Elia på berget Horeb
1 Ahab berättade för Isebel allt vad Elia hade gjort och att han hade dödat alla profeterna med svärd. 2 Då sände Isebel ett meddelande till Elia: ”Må gudarna straffa mig strängt om jag inte i morgon vid denna tid låter det gå med dig som med profeterna.”
3 Då blev Elia rädd. Han reste på sig och flydde för sitt liv. Han kom till Beer-Sheba i Juda, där han lämnade sin tjänare. 4 Själv gick han en dagsresa ut i öknen och satte sig där under en ginstbuske. Han bad om att få dö: ”Nu får det räcka, Herre. Ta mitt liv, för jag är inte bättre än mina fäder.” 5 Elia lade sig ner under ginstbusken och somnade. Men se, en ängel rörde vid honom och sa: ”Stig upp och ät!” 6 Han tittade upp, och fann där vid huvudänden ett bröd bakat på glödande stenar och en kruka med vatten. Han åt och drack och lade sig ner igen. 7 Men Herrens ängel kom en gång till, rörde vid honom och sa: ”Stig upp och ät! Annars orkar du inte hela vägen.” 8 Då steg han upp och åt och drack. Styrkt av maten gick han sedan i fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb. 9 Där gick han in i en grotta och stannade där över natten.
Plötsligt kom Herrens ord till honom: ”Vad gör du här, Elia?” 10 Han svarade: ”Jag har varit hängiven Jahve, härskarornas Gud. För Israels söner har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.” 11 Herren sa: ”Gå ut och ställ dig på berget inför Herren och se när Herren passerar.” Och en stor stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men Herren var inte i jordbävningen. 12 Efter jordbävningen kom en eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden hördes en mild susning. 13 När Elia hörde det drog han manteln för ansiktet och gick ut och ställde sig vid grottöppningen. Då kom plötsligt en röst till honom: ”Vad gör du här, Elia?” 14 Han svarade: ”Jag har varit hängiven Jahve, härskarornas Gud. För Israels söner har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.”
15 Herren sa: ”Gå tillbaka igen och ta vägen till Damaskus öken. Väl framme ska du smörja Hasael till kung över Aram. 16 Jehu, Nimshis son, ska du smörja till kung över Israel. Elisha, Shafats son, från Abel-Mehola ska du smörja till profet efter dig. 17 Den som undkommer Hasaels svärd ska Jehu döda, och den som undkommer Jehus svärd ska Elisha döda. 18 Men jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män, som inte har böjt knä för Baal och inte kysst honom.”
Elishas kallelse
19 Elia gick därifrån och fann Elisha, Shafats son, som höll på att plöja. Tolv par oxar gick framför honom och själv körde han det tolfte paret. Elia gick fram och kastade sin mantel över honom. 20 Elisha släppte oxarna och skyndade efter Elia och sa: ”Låt mig först få kyssa far och mor, sedan ska jag följa dig.” Han svarade Elisha: ”Gå tillbaka. För du förstår väl vad jag gjort med dig?” 21 Så Elisha vände tillbaka. Och han tog sina båda oxar och slaktade dem. Med oxarnas ok kokade han deras kött som han gav till folket att äta. Sedan bröt han upp och följde Elia och blev hans tjänare.
19:5, 7. en ängel … Herrens ängel. Jfr Ps 34:8 med kommentar, samt Hebr 1:14. Alternativt avses ’Herrens utsände’, se kommentar till 1 Mos 16:7.
19:8. Guds berg Horeb. Sinai (2 Mos 19).
19:10, 14. Citeras i Rom 11:3.
19:18. Citeras i Rom 11:4.
© Ragnar Blomfelt