FÖRSTA SAMUELSBOKEN

KAPITEL 22

Saul slaktar präster och folket i Nob

1 David begav sig därifrån och flydde till Adullams grotta. När hans bröder och hela hans fars hus fick höra det gick de ner dit till honom. 2 Alla som var i nöd eller var skuldsatta eller missnöjda samlades hos David som blev deras ledare. Omkring fyrahundra man anslöt sig till honom.

3 Därifrån begav sig David till Mispe i Moab, där han sa till kungen i Moab: ”Låt min far och mor få komma och vara hos er tills jag får veta vad Gud vill göra med mig.” 4 Han förde fram föräldrarna inför kungen i Moab, och de fick vara hos honom så länge David var i borgen. 5 Sedan sa profeten Gad till David: ”Stanna inte här i borgen. Ge dig av till Judas land.” Då begav sig David iväg till Heretskogen.

6 Saul fick höra att David och hans manskap hade blivit upptäckta. Saul satt då med spjutet i handen under tamarisken på höjden i Gibea. Alla hans tjänare stod omkring honom, 7 och Saul sa till dem: ”Lyssna, benjaminiter! Tror ni att Jishajs son kommer att ge åt er alla åkrar och vingårdar? Kommer han att göra er alla till befäl och underbefäl? 8 Ni har ju alla konspirerat mot mig! Ingen har avslöjat för mig att min son slutit förbund med Jishajs son. Och ingen har visat mig sympati eller velat avslöja för mig att min son uppviglat min tjänare så att han ligger i bakhåll mot mig så som han gör i dag.” 9 Då sa Doeg från Edom, som stod bland Sauls tjänare: ”Jag såg Jishajs son komma till Ahimelek, Ahitubs son, i Nob. 10 Ahimelek frågade Herren för honom, och gav honom reskost och dessutom filistén Goliats svärd.”

11 Då sände kungen bud efter prästen Ahimelek, Ahitubs son, och hela hans fars hus, som var präster i Nob. De kom alla till kungen. 12 Och Saul sa: ”Lyssna nu, Ahitubs son.” Han svarade: ”Ja, min herre.” 13 Saul sa till honom: ”Varför har ni konspirerat mot mig, du och Jishajs son? Du gav honom bröd och ett svärd och frågade Gud för honom, så att han uppviglar mot mig och ligger i bakhåll mot mig så som han gör i dag?” 14 Ahimelek svarade kungen: ”Vem av alla dina tjänare är så trogen som David, kungens svärson, befälhavare för din livvakt och högt respekterad i ditt hus? 15 Var det här första gången som jag frågade Gud för honom? Inte alls! Kungen borde inte skuldbelägga sin tjänare eller någon i min fars hus, för din tjänare var helt ovetande om allt detta.” 16 Men kungen sa: ”Du måste dö, Ahimelek, du och hela din fars hus.” 17 Kungen sa till livvakterna som stod omkring honom: ”Gå fram och döda Herrens präster, för de har tagit ställning för David! De visste att han flydde men avslöjade inget för mig.” Men kungens tjänare ville inte bära hand på Herrens präster och ha ihjäl dem. 18 Då sa kungen till Doeg: ”Gå fram du och ha ihjäl prästerna!” Doeg från Edom gick då fram och hade ihjäl prästerna. Den dagen dödade han åttiofem män som bar linne-efod. 19 Och i präststaden Nob blev män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar, åsnor och får nedhuggna med svärd.

20 Endast en son till Ahimelek, Ahitubs son, undkom. Han hette Abjatar. Han flydde till David 21 och berättade för honom att Saul hade dödat Herrens präster. 22 Då sa David till Abjatar: ”Jag förstod den dagen när Doeg från Edom var där, att han skulle berätta för Saul. Det är jag som är orsak till att hela din fars hus har dödats. 23 Stanna hos mig och var inte rädd. För han som vill ta mitt liv vill ta ditt liv också. Hos mig är du i säkerhet.”

Nästa

Föregående

22:1. Jfr Ps 57:1, 142:1.

22:9, 18. Doeg från Edom. Edom och Israel låg ofta i krig (14:47, 2 Sam 8:13-14). Se även Ps 52:2-3 med kommentar.

© Ragnar Blomfelt