Manna och vaktlar
1 Hela Israels församling lämnade Elim och kom till öknen Sin, som ligger mellan Elim och Sinai. Det var den femtonde dagen i andra månaden efter att de lämnat Egypten. 2 Hela Israels församling klagade mot Mose och Aron i öknen. 3 Israels söner sa till dem: ”Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egypten! Vi satt där vid köttgrytorna och hade mat i överflöd. Men ni har fört oss hit ut i öknen för att hela församlingen ska svälta ihjäl.”
4 Då sa Herren till Mose: ”Lyssna, jag ska göra så att det regnar bröd från himlen åt er. Folket ska varje dag gå ut och samla en dagsranson. Så ska jag pröva dem om de vill följa min lag eller inte. 5 När de på sjätte dagen tillagar vad de hämtat ska det vara dubbelt så mycket som de samlar de andra dagarna.”
6 Mose och Aron sa till alla Israels söner: ”I kväll kommer ni att förstå att det var Herren som förde er ut från Egypten. 7 Och i morgon ska ni se Herrens härlighet eftersom han hört er klagan mot Herren. Men vi, vilka är vi att ni skulle klaga mot oss?” 8 Mose fortsatte: ”I kväll ska Herren ge er kött att äta och i morgon allt bröd ni behöver. För Herren har hört hur ni klagat mot honom. Men vilka är vi? Ni klagar inte mot oss utan mot Herren.”
9 Sedan sa Mose till Aron: ”Säg till hela Israels församling: Träd fram inför Herren, för han har hört er klagan.” 10 Medan Aron talade till hela Israels församling kom de att se mot öknen. Och se, Herrens härlighet visade sig i molnet.
11 Herren sa till Mose: 12 ”Jag har hört Israels söners klagan. Säg till dem: I skymningen ska ni få äta kött och tidigt i morgon ska ni få allt bröd ni behöver. Då ska ni förstå att jag är Jahve er Gud.”
13 På kvällen kom vaktlar och täckte lägret. Och på morgonen låg det dagg omkring lägret. 14 När daggen avdunstat låg det i form av flingor på ökenytan, som rimfrost på marken. 15 Israels söner såg på det. Och eftersom de inte visste vad det var, frågade de varandra: ”Vad är det här?” Mose sa till dem: ”Det är maten som Herren gett er att äta. 16 Detta är vad Herren har befallt: Var och en ska samla vad han behöver till mat. Två kilo per person efter antalet boende i era tält.” 17 Israels söner gjorde så. Några samlade mer, några mindre. 18 Sedan mätte de upp det. Den som samlat mycket hade inget över, och den som samlat lite saknade inget. Alla hade lagom med mat. 19 Mose sa till dem: ”Ingen får lämna något till i morgon.” 20 Men de brydde sig inte om Mose. Några sparade lite till nästa morgon. Då blev det fullt av maskar i det och det stank. Och Mose blev arg på dem. 21 Varje morgon samlade var och en så mycket han behövde. Men när solen värmde smälte det bort.
22 Den sjätte dagen samlade de in dubbelt så mycket, fyra kilo var. Och församlingens alla ledare kom och berättade det för Mose. 23 Han sa till dem: ”Detta är vad Herren sagt: ’I morgon är det sabbatsvila, en sabbat avskild för Herren. Baka det ni vill baka och koka det ni vill koka. Allt som blir över ska ni spara till i morgon.’” 24 Så de sparade det till nästa morgon, enligt Mose befallning. Och det stank inte och inga maskar kom i det. 25 Mose sa: ”Ät det i dag, för i dag är det Herrens sabbat. I dag finner ni inget på marken. 26 Sex dagar ska ni samla det, men den sjunde dagen är det sabbat. Då finns där inget.”
27 Likväl gick några ut på sjunde dagen för att samla. Men de fann inget. 28 Då sa Herren till Mose: ”Hur länge ska ni vägra att hålla mina bud och befallningar? 29 Lyssna! Herren har gett er sabbaten. Därför ger han er bröd för två dagar den sjätte dagen. Bli kvar där du är! Ingen får gå hemifrån den sjunde dagen.” 30 Alltså vilade folket den sjunde dagen.
31 Israeliterna kallade det manna. Det liknade korianderfrö. Det var vitt och smakade som honungsrån. 32 Mose sa: ”Detta är vad Herren befallt: ’Spara två kilo av det för kommande släkten, så att de får se brödet jag gav er att äta i öknen när jag förde er ut från Egypten.’” 33 Mose sa till till Aron: ”Ta en kruka och lägg två kilo manna i det. Ställ det inför Herren. Det ska bevaras för kommande släkten.” 34 Aron gjorde som Herren befallde Mose. Han ställde krukan framför vittnesbördet till att där förvaras.
35 Israels söner åt manna i fyrtio år tills de kom till bebott land. De åt manna tills de nådde gränsen till Kanaan. 36 En volymenhet kallades omer vilket var omkring två kilo.
16:4. regnar bröd från himlen åt er. I Nya Testamentet är Jesus Kristus brödet från himlen, Joh 6:41, 48-51.
16:18. Paulus citerar från denna vers i 2 Kor 8:15.
16:34. vittnesbördet. Dvs vittnesbördets ark, i vilken senare de tio budorden skulle placeras (31:18, 34:28-29).
© Ragnar Blomfelt