Israels lovsång
1 Då sjöng Mose och Israels söner denna lovsång till Herren:
”Jag vill lovsjunga Herren,
för han är högt upphöjd.
Häst och ryttare vräkte han i havet.
2 Herren är min styrka och min lovsång,
han blev min frälsning.
Han är min Gud,
jag vill prisa honom,
min fars Gud,
jag vill upphöja honom.
3 Herren är en krigare,
Jahve är hans namn.
4 Faraos vagnar och här kastade han i havet,
hans utvalda officerare dränktes i Röda havet.
5 Vattnet täckte dem,
de sjönk som sten i djupet.
6 Herre, din högra hand är ärorik i kraft.
Herre, din högra hand krossar fienden.
7 I din väldiga höghet
slår du ner dina motståndare.
Du släpper lös din glödande vrede
som förtär dem som halm.
8 Av din näsas fnysning
tornade vattnet upp,
flödet reste sig som en mur,
strömmarna stelnade i havets mitt.
9 Fienden sa:
’Jag ska förfölja och hinna upp dem,
fördela bytet och stilla min hämnd.
Jag ska dra mitt svärd,
min hand ska förgöra dem.’
10 Du andades på dem
och havet täckte dem.
De sjönk som bly i väldiga vatten.
11 Herre, vem är som du bland gudarna?
Vem är som du, majestätisk i helighet,
värd fruktan och lovsång, undergörare?
12 Du sträckte ut din högra hand,
och jorden slukade dem.
13 Med din trogna kärlek
leder du folket som du återlöst.
Du för dem med din makt
till din heliga boning.
14 Folken hör och darrar,
ångest griper Filisteens invånare.
15 Då blir Edoms furstar förskräckta,
Moabs mäktiga ska bäva,
Kanaans alla invånare blir modlösa.
16 Terror och skräck ska falla över dem.
Inför din mäktiga arm står de förstenade
tills ditt folk passerat, Herre,
tills folket som du vunnit passerat.
17 Du för dem in och planterar dem
på ditt eget berg, den plats du gjort
till din boning, Herre,
den helgedom dina händer berett, Herre.
18 Herren ska regera i all evighet!”
19 När Faraos hästar med vagnar och ryttare kom ut i havet, gjorde Herren att vattnet strömmade tillbaka över dem. Men Israels söner gick torrskodda genom havet.
20 Och Arons syster Mirjam, profetkvinnan, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. 21 Mirjam sjöng för dem:
”Lovsjung Herren,
för han är högt upphöjd!
Häst och ryttare vräkte han i havet.”
Gud förser med vatten
22 Mose ledde sedan Israels söner från Röda havet och in i öknen Shur. Tre dagar gick de i öknen utan att finna vatten. 23 Så kom de till Mara, men de kunde inte dricka vattnet där eftersom det var bittert. Därför fick platsen namnet Mara. 24 Då klagade folket mot Mose och sa: ”Vad ska vi dricka?”
25 Han ropade till Herren. Och Herren visade honom ett särskilt trä, som Mose kastade i vattnet och då blev det drickbart. Där gav Herren olika lagar åt folket, och där satte han det på prov. 26 Han sa: ”Om du noga lyssnar till Jahve din Gud, gör det rätta i hans ögon, uppmärksammar hans bud och håller alla hans föreskrifter, då ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag sände över egyptierna. För jag är Jahve din läkare.”
27 Sedan kom de till Elim. Där fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.
© Ragnar Blomfelt