introduktion
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
kapitel 1
Hälsning
1 Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel, avskild för Guds evangelium 2 som Gud i förväg utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna. 3 Det handlar om hans Son, Jesus Kristus vår Herre. Utifrån mänsklig härkomst var han av Davids ätt. 4 Och genom helighetens Ande blev han med kraft stadfäst som Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda. 5 Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete till att upprätta trons lydnad bland alla hednafolk, hans namn till ära. 6 Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus.
7 Till alla Guds älskade i Rom, hans kallade och heliga. Nåd och fred från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
Paulus längtan att besöka Rom
8 Först av allt tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla eftersom er tro förkunnas i hela världen. 9 För Gud, som jag i min ande tjänar som förkunnare av evangeliet om hans Son, kan vittna om hur jag oavbrutet nämner er 10 i mina böner. Jag ber att nu äntligen få tillfälle att komma till er, om Gud vill. 11 För jag längtar efter att få träffa er och tilldela er någon andlig gåva så att ni blir styrkta, 12 med andra ord, så att vi får ömsesidig tröst ur vår gemensamma tro, er och min. 13 Bröder, jag vill att ni ska veta att jag ofta har haft planer på att besöka er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra folkslag. Men hittills har jag förhindrats. 14 Jag har skyldigheter mot alla hednafolk, mot lärda och olärda. 15 Därför är jag ivrig att få förkunna evangeliet även för er i Rom.
Evangeliets kraft
16 För jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden men också hedningen. 17 För i evangeliet uppenbaras Guds rättfärdighet, från tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro.
Mänsklighetens skuld
18 För Guds vrede uppenbaras från himlen över allt ogudaktigt och orättfärdigt hos människor som stryper sanningen genom orättfärdighet. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart inom dem, Gud har uppenbarat det för dem. 20 För alltsedan universums skapelse har hans osynliga egenskaper och hans eviga makt och gudomliga natur kunnat ses och förstås genom det som är skapat. Därför är de utan ursäkt.
21 Fastän de kände Gud, så varken prisade de honom som Gud eller tackade honom. Istället blev deras tankar tomma, och mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 Fast de gav sig ut för att vara visa blev de dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor och fåglar och fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför överlämnade Gud dem åt deras inre lustar till orenhet, till att förnedra varandras kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen, och dyrkade och tjänade det skapade istället för Skaparen, han som är lovprisad i evighet. Amen. 26 Av den anledningen överlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. För deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot ett som är emot naturen. 27 Likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och brann av lustar till varandra. Män hade könsumgänge med män och drog över sig det rättvisa straffet för sin villfarelse. 28 Och då de föraktade kunskapen om Gud överlämnade Gud dem åt ett förkastligt sinnelag, så att de gjorde vad som är oanständigt. 29 De har blivit uppfyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet. De är fulla av avund, mordlust, gräl, svek, illvilja. 30 De skvallrar och förtalar. De är hatade av Gud. De är hänsynslösa, arroganta, skrytsamma, påhittiga i allt ont, olydiga sina föräldrar, 31 oförståndiga, opålitliga, kärlekslösa, hjärtlösa. 32 De känner till Guds rättfärdiga dom, att de som lever så förtjänar döden. Ändå håller de på, och dessutom applåderar de när andra lever så.
Föregående Nästa
Författare: Aposteln Paulus. Paulus är författare till tretton brev i NT (Rom, 1 Kor, 2 Kor, Gal, Ef, Fil, Kol, 1 Thess, 2 Thess, 1 Tim, 2 Tim, Tit, Filem). Brevets datering: Cirka år 57 e.Kr. från Korinth. Introduktion.
1:1. Paulus, föddes i Tarsos (Apg 22:3) som ligger i nutida södra Turkiet. Han var jude (11:1, 2 Kor 11:22, Fil 3:5), romersk medborgare (Apg 22:25, 28), och blev kristen efter att Jesus Kristus uppenbarat sig för honom (Apg 9:1-30, Gal 1:11-16). Innan Jesus kallade honom till tjänst (Apg 22:1-21) var han en hängiven farise (Fil 3:4-6) som våldsamt förföljde Kristi församling (Apg 8:3, Gal 1:13-16, 1 Tim 1:13). Se även kommentar till Apg 28:30. tjänare, ordet används även om gudsmän i GT, Mose (2 Kung 18:12), Josua (Jos 24:29), Elia (2 Kung 10:10), David (2 Sam 7:8). apostel, uttrycket avser normalt och i unik mening de tolv utvalda lärjungarna som hade sett Jesus och levt med honom (Apg 1:21-26). Men ordet kunde ibland användas även om dem som på ett särskilt sätt blivit utvalda och kallade av Gud till tjänst. Paulus hade t.ex. ”sett” Jesus (Apg 9:3-6, 15) och blivit ”kallad till apostel” (Rom 1:1), och kunde därför själv benämna sig apostel (2 Kor 1:1, 12:12). I viss utsträckning kunde också Barnabas (Apg 14:4, 14), Silvanus och Timotheos (1 Thess 1:1, 2:7) kallas apostlar. avskild för, redan innan han föddes, Gal 1:15. evangelium, betyder ett gott budskap. Det centrala i evangeliet handlar om Jesus Kristus, hans undervisning, liv, död, uppståndelse och himmelsfärd. Romarbrevet kan i viss mån betraktas som en systematisk och teologisk utläggning av Guds evangelium.
1:2. Gud i förväg utlovat … i de heliga Skrifterna, jfr Luk 24:27.
1:3. vår Herre, Jesus är Herre i unik och exklusiv mening, se Fil 2:6-11. av Davids ätt, 2 Sam 7:12-16, Matt 1:6, Luk 1:27, 32. Detta innebär bl.a. att Jesus Kristus var sann människa.
1:3. ”Utifrån mänsklig härkomst.” Alternativ översättning: efter köttet.
1:4. Jesus Kristus är Guds Son i unik mening eftersom Kristus var i evighet hos Fadern och själv var sann Gud (Joh 1:1-2, 18). Jesu uppståndelse bekräftade och stadfäste för världen Jesu eviga existens som Guds Son. Se även kommentar till Matt 16:15-16.
1:5. trons lydnad, tro är också ett uttryck för lydnad mot Guds befallning till omvändelse (Apg 17:30, Rom 10:16, 2 Thess 1:8, Joh 3:36). Formuleringen förekommer även i brevets avslutning, 16:26.
1:7. alla Guds älskade, avser dem som är kallade och heliga – de troende. Rom, på den tiden världens huvudstad, och kejsarens (Neros) stad. Apg 2:10, 41 ger det sannolika upphovet till den kristna trons spridning till Rom. hans kallade, dvs de som Gud har utvalt från evighet (se kommentar till Ef 1:4). heliga, innebär att de troende är iklädda Kristi rättfärdighet och renhet, och står avskilda för Gud i hans tjänst. Ordet användes i GT om Israels folk (2 Mos 19:6), men efter Jesus Kristus inkluderas i begreppet alla som genom tron är älskade av Gud. Nåd, innebär att vi får frälsning och välsignelse från Gud utan att förtjäna det. fred, den kristne är inte längre under Guds vrede utan befinner sig i en kärleksfull och harmonisk relation till Skaparen (se 5:1, 9 med kommentarer). Den sista meningen i versen utgör en hälsningsfras som återkommer i flera av Paulus brev och som jämställer Kristus med Gud.
1:7. ”hans kallade och.” Alternativ översättning: kallade att vara.
1:11. träffa er, något som också skedde, Apg 28:13-31. någon andlig gåva, oklart vad. Möjligen avses en sådan slags gåva som Paulus ger exempel på i 12:6-8.
1:14. Jag har skyldigheter, ett gudomligt tvång låg över Paulus i hans kallelse att nå ut till alla hednafolk, jfr 1 Kor 9:16.
1:14. ”mot alla hednafolk.” Alternativ översättning: greker och icke-greker.
1:16. frälser var och en som tror, om frälsning se kommentarer till 5:10, Ef 2:8.
1:16. ”hedningen.” Alternativ översättning: greken.
1:17. evangeliet, se kommentar till v. 1. Guds rättfärdighet, handlar i Bibeln om Guds karaktär och väsen. Det handlar här också om att Gud i ”juridisk” mening har frikänt oss och förklarat oss rättfärdiga genom tron på Jesus Kristus. Jfr 3:26. Genom denna handling har Gud fört oss in i en relation med Honom själv som innebär att vi är omslutna av Guds nåd och kärlek. leva av tro, om tro, se kommentar till Hebr 11:1.
1:17. Hab 2:4.
1:17. ”Guds rättfärdighet.” Alternativ översättning: en rättfärdighet från Gud.
1:18. Varje dag och varje stund är Guds vrede verksam och utgjuten över jorden och alla otrons människor. Kapitlets fortsättning ger några exempel på hur det kommer till uttryck. sanningen, Guds ord och vilja uttryckt i Skriften utgör sanningen (Ps 119:160, Joh 17:17). Och Jesus är Sanningen förkroppsligad (Joh 14:6). Här avses också den sanning som Gud uppenbarat i det skapade universum, v. 20-21.
1:20. Allt skapat i universum utgör oavbrutet ett mäktigt och intensivt vittnesbörd för människan om en Intelligent Designer, dvs Gud Skaparen. Människan lever och rör sig mitt i Guds skapade värld (jfr Apg 17:28). Därför är varje orättfärdig människa utan ursäkt både under sitt jordeliv och på Domens dag.
1:21. Fastän de kände Gud, syftar på v. 19-20.
1:24-25. överlämnade (även v. 26, 28), när en människa lever förhärdat i synd och otro överlämnas hon av Gud till sina egna syndiga och onda begär och till lögn och avguderi. Allt sådant är uttryck för Guds vrede. Jfr Apg 7:42, 2 Thess 2:9-12. Se även Ef 4:19 med kommentar.
1:26-27. Både det homosexuella begäret (dvs läggningen), lidelser (v. 26), lustar (v. 27), och själva handlingen, umgänget (v. 26-27), könsumgänge (v. 27), är något ont i Guds ögon. Det är handlingen (homosex) som verkar fram det rättvisa straffet (v. 27). Formuleringen emot naturen (v. 26), avser Guds skapelseordning samt att homosex innebär ett brott mot det naturliga fysiologiska komplement som mannens och kvinnans könsorgan utgör. Se även 1 Kor 6:9-11, 1 Tim 1:10, Judas v. 7. Könsumgänge mellan två av samma kön fördöms även i GT, 3 Mos 18:22, 20:13. Se även 1 Mos 19:5, 5 Mos 23:17-18, Dom 19:22. Homosex var vanligt förekommande i den grekisk-romerska världen. Artikel.
1:28. förkastligt sinnelag, de överlämnades av Gud till perversa tankar och föreställningar som gjorde att de sorglöst och utan skam började leva oanständigt.
1:29-31. Här ges en beskrivning av människans fallna natur, jfr 3:10-18, Mark 7:21-23.
1:30. ”är hatade av”. Alternativ översättning: hatar.
1:32. förtjänar döden, avser både kroppens död och ”den andra döden,” dvs eldsjön (Upp 20:14-15).
© Ragnar Blomfelt