Hon
1 O att du var min bror,
som ammats vid min mors bröst!
Då fick jag kyssa dig
om jag fann dig ute,
och ingen hade föraktat mig.
2 Jag hade lett dig
och fört dig in i min mors hus,
hon som fostrat mig.
Jag hade gett dig kryddat vin
och saft från mina granatäpplen.
3 Mitt huvud vilar
på hans vänstra arm,
hans högra omfamnar mig.
4 Jerusalems döttrar, lova mig
att inte väcka eller oroa kärleken
förrän den själv vill.
Vännerna
5 Vem är hon
som kommer upp från öknen,
lutad mot sin älskade?
Hon
Under äppelträdet väckte jag dig.
Där födde din mor dig.
Hon som var gravid födde dig där.
6 Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta,
som ett sigill på din arm.
För kärleken är stark som döden,
dess lidelse obeveklig som graven.
Kärleken brinner som flammande eld,
som en låga av Jahve.
7 Väldiga vatten
kan inte släcka kärleken,
floder kan inte dränka den.
Om en man ger allt i sitt hus
för att köpa kärleken,
skulle han möta starkt förakt.
Hennes bröder
8 Vi har en liten syster
som ännu ej har bröst.
Vad ska vi göra med vår syster
den dag hon blir friad till?
9 Är hon en mur
bygger vi ett silverkrön på henne.
Är hon en dörr
tillsluter vi om henne
med en cederplanka.
Hon
10 Jag är en mur.
Mina bröst är som torn.
Så blev jag i hans ögon
lik en som finner välgång.
11 Salomo hade i Baal-Hamon
en vingård som han hyrde åt väktare.
Tusen silvermynt
fick varje man ge för dess frukt.
12 Min egen vingård tillhör mig.
Tusen tillhör dig, Salomo,
och tvåhundra åt fruktens väktare.
Han
13 Du som håller till i trädgårdarna,
med vänner som lyssnar på dig.
Låt mig få höra dig!
Hon
14 Skynda, min älskade!
Var lik en gasell
eller en ung hjort
på de kryddoftande bergen.
© Ragnar Blomfelt