Gibeoniterna får sin hämnd
1 Under Davids regeringstid utbröt svält som varade i tre hela år. David sökte då Herren, som svarade: ”Blodskuld vilar på Saul och hans hus eftersom han dödade gibeoniterna.” 2 Så kungen kallade till sig gibeoniterna och talade med dem. Gibeoniterna var inte israeliter utan en återstod av amoreerna. Trots att Israels söner lovat att skona dem, hade Saul i sin iver för Israels söner och Juda försökt utrota dem. 3 David sa till gibeoniterna: ”Vad ska jag göra för er? Hur ska jag bringa försoning så att ni välsignar Herrens arvsegendom?” 4 Gibeoniterna svarade: ”Vi begär ej silver och guld från Saul och hans hus. Inte heller har vi rätt att döda någon i Israel.” David frågade: ”Så vad begär ni att jag ska göra för er?” 5 De svarade kungen: ”Det gäller mannen som ville förgöra oss och som planerade att utrota oss inom Israels gränser. 6 Ge sju av hans söner till oss så att vi får hänga upp dem inför Herren i Sauls Gibea, han som var Herrens utvalde.” Kungen sa: ”Jag ska ge dem till er.”
7 Men kungen skonade Sauls sonson Mefiboshet, Jonatans son, på grund av eden som David och Sauls son Jonatan hade gett varandra inför Herren. 8 Kungen tog de två söner som Rispa, Ajas dotter, hade fött åt Saul, nämligen Armoni och Mefiboshet, och de fem söner som Sauls dotter Merab hade fött åt Adriel från Mehola, Barsillajs son. 9 Dem gav han till gibeoniterna, som hängde upp dem på berget inför Herren. Alla sju dog på samma gång. De dödades under de första skördedagarna, när kornskörden började.
10 Rispa, Ajas dotter, bredde ut sitt säcktyg på klippan. Hon stannade där från skördens början tills det ösregnade över kropparna. Hon lät inte himlens fåglar röra dem om dagen eller markens vilddjur om natten. 11 Det berättades för David vad Sauls bihustru Rispa, Ajas dotter, hade gjort. 12 Då gav sig David iväg och hämtade Sauls och hans son Jonatans ben från männen i Jabesh i Gilead. Dessa hade stulit deras kroppar från torget i Bet-Shan där filisteerna hade hängt upp dem den dagen filisteerna hade ihjäl Saul på Gilboa berg. 13 David hämtade alltså Sauls och hans son Jonatans ben därifrån. Dessutom samlade de ihop benen från de upphängda. 14 Och de begravde benen efter Saul och hans son Jonatan i Sela i Benjamin, i graven som tillhörde Sauls far Kish. Allt gjordes som kungen hade befallt. Därefter lyssnade Gud till landets bön.
Strider mot filisteerna
15 Filisteerna började åter kriga mot Israel, så David drog ner med sina män och stred mot filisteerna. David blev helt utmattad. 16 Jisbo-Benob var en ättling till Rafa. Hans kopparlans vägde drygt tre kilo, och han bar en ny rustning. Han sa att han tänkte döda David. 17 Men Abishaj, Serujas son, kom till Davids hjälp. Han slog ner och dödade filistén. Då tog Davids män en ed av David: ”Du får inte dra ut med oss i striden mer, så att inte Israels lampa släcks.”
18 Därefter blev det åter strid med filisteerna, vid Gob. Det var då hushatiten Sibbekaj dräpte Saf, en ättling till Rafa.
19 Och det blev ännu en strid med filisteerna, vid Gob. Elhanan, Jaare-Oregims son från Betlehem, hade då ihjäl Goliat från Gat, vars spjutskaft var tjockt som en vävbom.
20 Sedan krigades det igen vid Gat. Där deltog en reslig man med sex fingrar på var hand och sex tår på var fot, sammanlagt tjugofyra. Han var också ättling till Rafa. 21 Han hånade Israel, men Jonatan, son till Davids bror Shimei, hade ihjäl honom. 22 Dessa fyra var ättlingar till Rafa i Gat. De dödades av David och hans män.
21:2. lovat. Jos 9.
21:6. sju. Möjligen för att sju-talet uttryckte fullständighet. Dessa sju kan ha varit medbrottslingar till Saul.
21:19. Goliat. Avser sannolikt Goliats bror (1 Krön 20:5). Alternativt avses en annan Goliat än den i 1 Sam 17.
© Ragnar Blomfelt