David skonar Saul i grottan
1 David drog upp därifrån och höll till bland En-Gedis bergfästen. 2 När Saul återkom efter att ha förföljt filisteerna berättades det för honom att David var i En-Gedis öken. 3 Då tog Saul tretusen utvalda män ur hela Israel och gav sig av för att söka efter David och hans män nära Stenbocksklipporna. 4 Saul kom till fårfållorna vid vägen. Där fanns en grotta som han gick in i för att uträtta sina behov. David och hans män satt längst inne i grottan. 5 Davids män sa till David: ”Detta är dagen om vilken Herren sa till dig: Lyssna, jag ger din fiende i din hand, gör med honom vad du anser vara bäst.” Då reste sig David och skar obemärkt av en flik på Sauls mantel. 6 Men efteråt fick David dåligt samvete eftersom han skurit av Sauls mantelflik. 7 Han sa till sina män: ”Herren förbjude att jag skulle göra så mot min herre, mot Herrens smorde, att jag bär hand på honom! Han är ju Herrens smorde.” 8 Med dessa ord tyglade David sina män och lät dem inte angripa Saul.
Och Saul reste sig och lämnade grottan och fortsatte sin väg. 9 Därefter reste sig David och gick ut ur grottan. Han ropade efter Saul: ”Min herre och kung!” När Saul såg sig om böjde David sig ner med ansiktet mot marken i respekt. 10 Han sa till Saul: ”Varför lyssnar du till människor som säger att jag vill dig illa? 11 Nu har du själv i dag sett hur Herren gav dig i min hand i grottan. Jag uppmanades att döda dig, men jag skonade dig. Jag sa att jag inte tänker bära hand mot min herre, för han är Herrens smorde. 12 Titta noga min fader, det är din mantelflik jag håller i handen. Jag skar av din mantelflik utan att döda dig. Därmed kan du se och förstå att jag inte velat begå något ont eller brottsligt. Jag har inte syndat mot dig fastän du jagar mig för att ta mitt liv. 13 Herren ska döma mellan oss, och Herren ska hämnas för vad du gjort mig. Men själv ska jag inte röra dig. 14 Som det gamla ordspråket säger: ’Från de onda kommer ondska.’ Men jag ska inte röra dig. 15 Vem har Israels kung dragit ut efter? Vem är det du förföljer? En död hund? En ynka loppa? 16 Herren ska vara domare och döma mellan oss. Han ska se till min sak och döma mig fri från din hand.”
17 När David hade sagt detta sa Saul: ”Är det din röst, min son David?” Och Saul storgrät. 18 Han sa till David: ”Du är mer rättfärdig än jag, för du har behandlat mig väl fastän jag behandlat dig illa. 19 Du har i dag talat om din godhet mot mig. Du dödade mig inte när Herren överlämnade mig i din hand. 20 När en man möter sin fiende brukar han då låta honom välmående gå sin väg? Herren må löna dig med allt gott för vad du gjort mot mig i dag. 21 Nu vet jag med säkerhet att du ska bli kung och att Israels kungadöme ska befästas i din hand. 22 Men lova mig nu med ed vid Herren att du skonar mina efterkommande och inte utplånar mitt namn ur min fars hus.” 23 Detta lovade David med ed inför Saul. Därefter vände Saul hem. Och David och hans män drog upp till bergfästet.
24:13. Herren ska hämnas för vad du gjort mig. Jfr Rom 12:19 med kommentar.
24:17. Saul storgrät. Han skulle snart jaga efter David igen, 26:1-2.
© Ragnar Blomfelt