Psalm 142
1 En bön av David när han var i grottan.
Undervisning.
2 Jag ropar högt till Herren,
jag ropar till Herren om nåd.
3 Jag öser ut min oro för honom,
berättar om min ängslan för honom.
–
4 När min ande flämtar vet du om min stig.
På min vandringsväg döljer de fällor för mig.
5 Jag tittar åt höger, ingen finns där för mig.
Ingenstans kan jag fly, ingen bryr sig om mig.
–
6 Jag ropar till dig Jahve, och säger:
”Du är min tillflykt,
min del i de levandes land.
7 Lyssna till mitt rop,
för jag är helt nedbruten.
Rädda mig från mina förföljare,
för de är starkare än jag.
8 För mig ut från mitt fängelse
så att jag kan tacka ditt namn.
De rättfärdiga ska samlas kring mig,
för du behandlar mig väl.”
Föregående Nästa Psalm-Meny
142:1. när han var i grottan, kanske avses 1 Sam 22:1 eller 1 Sam 24:3-4.
142:4. När min ande flämtar vet du om min stig, jfr Ps 77:4, 143:4. Gud vet om hur vi har det när vi är ensamma och övergivna (v. 5), och när vi är svaga och nedbrutna (v. 7).
142:5. Versen beskriver ensamhetens och övergivenhetens smärta, något som Jesus Kristus mer än någon annan fick uppleva (Matt 27:45-46).
142:6. i de levandes land, dvs här på jorden bland de levande (formuleringen förekommer även i 27:13, 116:9).
142:8. fängelse, avser möjligen ”grottan” (v. 1) som han upplevde som ett fängelse. Och kanske avses samtidigt hans svåra själsliga tillstånd som han var fångad i. Ett exempel när en vers som denna får en mer bokstavlig uppfyllelse beskrivs i Apg 4. du behandlar mig väl, trots Davids ”oro” och ”ängslan” (v. 3), och anden som ”flämtar” (v. 4), och ingen som bryr sig om honom (v. 5), och fastän han är ”nedbruten” (v. 7) och befinner sig i ”fängelse” (v. 8), så är hans offentliga vittnesbörd att Gud är god mot honom. Så uttrycker sig tron i nödens tid.
Föregående Nästa Psalm-Meny
© Ragnar Blomfelt