Psalm 130
1 En pilgrimssång.
Herre, från djupen ropar jag till dig!
2 Herre, hör på mig,
lyssna noga på min vädjan.
–
3 Herre, om du bokförde synder,
o Herre, vem kunde då bestå?
4 Men hos dig är förlåtelse,
för att du ska fruktas.
–
5 Jag väntar på Herren, min själ väntar.
Och i hans ord har jag mitt hopp.
6 Min själ väntar på Herren,
mer än väktarna efter morgonen,
ja, mer än väktarna efter morgonen.
–
7 Israel, sätt ditt hopp till Herren!
För hos Herren finns trogen kärlek,
och fullständig befrielse.
8 Han ska sätta Israel fri
från alla deras synder.
Föregående Nästa Psalm-Meny
Denna psalm, samt psalmerna 6, 32, 38, 51, 102, 143 har en gemensam ton av bot, ånger, förlåtelse, nåd.
130:1. från djupen, författaren upplevde att han befann sig i syndens djup (v. 2-4, 8). Jfr Ps 88:7-8.
130:3. Gud antecknar inte sitt folks synder, tvärtom, Gud minns inte de synder han förlåtit, se Hebr 10:17.
130:4. för att du ska fruktas, eftersom vi lever i Guds förlåtelse kommer vi inte att drabbas av hans ilska. Men fruktan för Guds vrede och det eviga helvetet hjälper oss att leva kvar i Guds förlåtelse (jfr Hebr 10:26-31). Om att frukta Gud, se kommentar till Ps 36:2-5.
130:6. väktarna, som vaktade staden under nattens timmar och inväntade morgonens ljus.
130:8. Versen möter sin uppfyllelse i Jesus Kristus, se Matt 1:21 med kommentar.
Föregående Nästa Psalm-Meny
© Ragnar Blomfelt