Kvinnan från Tekoa
1 Joab, Serujas son, visste att kungen längtade efter Absalom. 2 Så Joab sände bud till Tekoa och lät hämta en klok kvinna. Han sa till henne: ”Låtsas att du sörjer och ta på dig sorgkläder. Smörj dig inte med olja. Bete dig likt en kvinna som länge sörjt en död. 3 Gå sedan till kungen och säg följande till honom.” Och Joab lade orden i hennes mun.
4 När kvinnan från Tekoa talade med kungen föll hon ner till marken på sitt ansikte i respekt och sa: ”Hjälp mig, o konung!” 5 Kungen frågade: ”Vad vill du?” Hon svarade: ”Det är så att jag är änka, min man är död. 6 Din tjänarinna hade två söner. De började slåss ute på marken utan någon som kunde skilja dem åt. Så den ene slog den andre till döds. 7 Nu har hela släkten rest sig mot din tjänarinna och säger: ’För hit honom som slog ner sin bror! Vi vill döda honom eftersom han mördade sin bror. Så gör vi slut på arvingen också.’ De vill släcka min sista gnista och beröva min man både namn och efterkommande på jorden.”
8 Kungen sa till kvinnan: ”Gå hem igen. Jag ska ta mig an din sak.” 9 Kvinnan från Tekoa svarade: ”Min herre och kung, låt skulden vila på mig och på min fars hus. Kungen och hans tron är utan skuld.” 10 Kungen sa: ”För hit den som säger något till dig, så ska han inte besvära dig mer.” 11 Då sa hon: ”Må kungen minnas Jahve sin Gud, så att inte blodshämnaren fördärvar mer och de inte tar livet av min son.” Han sa: ”Så sant Herren lever, inte ett hår på din son ska falla till marken.”
12 Då sa kvinnan: ”Låt din tjänarinna få säga ännu ett ord till min herre kungen.” Han sa: ”Tala.” 13 Kvinnan sa: ”Varför har du då planerat så mot Guds folk? När kungen talar så blir han själv skyldig, eftersom kungen inte låter den han fördrivit återvända. 14 Vi måste alla dö. Vi är likt vatten som spills på marken och inte kan samlas upp igen. Men Gud vill inte ta liv, utan ordnar och planerar så att den fördrivne inte ska vara skild från honom. 15 Jag har nu kommit för att säga detta till min herre kungen eftersom folket gjorde mig rädd. Din tjänarinna tänkte då att om jag fick tala med kungen skulle han kanske uppfylla sin tjänarinnas önskan. 16 Ja, kungen ska säkert lyssna till sin tjänarinna och rädda mig från den mans hand som ville utrota både mig och min son från Guds arvsland. 17 Din tjänarinna tänkte att min herre kungens ord ska ge mig frid. För min herre kungen är som Guds utsände, som kan urskilja gott och ont. Må Jahve din Gud vara med dig.”
18 Då sa kungen till kvinnan: ”Jag ska nu fråga dig något, dölj inget för mig.” Kvinnan svarade: ”Tala, min herre och kung.” 19 Kungen frågade: ”Har Joab sitt finger med i allt detta?” Kvinnan svarade: ”Så sant du lever, min herre kung: Ingen kan bortförklara att det är som min herre kungen säger. Ja, din tjänare Joab befallde mig detta, och han lade alla orden i din tjänarinnas mun. 20 Din tjänare Joab gjorde så för att kasta nytt ljus över saken. Men min herre är vis som Guds utsände och vet allt som sker i landet.”
Absalom återvänder till Jerusalem
21 Kungen sa sedan till Joab: ”Lyssna, jag går med på det. Gå, hämta tillbaka den unge mannen Absalom.” 22 Då föll Joab ner med ansiktet mot marken i respekt. Han välsignade kungen och sa: ”I dag förstår din tjänare att jag har din välvilja, min herre och kung, eftersom kungen uppfyller min önskan.” 23 Så Joab reste sig och begav sig till Geshur och hämtade Absalom till Jerusalem. 24 Men kungen sa: ”Han ska gå till sitt eget hus. Han får inte komma inför mitt ansikte.” Så Absalom gick till sitt eget hus och kom inte inför kungen.
25 Ingen man i hela Israel beundrades så mycket för sin skönhet som Absalom. Från fötterna till huvudet fanns inga skavanker. 26 Han lät klippa håret en gång i slutet av varje år eftersom det blev så tungt, och då vägde håret drygt två kilo efter kungsvikt. 27 Absalom fick tre söner och en dotter. Hon hette Tamar och var en vacker kvinna.
28 Absalom bodde två hela år i Jerusalem utan att få komma inför kungens ansikte. 29 Då sände han bud efter Joab för att be honom gå till kungen. Men Joab ville inte komma till honom. Absalom sände bud en andra gång, men Joab vägrade komma. 30 Så Absalom sa till sina tjänare: ”Ni ser att Joab har en åker bredvid min. Där odlar han korn. Gå och sätt eld på den!” Absaloms tjänare tände då eld på åkern. 31 Då reste sig Joab och gick till Absaloms hus och sa: ”Varför har dina tjänare tänt eld på min åker?” 32 Absalom svarade: ”Lyssna, jag sände bud till dig och lät säga: Kom hit, jag vill be dig gå till kungen för att fråga: ’Varför har jag kommit från Geshur? Det hade varit bättre om jag hade varit kvar där.’ Nu vill jag se kungens ansikte! Har jag någon skuld så får han döda mig.” 33 Så Joab gick till kungen och berättade detta för honom. Kungen kallade då till sig Absalom. Han kom till kungen och hälsade respektfullt med ansiktet mot marken inför honom. Och kungen kysste Absalom.
14:17, 20. Guds utsände. Se kommentar till 1 Mos 16:7.
© Ragnar Blomfelt