Introduktion
2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22
kapitel 1
Inledning och hälsning
1 Detta är en uppenbarelse från Jesus Kristus, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han gjorde det känt genom att sända sin ängel till sin tjänare Johannes, 2 som sedan vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt han sett. 3 Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och håller det som står skrivet i den. För tiden är nära.
4 Från Johannes till de sju församlingarna i Asien. Nåd till er och fred från honom som är och som var och som kommer, och från de sju Andarna framför hans tron, 5 och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar.
Han som älskar oss och har befriat oss från våra synder med sitt blod 6 och gjort oss till ett kungadöme, till präster åt sin Gud och Fader – äran och makten tillhör honom i evigheters evighet. Amen.
7 Lyssna, han kommer med molnen, och varje öga ska se honom, även de som har genomborrat honom, och alla jordens folk ska jämra sig över honom. Så ska ske. Amen.
8 ”Jag är Alfa och Omega,” säger Herren Gud, ”han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.”
Kristus uppenbarar sig
9 Jag, Johannes, er broder, som tillsammans med er delar lidandet och riket och uthålligheten i Jesus, befann mig på ön Patmos. Där var jag på grund av Guds ord och Jesu vittnesbörd. 10 Jag kom i Anden på Herrens dag och hörde bakom mig en stark röst likt en trumpet, och den sa: 11 ˮSkriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna: Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia.ˮ
12 Jag vände mig om för att se vems röst det var som talade till mig. Då jag hade vänt mig om såg jag sju ljushållare av guld. 13 Och mitt ibland ljushållarna någon som liknade en Människoson, iklädd en lång dräkt och med ett guldbälte om bröstet. 14 Hans huvud och hår var vita som ull, vitt som snö. Hans ögon var likt flammande eld. 15 Hans fötter liknade gyllene brons renat i smältugnen. Hans röst var likt dånet av väldiga vatten. 16 I sin högra hand höll han sju stjärnor. Från hans mun utgick ett skarpt tveeggat svärd. Och hans ansikte var likt solen när den lyser i all sin kraft.
17 När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sa: ˮVar inte rädd. Jag är den förste och den siste 18 och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet och har Dödens och dödsrikets nycklar. 19 Skriv därför ner vad du har sett och vad som är och vad som ska ske härefter. 20 Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du såg i min högra hand och med de sju ljushållarna av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju ljushållarna är de sju församlingarna.
Föregående Nästa
.
”Jag, Johannes … befann mig på ön Patmos på grund av Guds ord och Jesu vittnesbörd.”
Författare: Aposteln Johannes (1:1, 4, 9, 22:8). Se inledningskommentar till Johannesevangeliet. Brevets datering: Sannolikt mitten på 90-talet e.Kr. Introduktion.
1:1. sina tjänare, avser främst apostlar och profeter (10:7, 11:18, Amos 3:7), men indirekt allt Guds folk (Upp 7:3, 19:5, 22:3). Johannes, apostel, Sebedaios son (Mark 1:19).
1:3. Salig, är något mer och betydligt djupare än ”lycklig”. Det betecknar ett andligt och välsignat tillstånd som är oberoende av känslor (uttrycket förekommer ytterligare sex gånger i brevet, 14:13, 16:15, 19:9, 20:6, 22:7, 14). tiden är nära, den yttersta och sista tiden sträcker sig enligt NT mellan Kristi liv/död/uppståndelse och hans ankomst. Tiden är alltid ”nära” för en kristen eftersom vi får möta Kristus antingen vid vår död eller vid hans ankomst. Båda dessa verkligheter kan ske när som helst.
1:4. de sju församlingarna, antalet är sannolikt valt för att symbolisera den universella församlingen som helhet. De sju lokala församlingarna (se kap 2-3) kan samtidigt sägas representera hela den världsvida församlingen under alla tider. Asien, romersk provins i västra delen av nutida Turkiet, huvudstad var Efesos. Nåd … fred, se kommentar till Rom 1:7. de sju Andarna, en i Bibeln unik beteckning för den Helige Ande, där ”sju” möjligen uttrycker fullkomlighet. Formuleringen förekommer endast i Uppenbarelseboken (3:1, 4:5, 5:6).
1:4. ”Andarna.” Alternativ översättning: andarna.
1:5. den förstfödde från de döda, se kommentar till Kol 1:18. Han som älskar oss, avser Guds folk i ”församlingarna” (v. 4), se även fortsättningen, v. 5-6.
1:6. kungadöme … präster, jfr 1 Petr 2:9 med kommentar.
1:8. Jag är Alfa och Omega, den första och sista bokstaven i det grekiska alfabetet. Det symboliserar bl.a. att den allsmäktige Guden regerar i historien, från skapelsen till yttersta domen. I 22:13 avser formuleringen Kristus. och som kommer, vid Kristi återkomst är även Fadern delaktig och närvarande. den Allsmäktige, uttrycket förekommer i NT även i 2 Kor 6:18, Upp 4:8, 11:17, 15:3, 16:7, 14, 19:6, 15, 21:22.
1:9. ön Patmos, vid Egeiska havet strax utanför Turkiets västkust (inte långt från de sju församlingarna som är omnämnda i kap 2-3). på grund av Guds ord och Jesu vittnesbörd, möjligen blev Johannes med tvång förvisad till ön som då var en romersk straffkoloni.
1:10. Jag kom i Anden, Johannes blev förd av Anden in i en värld av profetiska visioner (se även 4:2, 17:3, 21:10. Jfr Hes 2:2, 3:12, 14, 11:1, 37:1, 40:2, Apg 10:10, 22:17, 2 Kor 12:2). på Herrens dag, söndagen, den dag då Jesus Kristus uppstod. De kristna samlades till gudstjänst den dagen (jfr Apg 20:7).
1:11. Samtliga sju församlingar (se även kap 2-3) låg vid det som i dag utgör västra Turkiet. Enligt traditionen hade Johannes verkat i Efesos och stod då sannolikt i nära kontakt även med de sex andra församlingarna.
1:13. en Människoson, se kommentar till Matt 8:18-22.
1:16. ett skarpt tveeggat svärd, Guds ord, jfr Jes 49:2, Ef 6:17, Hebr 4:12, Upp 19:15.
1:17. Jag är den förste och den siste, synonymt med ”Alfa och Omega” i v. 8. Jfr Jes 41:4, 44:6, 48:12. Orden som i v. 8 och i Jesaja avser Jahve, avser här i v. 17 Jesus Kristus.
1:18. har Dödens och dödsrikets nycklar, betyder att Kristus har makten över Döden (här personifierad) och dödsriket (det rike som Döden härskade över), jfr Ps 49:15, Hos 13:14, Matt 16:18, 1 Kor 15:54-55, Upp 6:8.
1:20. de sju församlingarnas änglar, sannolikt änglavarelser som verkar i församlingarna och som på något sätt representerar dem (2:1).
© Ragnar Blomfelt