Davids lovsång
1 David talade till Herren denna sång den dag då Herren räddade honom från alla hans fiender och från Saul. 2 Han sa:
Herren är min klippa,
min borg, min räddare,
3 min Gud, mitt berg, min tillflykt,
min sköld, min starka frälsning,
min fästning, mitt skydd,
min Frälsare som räddar mig från våldet.
4 Jag ropade till Herren
som är värd att lovprisas,
och jag frälstes från mina fiender.
5 Dödens vågor omslöt mig,
fördärvets floder fasade mig,
6 dödsrikets rep omslingrade mig,
dödens fällor låg framför mig.
7 Jag anropade Jahve i min nöd,
jag ropade till min Gud.
Från sitt tempel hörde han mig,
mitt rop nådde hans öron.
8 Då blev en kraftig jordbävning,
himlens grundvalar skakade häftigt.
För han var fruktansvärt vred.
9 Rök från hans näsa,
förtärande eld från hans mun,
glödande kol flammade från honom,
10 Han delade på himlen och steg ner,
med svarta moln under sina fötter.
11 Han red på en kerub och flög,
han sågs på vindens vingar.
12 Han dolde sig i mörker runt om,
i vattenmassor och svarta skyar.
13 Från strålglansen framför honom
flammade brinnande kol.
14 Herren dundrade i himlen,
den Högste lät sig höras.
15 Han sköt pilar och skingrade dem,
blixtar och förvirrade dem.
16 Flodbäddar blev synliga,
jordens grundvalar blottades
för Herrens bestraffning,
då han fnyste av vrede.
17 Från höjden grep han min hand,
drog mig upp ur väldiga vatten.
18 Han frälste mig från min starke fiende,
från dem som hatade mig,
för de var mig övermäktiga.
19 De angrep mig på min olycksdag,
men Herren var mitt stöd.
20 Han förde mig ut till frihet,
han frälste mig eftersom han älskar mig.
21 Herren lönade min rättfärdighet,
han belönade mitt fläckfria liv.
22 För jag har hållit mig på Herrens vägar
och inte i ondska avvikit från min Gud.
23 Jag tänkte på alla hans förordningar,
jag avvisade inte hans föreskrifter.
24 Jag var oförvitlig inför honom,
jag avhöll mig från synd.
25 Därför belönade Herren min rättfärdighet,
mitt fläckfria liv inför hans ögon.
26 Du är helig mot den helige,
oförvitlig mot den oförvitlige,
27 ren mot den rene.
Men du är lömsk mot den perverse.
28 Du frälser de utsatta,
men du har ögonen på de arroganta
och förödmjukar dem.
29 Herre, du är min lykta,
Herren lyser upp mitt mörker.
30 Med dig stormar jag mot en formering,
med dig rusar jag över vallen.
31 Guds väg är fullkomlig,
Herrens ord är rent.
Han är en sköld för alla
som söker skydd hos honom.
32 För vem är Gud om inte Jahve,
vem är en klippa om inte vår Gud?
33 Gud är mitt starka värn,
han gör min väg oklanderlig.
34 Han ger mig hjortens snabba fötter
och för mig upp på trygga höjder.
35 Han tränar mina händer för krig,
mina armar att spänna kopparbågen.
36 Du ger mig din frälsning som sköld,
din hjälpsamhet gör mig stor.
37 Du breddar min vandrings väg,
mina fötter står stadigt.
38 Jag förföljde och förgjorde mina fiender,
jag återvände inte förrän de var slagna.
39 Jag slukade dem och hade ihjäl dem,
de blev liggande, fallna under mina fötter.
40 Du iklädde mig krigets styrka.
Du kuvade mina angripare inför mig.
41 Du böjde mina fienders nackar för mig,
och jag förintade dem som hatade mig.
42 De såg sig om, men ingen hjälpte.
Och de ropade förgäves till Herren.
43 Jag finmalde dem som stoft på marken,
jag krossade dem
och trampade ner dem som gatans smuts.
44 Du räddade mig från mitt folks strider,
du bevarade mig som huvud över länderna,
okända folkslag blev mina tjänare.
45 Främlingar kryper för mig,
så fort de hör om mig lyder de mig.
46 Främlingar sjunker ihop
och kommer darrande ur sina fästen.
47 Herren lever!
Lov och pris till min klippa!
Upphöjd är min Gud,
min frälsnings klippa.
48 Han är den Gud som ger mig hämnd,
underkuvar folken åt mig,
49 för mig ut från mina fiender,
upphöjer mig över mina motståndare
och räddar mig från våldsmän.
50 Jahve, därför vill jag prisa dig bland folken,
och lovsjunga ditt namn!
51 Han ger sin kung väldiga segrar
och visar trogen kärlek mot sin smorde,
mot David och hans ätt till evig tid.
22. Davids lovsång har stora likheter med Ps 18. Se kommentarer där.
© Ragnar Blomfelt