Psalm 78
1 Av Asaf. Undervisning.
Mitt folk, lyssna till min undervisning,
hör noga på mina ord.
2 Jag ska förmedla visdomsord,
låta flöda fram förborgade ting från förr,
3 sådant vi hört och fått veta,
det våra fäder berättat för oss.
4 Vi ska inte dölja det för deras söner,
utan berätta för framtida släkten
om Herrens lovvärda handlingar,
hans styrka och de mirakler han gjort.
–
5 Han gav sitt budskap åt Jakob,
sin undervisning åt Israel.
Han befallde våra fäder att lära ut den
till sina söner.
6 Detta för att framtida släkten
– ännu ofödda söner –
skulle få kunskap om den.
De skulle sedan berätta för sina söner,
7 så att de skulle förtrösta på Gud
och inte glömma Guds gärningar
utan hålla hans bud.
8 Då skulle de inte bli som sina fäder,
ett trotsigt och upproriskt släkte,
ett släkte med illojalt hjärta
och med en ande otrogen Gud.
–
9 Efraims söner var bågskyttar
som drog sig tillbaka på stridens dag.
10 De höll inte Guds förbund,
de vägrade följa hans undervisning.
11 De ignorerade vad Gud hade gjort,
de mirakler han visat dem.
–
12 Han utförde under som deras fäder bevittnade
i Egypten, vid Soan.
13 Han klöv havet och förde dem igenom,
han reste vattnet likt en mur.
14 Han ledde dem om dagen med ett moln,
hela natten med ljuset från eld.
15 Han splittrade klippor i öknen
och lät dem dricka som från djupa hav.
16 Han lät strömmar bryta fram ur klippan,
lät vattnet rinna ner som floder.
–
17 Men de fortsatte synda mot honom,
de trotsade den Högste i öknen.
18 Med vett och vilja prövade de Gud,
de krävde sådan mat som de älskade.
19 De talade emot Gud:
”Kan Gud duka ett bord i öknen?
20 Visst slog han på klippan så att vatten
vällde fram och bäckar strömmade.
Men kan han också ge bröd
eller förse sitt folk med kött?”
–
21 När Herren hörde det blev han rasande,
eld blossade upp mot Jakob,
hans vrede reste sig mot Israel.
22 För de litade inte på Gud,
de trodde inte att han kunde rädda.
23 Han befallde skyarna där ovan
och öppnade himlens portar,
24 han lät manna regna över dem till föda
och gav dem säd från himlen.
25 Människor åt änglabröd,
han sände dem mat och de blev mätta.
26 Han lät östanvinden blåsa i skyn,
han drev fram sydvinden med sin makt.
27 Han lät kött regna över dem likt stoft,
fåglar talrika som havets sand.
28 Han lät fåglarna falla mitt i hans läger,
runt omkring hans tält.
29 Och de åt tills de fick nog,
för han gav dem vad de ville ha.
30 Men innan deras begär var mätta,
medan maten ännu var i deras mun,
31 reste sig Guds vrede över dem.
Han dödade de starkaste bland dem
och slog ner Israels unga män.
–
32 Likväl fortsatte de att synda
och trodde inte på hans mirakler.
33 Han lät deras dagar sluta i tomhet
och deras år i plötslig fasa.
34 När han dödade sökte de honom,
de vände om och ivrade efter Gud.
35 De mindes att Gud var deras klippa,
att Gud den Högste var deras befriare.
36 Men deras mun bedrog honom,
deras tunga ljög för honom.
37 Hjärtat höll sig inte till honom,
de var otrogna hans förbund.
–
38 Men han är barmhärtig.
Han sonar synden och fördärvar ej.
Han håller ofta tillbaka sin ilska
och låter inte all sin vredesglöd bryta ut.
–
39 Han tänkte på att de var kött,
en vind som sveper förbi och är borta.
40 Hur ofta trotsade de honom inte i öknen
och bedrövade honom i ödemarken!
41 Ständigt satte de Gud på prov
och provocerade Israels Helige.
42 De tänkte inte på hans makt,
dagen då han befriade dem från fienden,
43 då han utförde sina tecken i Egypten
och sina mirakler kring Soan.
44 Han förvandlade deras floder till blod,
och dess flöden blev odrickbara.
45 Han sände plågsamma insektssvärmar
bland dem,
och grodor som förstörde för dem.
46 Han gav deras grödor till gräshoppor,
deras arbete till gräshoppssvärmar.
47 Han förstörde deras vinstockar med hagel,
deras sykomorträd med ishagel.
48 Han överlämnade deras boskap åt hagel,
deras hjordar till blixtar.
49 Han sände mot dem sin brinnande vrede:
förbittring och ilska och nöd,
en skara änglar som fördärvade.
50 Han beredde en väg för sin vrede.
Han lät dem inte undkomma döden
utan överlämnade dem åt pesten.
51 Han slog alla Egyptens förstfödda,
mandomens första frukt i Hams tält.
–
52 Han förde ut sitt folk likt får,
ledde dem i öknen likt en hjord.
53 Han ledde dem tryggt,
de var inte rädda.
Men havet begravde deras fiender.
54 Han förde dem till sitt heliga land,
till berget hans starka hand hade tagit.
55 Han drev ut folken för dem.
Han fördelade landet åt dem som egendom
och lät Israels stammar bo i deras tält.
–
56 Men de prövade och trotsade
Gud den Högste,
de följde inte hans lagbud.
57 De avvek illojalt som sina fäder.
De var opålitliga som en defekt båge.
58 De förargade honom med sina offerhöjder,
de eggade hans vrede med sina avgudar.
–
59 Gud hörde och blev rasande,
han förkastade Israel fullständigt.
60 Han övergav sin boning i Shilo,
tälthelgedomen han bodde i bland människor.
61 Han gav sin kraft i fångenskap,
sin härlighet i fiendens hand.
62 Han överlämnade sitt folk åt svärdet,
han blev arg på sitt egendomsfolk.
63 Hans unga män förtärdes av eld,
hans jungfrur blev utan bröllopssång.
64 Hans präster föll för svärdet,
hans änkor kunde ej sörja.
–
65 Då vaknade Herren som ur sömn,
ropar likt en drucken stridsman.
66 Han slog tillbaka sina fiender
och gav dem evig vanära.
67 Han förkastade Josefs tält,
han utvalde ej Efraims stam.
68 Men han utvalde Judas stam,
berget Sion som han älskar.
69 Han byggde sin helgedom likt höjderna,
likt jorden som han grundlagt för alltid.
–
70 Han utvalde sin tjänare David
som han hämtade från fårfållorna.
71 Han förde honom från tackorna
till att bli herde över Jakob, sitt folk,
över Israel, sitt egendomsfolk.
72 David var deras herde med rättrådigt hjärta
och ledde dem med förståndig hand.
Föregående Nästa Psalm-Meny
Författaren ger en beskrivning av Israels historia (fram till att David blev kung) i mörkaste toner. Gud gjorde mäktiga gärningar för sitt folk, men folket avföll gång på gång. Därmed kom Guds vrede att drabba också hans utvalda folk. Även Ps 105-106 ger en historisk återblick. Aposteln Paulus skriver om GT:s historieskrivning: ”Allt det som hände dem utgör exempel och skrevs ner för att varna oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss.” ”För allt som förut skrevs blev skrivet till vår undervisning …” 1 Kor 10:11, Rom 15:4.
78:4. 5 Mos 6:4-9, 32:7.
78:4-6. söner, i det patriarkala samhället var det traditionellt fäderna som undervisade sönerna (se även kommentar till 119:9).
78:5. Han gav sitt budskap, bl.a. de tio budorden, 2 Mos 20. Han befallde våra fäder, se t.ex. 2 Mos 10:1-2, 5 Mos 6:7.
78:7. förtrösta … hålla, att kommande släkten skulle tro och lyda var huvudskälen för historieundervisningen.
78:8. Förmaningen till trots: hela Israels historia så som den beskrivs i GT visar att också det utvalda folket hade ett avfallet och otroget hjärta.
78:9. Efraims söner, det blev den mäktigaste stammen (i enlighet med Jakobs välsignelse i 1 Mos 48). Men inte heller Efraim var alltid trogen Gud.
78:10. De höll inte Guds förbund, och därmed drabbades de av Guds vrede, 5 Mos 28:15-68.
78:13. 2 Mos 14.
78:14. 2 Mos 14:19-20, 40:36-38.
78:15. 2 Mos 17:1-7, 4 Mos 20:7-11.
78:18. 2 Mos 16. Jfr 1 Kor 10:8.
78:21. 4 Mos 11:1-3.
78:21-22. Att inte lita på Gud och tro på hans frälsning var huvudorsaken till Guds vrede. Så var det då, så är det idag, och så kommer det att vara så länge jorden består. Nya Testamentet förkunnar Jesus Kristus som människans enda räddning från Guds vrede, Joh 3:36.
78:24-25. 2 Mos 16:4-5.
78:26. Med hjälp av starka vindar drev Gud fåglar till folket (v. 27-28).
78:27-31. 4 Mos 11:18-20, 31-35.
78:28. hans läger … hans tält, det utvalda folkets läger och tält betraktas som tillhörande Gud.
78:38. Gud straffar aldrig sitt folk så som det förtjänar. Han sonar synden, något som en gång för alla fullbordades genom Jesu Kristi offer, Hebr 7:26-27, 9:12, 26, 10:10, Rom 6:10.
78:39. Han tänkte på att de var kött, 1 Mos 6:3. en vind som sveper förbi, jfr 39:5-6, 90:10, 103:14-16, Jak 4:14.
78:44-51. Sex av de tio plågor som Gud sände över Egypten omnämns. 2 Mos 7-11.
78:49. Se t.ex. 2 Mos 12:23. änglar, de förekommer i Psalmernas bok även i 91:11-12, 103:20-21, 104:4, 148:2. Se även Matt 18:10 med kommentar.
78:55. Han drev ut folken, Josua 6-22.
78:56-58. offerhöjder … avgudar (v. 58), 5 Mos 4:15-31, Dom 2:10-15, 10:6, 1 Kung 3:2, 12:31-32.
78:60. Shilo, se kommentar till Jos 18:1.
78:61. Han gav sin kraft i fångenskap, sin härlighet, avser förbundsarken (1 Sam 4-6). Arken symboliserade Guds makt och närvaro.
78:66. sina fiender, bl.a. filisteerna (1 Sam 7:10-14).
78:69. sin helgedom, Salomos tempel.
78:70-72. David … herde … ledde dem, (1 Sam 16) i Nya Testamentet är det Jesus Kristus som är herden – den fullkomliga herden – för Guds folk, Joh 10:11, 14, 1 Petr 2:25.
Föregående Nästa Psalm-Meny
© Ragnar Blomfelt