Fyrahundra falska profeter, och profeten Mika
1 Tre år passerade utan krig mellan Aram och Israel. 2 Under det tredje året reste Joshafat, Judas kung, ner till Israels kung.
3 Och Israels kung sa till sina tjänare: ”Ni vet väl att Ramot i Gilead tillhör oss? Ändå gör vi ingenting för att återta staden från Arams kung!” 4 Han frågade Joshafat: ”Vill du gå med mig ut i krig mot Ramot i Gilead?” Joshafat svarade Israels kung: ”Jag är som du, mitt folk är ditt folk, mina hästar är dina hästar!” 5 Men Joshafat bad Israels kung att först fråga efter Herrens ord. 6 Då samlade Israels kung profeterna, omkring fyrahundra man, och frågade dem: ”Ska jag gå ut i krig mot Ramot i Gilead, eller låta bli?” De svarade: ”Marschera upp! Herren ska ge staden i kungens hand.” 7 Men Joshafat sa: ”Finns här ingen Jahves profet längre som vi kan fråga?” 8 Israels kung svarade: ”Här finns fortfarande en man genom vilken vi kan fråga Jahve. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig gott om mig utan bara ofärd. Det är Mika, Jimlas son.” Joshafat sa: ”Inte ska kungen säga så.” 9 Så Israels kung kallade till sig en hovman och sa åt honom att genast hämta Mika, Jimlas son.
10 Israels kung och Judas kung Joshafat satt nu klädda i sina skrudar på var sin tron. De befann sig på tröskplatsen vid Samarias stadsport medan alla profeterna profeterade inför dem. 11 Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig järnhorn och sa: ”Så säger Herren: Med dessa ska du stånga arameerna tills de är tillintetgjorda!” 12 Likadant profeterade alla profeter: ”Marschera upp mot Ramot i Gilead, det ska gå dig väl! Herren ska ge staden i kungens hand.”
13 Budbäraren som gått för att hämta Mika sa till honom: ”Lyssna! Profeterna lovar samstämmigt välgång åt kungen. Snälla, upprepa nu deras ord och lova också du välgång.” 14 Men Mika svarade: ”Så sant Herren lever, jag tänker säga det som Herren talar till mig.” 15 När han kom till kungen, frågade kungen honom: ”Mika, ska vi gå ut i krig mot Ramot i Gilead, eller låta bli?” Han svarade honom: ”Marschera dit upp, så ska det gå dig väl. Herren ska ge staden i kungens hand.” 16 Kungen sa: ”Hur ofta måste jag ta ed av dig att inte tala annat än sanning till mig i Jahves namn?” 17 Då sa Mika: ”Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sa: De har ingen herre. Låt var och en återvända hem i fred.” 18 Då sa Israels kung till Joshafat: ”Vad var det jag sa! Han profeterar aldrig gott om mig utan bara ofärd!” 19 Mika sa: ”Så lyssna då till Herrens ord! Jag såg Herren sitta på sin tron. Och himlens hela härskara stod till höger och vänster om honom. 20 Herren sa: Vem vill förleda Ahab att marschera upp mot Ramot i Gilead och där stupa? Det gavs flera förslag. 21 Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sa: ’Jag ska förleda honom.’ Herren frågade: ’Hur?’ 22 Han svarade: ’Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i munnen på alla hans profeter.’ Herren sa: ’Du ska förleda honom, och du ska lyckas. Gå, och gör så!’ 23 Se nu! Herren har lagt en lögnens ande i munnen på alla dessa dina profeter. Och Herren har kungjort ofärd över dig.”
24 Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika en örfil och sa: ”Skulle Herrens Ande vikit bort från mig för att tala till dig?” 25 Mika svarade: ”Du ska bli varse det den dag du måste irra från rum till rum för att gömma dig.” 26 Israels kung sa: ”Ta Mika och för honom åter till stadskommendanten Amon och till kungasonen Joash, 27 och låt meddela följande från kungen: Sätt denne man i fängelse på bara lite vatten och bröd tills jag återvänder välbehållen.” 28 Mika sa: ”Om du återvänder välbehållen har Herren inte talat genom mig.” Och han lade till: ”Lyssna, alla ni folk!”
Ahabs död
29 Israels kung och Judas kung Joshafat marscherade upp mot Ramot i Gilead. 30 Israels kung sa till Joshafat: ”Jag ska dra ut i striden förklädd, men bär du dina egna kläder.” Så förklädde sig Israels kung och drog ut i striden. 31 Men Arams kung hade befallt de trettiotvå vagnsbefälen och sagt: ”Ge er inte i strid med vare sig hög eller låg, utan bara med Israels kung.” 32 När vagnsbefälen såg Joshafat tänkte de: ”Det där är säkert Israels kung”, så de vände sig mot honom och gick till attack. Då skrek Joshafat till. 33 Så fort vagnsbefälen insåg att det inte var Israels kung vände de sig ifrån honom. 34 Men en man spände sin båge och sköt på måfå. Han träffade Israels kung i en skarv på rustningen. Så kungen sa till vagnsföraren: ”Vänd om och för mig ut ur striden, för jag är sårad!” 35 Striden rasade hela dagen medan kungen stöttades upp i vagnen under striden mot arameerna. Men på kvällen dog han, och blodet från såret hade runnit ner i vagnen. 36 Vid solnedgången ljöd ett rop genom armén: ”Varje man till sin stad! Varje man till sitt land!” 37 Så dog kungen. Han fördes till Samaria och begravdes där. 38 De sköljde vagnen i dammen i Samaria, där hororna badade. Och hundarna slickade hans blod. Det blev som Herren hade sagt.
39 Ahabs verksamhet i övrigt, allt han gjorde, elfenbenshuset och alla städer han byggde, är nedtecknat i Israels kungars krönika. 40 Ahab gick till vila hos sina fäder. Hans son Ahasja blev kung efter honom.
Joshafat kung i Juda
41 Joshafat, Asas son, blev kung i Juda under Ahabs fjärde regeringsår i Israel. 42 Joshafat var trettiofem år när han blev kung. Han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba, dotter till Shilhi. 43 Han följde helt i sin far Asas fotspår utan att vika av. Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon. 44 Men offerhöjderna avlägsnades inte. Folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna. 45 Joshafat höll fred med Israels kung.
46 Joshafats verksamhet i övrigt, hans stordåd och hans krig, är nedtecknat i Judas kungars krönika. 47 Han bannlyste ur landet den manliga tempelprostitution som fanns kvar från hans far Asas tid.
48 I Edom fanns då ingen kung. Där regerade en ståthållare.
49 Joshafat lät bygga Tarshishskepp som skulle segla till Ofir efter guld. Men de kom aldrig iväg, för de förliste vid Esjon-Geber. 50 Då sa Ahasja, Ahabs son, till Joshafat: ”Låt mina tjänare resa med dina på skeppen.” Men Joshafat ville inte.
51 Joshafat gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem i sin far Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.
Ahasja kung över Israel
52 Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria under Judas kung Joshafats sjuttonde regeringsår. Han regerade två år i Israel. 53 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han följde i fotspåren på sin far och mor och på Jerobeam, Nebats son, som fick Israel att synda. 54 Ahasja tjänade och tillbad Baal och väckte vreden hos Jahve, Israels Gud, precis som hans far hade gjort.
22:1-40. Jfr 2 Krön 18.
22:3. Ramot i Gilead. Låg öster om Jordanfloden (inom Gads stams område).
22:6. profeterna, omkring fyrahundra man. Möjligen avses Asheras fyrahundra falska profeter (18:19) som inte dök upp vid Karmel.
22:38. Det blev som Herren hade sagt. 21:19
22:41. Joshafat. Betyder ’Jahve dömer’. Han var kung 872-848 f. Kr.
22:52. Ahasja var kung 853-852 f. Kr.
© Ragnar Blomfelt