1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
kapitel 13
Överheten i Guds tjänst
1 Alla ska underordna sig överheten. För det finns ingen överhet som inte är av Gud, de som finns är förordnade av honom. 2 Den som därför motsätter sig överheten motarbetar Guds ordning, och de som gör så drar en dom över sig själva. 3 De styrande utgör nämligen inget hot mot gott beteende utan mot ont. Vill du slippa rädsla för överheten, gör då det som är gott och du ska få deras uppskattning, 4 för de är Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du något ont har du anledning att vara rädd, för de bär inte svärdet utan anledning. De är Guds tjänare, hämnare som verkställer Guds vrede över brottslingen. 5 Därför måste man underordna sig, inte bara för Guds vredes skull utan också för samvetets skull. 6 Det är också därför ni betalar skatt, för de styrande är Guds tjänare vad gäller sådant. 7 Fullgör era skyldigheter mot alla, vare sig det gäller skatter eller tullar eller vördnad eller heder.
Kärleken, lagens uppfyllelse
8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra, för den som älskar andra har uppfyllt lagen. 9 Dessa bud: Begå inte äktenskapsbrott, Mörda inte, Stjäl inte, Ha inte begär, och alla andra bud sammanfattas i detta budskap: Älska din nästa som dig själv. 10 Kärleken beter sig inte illa mot sin nästa. Därför är kärleken lagens uppfyllelse.
Dagen är nära
11 Och gör detta medvetna om tiden, att det är hög tid för er att vakna upp ur sömnen. För vår frälsning är oss nu närmare än då vi kom till tro. 12 Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Så låt oss lägga av oss mörkrets gärningar och rusta oss med ljusets vapen. 13 Låt oss leva anständigt vilket hör dagen till, inte i supfestande och fylleri, inte i otukt och liderligheter, inte i bråk och avund. 14 Men ikläd er Herren Jesus Kristus, och bejaka inte den fallna naturens lustar.
Föregående Nästa
13:1-2. Varje överhet som regerar i ett land är tillsatt av Gud (2 Sam 12:8, Ords 8:15-16, Jes 41:2-4, 45:1-7, Jer 21:7, 10, 27:5-6, Dan 2:21, 37-38, 4:22, 32, 5:21, Joh 19:11). Varje medborgare är därför befalld av Gud att underordna sig dem som styr i ett land, och be för dem (1 Petr 2:13-14, 17, 1 Tim 2:1-3). Den som vägrar att respektera och böja sig för de styrande begår först och främst ett brott mot Gud och därefter även ett brott mot de styrande. Underordning betyder inte anpassning efter samhällets värderingar (Rom 12:2, 1 Joh 2:15-17), utan lydnad mot samhällets lagar, så länge de inte står i direkt konflikt med Guds ord (se t.ex. Apg 5:29). Guds ordning (v. 2), det är Skaparen som ytterst är upphovet till det statsskick som finns i ett land vare sig det är demokrati, diktatur, teokrati eller något annan statsskick. Detta gäller även onda statsskick eftersom sådana är tillsatta av Gud för att bl.a. tukta och straffa. När Paulus skrev brevet var alla länders statsskick hedniska. dom (v. 2), avser både gudomlig och statlig dom.
13:3. Versen uttrycker en generell sanning.
13:4. svärdet, var då det vanliga vapnet för ordningsmakten. Med svärdet avses dödsstraffet. Aposteln Jakob avrättades med svärd, Apg 12:2. Gud befaller dödsstraff utifrån människovärdet som grund, 1 Mos 9:6. Se även kommentarer till Matt 15:4, 26:52, Luk 17:1-2, Apg 25:11, Hebr 10:28. Svärdet är även en symbol för varje stats suveräna rätt att utöva våld och hämnd mot allt som hotar eller angriper samhällskroppen, både mot yttre fiender (angripande länder) och mot inre fiender (kriminella). Jfr 1 Petr 2:13-14. Gud tillåter därmed staten att göra det som enskilda medborgare förbjuds att göra (Rom 12:17-20). verkställer Guds vrede, generellt sätt är varje dom över en brottsling också ett uttryck för Guds vrede över en sådan.
13:6. skatt, är ytterst en Guds förordning och därmed i grunden något gott. Jfr Matt 22:15-22.
13:7. Alla troende har medborgerliga skyldigheter och måste fullgöra dem i medvetande om att de därmed först och främst utför en tjänst åt Gud och ärar Honom.
13:9. Älska din nästa, Jesus undervisade om att vår ”nästa” är den som visar medlidande och kärlek, se Luk 10:29-37 med kommentarer. som dig själv, se kommentar till Matt 22:35-40.
13:9. 2 Mos 20:13, 3 Mos 19:18.
13:11. sömnen, andlig likgiltighet och slöhet (jfr Mark 13:35-36, Ef 5:14, 1 Thess 5:6, Upp 3:2). vår frälsning är oss nu närmare, avser främst Kristi ankomst då vi för evigt ska frälsas från synden, djävulen och döden. Det kan samtidigt avse vår död då vi möter vår Frälsare. Och detta innebär att frälsningens fullbordan kommer allt närmare en kristen för varje dag. Se även kommentar till 5:10.
13:12. Natten, avser denna onda tidsålder som Satan har i sitt våld (1 Joh 5:19). dagen, då Kristus kommer åter (eller då vi dör, se kommentar till v. 11). ljusets vapen, jfr Ef 6:11-18, Gal 5:22-23.
13:14. bejaka inte den fallna naturens lustar, den kristne är förklarad rättfärdig, har fått syndernas förlåtelse och nytt liv, och är en helt ny skapelse (2 Kor 5:17). Men en kristen är likväl inte syndfri, utan måste hela livet sträva efter att tillfredsställa Gud (12:1-2) och inte sin fallna naturs alla lustar och begär (Gal 5:16-26). Se även kommentarer till 6:12-14, 7:14-24, 1 Joh 1:8-10.
13:14. ”den fallna naturens.” Alternativ översättning: köttets.
© Ragnar Blomfelt