David räddar staden Keila
1 Det berättades för David: ”Lyssna, filisteerna strider mot Keila och plundrar tröskplatserna!” 2 Då frågade David Herren: ”Ska jag dra ut och angripa dessa filisteer?” Herren svarade: ”Dra ut och angrip filisteerna och rädda Keila!” 3 Men Davids män sa till honom: ”Se hur rädda vi är här i Juda. Måste vi dessutom dra iväg till Keila mot filisteernas armé?” 4 David frågade återigen Herren, som svarade: ”Bryt upp och dra ner mot Keila, för jag ska ge filisteerna i din hand.” 5 Så drog David med sina män till Keila och stred mot filisteerna. Han förde bort deras boskap och tillfogade dem stora förluster och räddade invånarna i Keila.
6 När Abjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Keila hade han med sig en efod ner dit. 7 När det berättades för Saul att David hade kommit till Keila, sa Saul: ”Gud har förkastat honom i min hand, för han har fängslat sig själv genom att gå in i en stad med portar och bommar.” 8 Sedan kallade Saul allt manskap till strid. De skulle dra ner till Keila och omringa David och hans män. 9 När David fick veta att Saul hade onda planer mot honom sa han åt prästen Abjatar att hämta efoden. 10 Och David sa: ”Jahve, Israels Gud, din tjänare har hört att Saul tänker komma till Keila och ödelägga staden på grund av mig. 11 Kommer Keilas invånare att överlämna mig i hans hand? Kommer Saul ner hit, som din tjänare har hört? Jahve, Israels Gud, låt din tjänare få veta!” Herren svarade: ”Han kommer.” 12 David fortsatte: ”Kommer Keilas invånare att överlämna mig och mina män i Sauls hand?” Herren svarade: ”De ska överlämna er.” 13 Då bröt David upp med sitt manskap, omkring sexhundra man. De drog ut från Keila och vandrade planlöst. När det berättades för Saul att David hade flytt från Keila avslutade han sitt fälttåg.
Saul förföljer David
14 David förblev bland bergen i Sifs öken med dess bergfästen. Saul sökte efter honom varje dag, men Gud gav honom inte i hans hand.
15 Medan David var i Horesh i Sifs öken fick han veta att Saul hade dragit ut för att ta hans liv. 16 Då kom Jonatan, Sauls son, till David i Horesh och styrkte honom i Gud. 17 Han sa till David: ”Var inte rädd, för min far Saul kommer inte att få tag i dig. Du ska bli kung över Israel och jag ska bli närmast dig i rang. Det vet också min far Saul.” 18 De slöt båda ett förbund inför Herren. Och David förblev i Horesh medan Jonatan begav sig hem.
19 Några män från Sif kom upp till Saul i Gibea och sa: ”Vet du att David gömmer sig hos oss på bergfästena i Horesh, på Hakilahöjden söder om Jeshimon? 20 O konung, dra ner dit eftersom du så gärna vill det! Vi å vår sida ska då överlämna honom i kungens hand.” 21 Saul svarade: ”Herren ska välsigna er, för ni har visat mig medkänsla. 22 Skaffa pålitlig information och ta reda på vart han går och vem som sett honom där. Folk har sagt mig att han är mycket listig. 23 Undersök och inhämta kunskap om alla ställen där han gömt sig. Återkom sedan till mig när ni är säkra, så ska jag gå med er. Finns han i landet ska jag spåra upp honom bland alla ätter i Juda.”
24 Så bröt de upp och gick till Sif före Saul. David och hans män var då i Maons öken, i Arabah söder om Jeshimon. 25 Saul och hans män gick för att söka efter David. Men David fick reda på det och drog ner till klippan och stannade i Maons öken. Saul fick höra det och förföljde David in i Maons öken. 26 Saul gick på ena sidan av berget och David och hans män på den andra. David försökte skyndsamt undkomma Saul, men Saul och hans manskap kom allt närmare ett gripande av David och hans män. 27 Då kom en budbärare till Saul och sa: ”Kom fort, filisteerna har ryckt in i landet!” 28 Då upphörde Saul att förfölja David och drog iväg mot filisteerna. Därför fick platsen namnet Skiljeklippan.
23:1. Keila. En stad i Judas bergsbygd.
23:19. Se Davids bön i Ps 54.
© Ragnar Blomfelt