 och tillämpas på Judas Iskariot vars ämbete togs över av Mattias.
109:16. för att döda dem, jfr Joh 10:10 med kommentar, och 1 Petr 5:8-9, Upp 12:12, 17.
109:20. Så ska Herren straffa, v. 6-19 uttrycker därmed inte personlig hämnd utan verserna uttrycker en bön om att Guds rättvisa och rättfärdighet till sist ska drabba de onda.
109:23. en flyktig skugga, se Ps 39:5-7 med kommentar.
109:25. Jfr Mark 15:29.
109:26. Att mitt i all nöd ivrigt tacka Gud (v. 30) och förtrösta på Guds trogna kärlek uttrycker trons innersta väsen.
109:27. Bakom tillvarons alla gåtfullheter av ljus och mörker, lycka och olycka, finns Guds aktiva och verkande hand.
109:28. du välsignar, Gud välsignar sitt folk när de onda förbannar.
109:31. från dem som fördömer, bakom hätska och fördömande människor står dold i skuggan Satan vars namn betyder ”anklagare”, jfr Upp 12:10 med kommentar. Se även Ps 37:33 med kommentar.
Föregående Nästa Psalm-Meny
© Ragnar Blomfelt