KAPITEL 18

Elia och Obadja

1 Efter en lång tid kom Herrens ord till Elia i det tredje året: ”Gå och träd fram inför Ahab. Jag ska sända regn på jorden.” 2 Då gick Elia för att träda fram inför Ahab.

Det var svår svält i Samaria. 3 Och Ahab kallade till sig Obadja, palatsets överförvaltare. Obadja var en man med stor fruktan för Herren. 4 När Isebel var i färd med att utrota Herrens profeter, tog Obadja hundra profeter och gömde dem i två grottor med femtio i varje, och försåg dem med mat och dryck. 5 Ahab sa till Obadja: ”Far igenom landet till alla källor och bäckar! Kanske finner vi gräs nog att hålla hästar och mulåsnor vid liv och slipper slakta några av djuren.” 6 De delade upp landet mellan sig för att genomkorsa var sin del. Ahab och Obadja gav sig av ensamma åt var sitt håll.

7 När Obadja gick på vägen mötte honom plötsligt Elia. Obadja kände igen honom och föll ner med ansiktet mot marken och sa: ”Är det du, min herre Elia?” 8 Han svarade: ”Ja. Gå och säg till din herre att Elia är här.” 9 Obadja sa: ”Hur har jag syndat eftersom du vill ge din tjänare i händerna på Ahab och låta honom döda mig? 10 Så sant Jahve din Gud lever, det finns inget folk eller rike dit min herre inte har låtit söka efter dig. När de svarade att du inte fanns där, lät han dessa riken och folk gå ed på att de inte funnit dig. 11 Och nu säger du att jag ska gå och tala om för min herre att Elia är här! 12 Herrens Ande rycker säkert bort dig till en okänd plats så fort jag lämnat dig. När jag sedan går och underrättar Ahab dödar han mig när han inte finner dig. Ändå har jag, din tjänare, fruktat Herren från min ungdom. 13 Har inte min herre fått höra vad jag gjorde när Isebel dödade Herrens profeter? Jag gömde hundra av Herrens profeter i två grottor, femtio man i varje, och försåg dem med mat och dryck. 14 Och nu vill du att jag ska gå och säga till min herre att Elia är här. Han kommer att döda mig!” 15 Elia sa: ”Så sant härskarornas Herre lever, honom som jag står inför, i dag ska jag själv träda fram inför Ahab!”

Elia och baalsprofeterna på Karmel

16 Obadja gick och mötte Ahab och berättade detta för honom. Ahab gav sig då iväg för att möta Elia. 17 När Ahab såg Elia sa han till honom: ”Så där är du, du som ställt till det för Israel!” 18 Elia sa: ”Det är inte jag som ställt till det för Israel, utan du och din fars hus. För ni överger Herrens bud och följer baalerna. 19 Men sammankalla nu hela Israel till mig på berget Karmel, tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter och Asheras fyrahundra profeter som äter vid Isebels bord.”

20 Så Ahab sände bud till hela Israel och samlade profeterna på berget Karmel. 21 Elia trädde fram inför allt folket och sa: ”Hur länge ska ni vackla mellan de två? Om Jahve är Gud, så följ honom. Är det Baal, så följ honom.” Men folket svarade honom inte med ett ord.

22 Då sa Elia till folket: ”Jag är ensam kvar som Jahves profet, medan Baals profeter är fyrahundrafemtio man. 23 Ge oss två tjurar. Låt Baals profeter välja ut åt sig den ena tjuren, stycka den och lägga den på veden utan att tända eld. Jag gör i ordning den andra tjuren och lägger den på veden utan att tända eld. 24 Sedan anropar ni er guds namn, och jag anropar Jahves namn. Den gud som svarar med eld, är Gud.” Allt folket bejakade förslaget.

25 Elia sa till Baals profeter: ”Välj en av tjurarna och gör i ordning den. Ni först, eftersom ni är fler. Anropa därefter er guds namn, men tänd inte elden.” 26 De tog den tjur de fått och gjorde i ordning den. Sedan anropade de Baals namn från morgon till middag: ”Baal, svara oss!” Men det var knäpptyst. Ingen svarade. Och de hoppade kring altaret som de hade rest. 27 Vid middagstid drev Elia med dem och sa: ”Ropa högre, för han är ju en gud! Men han kanske grubblar på något? Eller uträttar sina behov? Eller är ute på resa? Eller sover och behöver väckas?” 28 Då ropade de ännu högre. Och de skar sig med svärd och spjut som de brukade, så att blodet rann på dem. 29 Hela eftermiddagen befann de sig i profetisk trans tills det var tid för matoffret. Men det var knäpptyst. Ingen svarade. Och ingen brydde sig.

30 Elia kallade till sig folket, som kom till honom. Och han byggde åter upp Herrens altare som hade blivit nedrivet. 31 Elia tog tolv stenar, en för var stam efter sönerna till Jakob, som hade fått höra från Herren: ”Israel ska vara ditt namn.” 32 Av stenarna byggde Elia ett altare i Jahves namn. Runt altaret gjorde han ett dike, stort nog för att rymma omkring femton liter. 33 Han staplade veden, styckade tjuren och lade den på veden. 34 Sedan sa han: ”Fyll fyra krukor med vatten och häll ut över brännoffret och veden.” Därefter sa han: ”Upprepa!” De gjorde så. Sedan sa han: ”En gång till!” Och de gjorde så för tredje gången. 35 Vattnet flöt runt omkring altaret. Han vattenfyllde även diket.

36 Då tiden var inne att frambära matoffret, trädde profeten Elia fram och sa: ”Jahve, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det bli känt i dag att du är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på ditt ord som jag gjort allt detta. 37 Svara mig, Jahve, svara mig! Låt folket förstå att du Jahve är Gud, och att du har vänt deras hjärtan tillbaka.” 38 Då föll Herrens eld ner och förtärde brännoffret, veden, stenarna och stoftet, och slickade upp vattnet i diket. 39 När allt folket såg det kastade de sig ner med ansiktet mot marken och sa: ”Det är Jahve som är Gud! Det är Jahve som är Gud!” 40 Elia sa till dem: ”Grip Baals profeter! Låt inte en enda undkomma!” Så de grep dem och Elia förde dem ner till bäcken Kishon och slaktade dem där.

Guds utlovade regn

41 Elia sa till Ahab: ”Res dig, ät och drick, för jag hör bruset av hällregn.” 42 Då reste sig Ahab upp för att äta och dricka. Och Elia steg upp på Karmels topp. Han böjde sig ner mot marken med ansiktet mellan knäna. 43 Han sa till sin tjänare: ”Gå upp och se ut över havet!” Så han gick upp och tittade, och sa: ”Jag ser ingenting.” Sju gånger sa Elia till honom att gå tillbaka upp. 44 Den sjunde gången sa tjänaren: ”Titta! Ett litet moln som en manshand stiger upp ur havet!” Elia sa: ”Gå och säg till Ahab att spänna för och fara ner innan regnet hindrar honom.” 45 Samtidigt hände det att himlen mörknade av moln och storm, och det började hällregna. Ahab steg upp i vagnen och for till Jisreel. 46 Och Herrens hand var över Elia: han band upp sina kläder och sprang framför Ahab ända till Jisreel.

Nästa

Föregående

18:1. Ahab (16:29-34) var kung i Israel 874-853 f. Kr.

18:3. Obadja. Betyder ’Jahves tjänare’.

18:13, 19. Isebel. En ond (21:5-23) och avgudadyrkande kvinna som till sist dödades, 2 Kung 9:30-37.

18:19. berget Karmel. Ett bergmassiv (två mil) i nordvästra Israel vars norra del sträcker sig in i staden Haifa.

18:21. Baal. Kanaaneernas främste gud vars namn betyder ”Herre”. Många israeler hade nu börjat dyrka Baal istället för Jahve.

18:40. och slaktade dem. I enlighet med bl.a. 5 Mos 13:5, 12-18, 17:2-7.

© Ragnar Blomfelt