Amnon och Tamar
1 En tid senare hände följande: Davids son Absalom hade en vacker syster vid namn Tamar. Davids son Amnon blev förälskad i henne. 2 Amnon blev sjuk av hjärtekval för sin syster Tamars skull, för hon var jungfru och det tycktes omöjligt för Amnon att göra något med henne. 3 Men Amnon hade en vän vid namn Jonadab, son till Davids bror Shima. Jonadab var en intelligent man. 4 Han frågade Amnon: ”Varför ser du så ömklig ut vareviga morgon, kungason? Vad är det fråga om?” Amnon svarade honom: ”Jag älskar Tamar, min bror Absaloms syster.” 5 Jonadab sa: ”Lägg dig på din säng och låtsas vara sjuk. Säg sedan till din far när han besöker dig: Låt min syster Tamar komma och ge mig något att äta, och låt mig få se på när hon tillagar maten och sedan äta den ur hennes hand.”
6 Amnon gick till sängs och låtsades vara sjuk. När kungen kom och besökte honom sa Amnon till kungen: ”Låt min syster Tamar komma hit och baka ett par kakor medan jag ser på, och låt mig få äta dem från hennes hand.”
7 Då sände David bud hem till Tamar och lät säga: ”Gå till din bror Amnons hus och tillaga mat åt honom.” 8 Så Tamar gick till sin bror Amnons hus där han låg till sängs. Hon tog deg och knådade den och gjorde kakor medan Amnon såg på, och så gräddade hon dem. 9 Därefter tog hon pannan och lade upp kakorna framför honom. Men han ville inte äta. Amnon befallde alla att gå ut, så alla lämnade honom. 10 Sedan sa Amnon till Tamar: ”Kom hit med maten till sovkammaren, så att jag får äta från din hand.” Tamar tog kakorna hon bakat och bar in dem i sovkammaren till sin bror Amnon. 11 Men när hon räckte honom kakorna för att han skulle äta, grep han tag i henne och sa: ”Kom och ligg med mig, min syster!” 12 Men hon svarade: ”Nej, min bror, kränk mig inte! Sådant gör vi inte i Israel! Bete dig inte så vettlöst! 13 Vart skulle jag ta vägen med min skam? Och du skulle betraktas som en vettvilling i Israel. Tala med kungen istället, han låter dig säkert få mig.” 14 Men Amnon vägrade lyssna på henne. Och starkare som han var våldtog han henne.
15 Efteråt fylldes Amnon av brinnande hat mot henne. Hans hat mot henne var starkare än den kärlek han förut hade haft. Amnon sa till henne: ”Gå upp och stick iväg!” 16 Hon svarade: ”Nej! Att bara sända iväg mig vore värre än det du redan gjort mot mig.” Men han vägrade lyssna på henne. 17 Amnon ropade på sin tjänstepojke och sa: ”För ut den här kvinnan härifrån och regla dörren efter henne!” 18 Så tjänaren förde ut henne och reglade dörren efter henne. Tamar bar en fotsid dräkt, för så gick kungens döttrar klädda så länge de var jungfrur. 19 Tamar strödde aska över sitt huvud och rev sönder sin fotsida dräkt. Med handen på sitt huvud gick hon där och ropade. 20 Hennes bror Absalom sa till henne: ”Har din bror Amnon rört dig? Tig nu om detta, min syster. Han är ju din bror. Låt inte det här påverka dig.” Så bodde Tamar ensam i sin bror Absaloms hus.
21 När kung David fick höra om allt detta blev han ursinnig. 22 Och Absalom sa inte ett ord till Amnon, varken gott eller ont. För han hatade Amnon eftersom han hade våldtagit hans syster Tamar.
Absalom befaller mord på Amnon
23 Två år därefter hade Absalom fårklippning i Baal-Hasor, nära Efraim. Han bjöd in kungens alla söner. 24 Absalom gick till kungen och sa: ”Din tjänare ska ha fårklippning. Kungen och hans tjänare kan väl följa med mig?” 25 Kungen svarade: ”Nej, min son. Vi kommer inte alla, det skulle bli till besvär för dig.” Trots att Absalom vädjade ville kungen inte gå med, men han gav Absalom sin välsignelse. 26 Absalom sa: ”Om inte, så kan väl min bror Amnon komma med oss?” Kungen frågade: ”Varför skulle han följa med dig?” 27 Men Absalom vädjade tills han lät Amnon och alla de andra kungasönerna gå med honom.
28 Absalom befallde sina tjänare: ”Lägg märke till när vinet gjort Amnon rusig, och jag säger till er: ’Hugg ner Amnon!’ då ska ni döda honom. Var inte rädda, det är jag som befallt er. Var starka och modiga!” 29 Tjänarna gjorde med Amnon som Absalom befallt. Då bröt kungens alla andra söner upp och red iväg på sina mulåsnor och flydde.
30 Medan de ännu var på väg fick David rapport om att Absalom hade huggit ner alla kungasönerna och att ingen överlevt. 31 Då reste sig kungen och rev sönder sina kläder och lade sig på marken. Och alla hans tjänare stod där med sönderrivna kläder. 32 Men Jonadab, son till Davids bror Shima, sa: ”Min herre får inte tro att de dödat alla de unga männen, kungens söner. Det är bara Amnon som är död. Detta har Absalom talat om från den dag då Amnon våldtog hans syster Tamar. 33 Min herre kungen ska inte bry sig om ryktet att alla kungens söner är döda. Det är bara Amnon som är död.”
Absalom flyr till Geshur
34 Under tiden flydde Absalom.
När pojken som stod vakt lyfte blicken, såg han mycket folk komma från vägen bakom honom längs med berget. 35 Då sa Jonadab till kungen: ”Se, där kommer kungens söner. Precis som din tjänare sa.” 36 Så fort han hade sagt detta anlände kungens söner. Och de storgrät, likaså kungen och alla hans tjänare.
37 Men Absalom hade flytt och begett sig till Talmaj, Ammihurs son, kungen av Geshur. David sörjde sin son varje dag. 38 Efter att Absalom hade flytt och begett sig till Geshur blev han kvar där i tre år. 39 Kung David avstod från att dra ut mot Absalom, för han hade blivit tröstad i sin sorg över Amnons död.
13:12. Sådant gör vi inte i Israel! 3 Mos 18:9, 11, 20:17. Se även 5 Mos 22:25-29.
© Ragnar Blomfelt