Vatten från klippan
1 Så kom Israels söner, hela församlingen, in i öknen Zin. Det hände i den första månaden, och folket slog sig ner i Kadesh. Där dog Mirjam och där blev hon begraven.
2 Församlingen saknade vatten, så de förenade sig mot Mose och Aron. 3 Folket klagade på Mose och sa: ”Om vi ändå fått dö när våra bröder dog inför Herren! 4 Varför har ni fört Herrens församling in i denna öken så att vi och vår boskap måste dö här? 5 Varför har ni fört oss ut från Egypten och tagit oss till denna hemska plats? Här växer varken säd eller fikon, druvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka!”
6 Mose och Aron lämnade församlingen och gick till mötestältets ingång där de föll ner på sina ansikten. Då visade sig Herrens härlighet för dem. 7 Herren sa till Mose: 8 ”Ta staven och kalla på församlingen. Du och din bror Aron ska tala till klippan i deras åsyn, och den ska ge vatten. Du ska få fram vatten åt dem ur klippan, så att församlingen och boskapen får att dricka.”
9 Mose tog staven som låg inför Herren, så som han befallt honom. 10 Och Mose och Aron kallade på församlingen framför klippan. Han sa till dem: ”Lyssna, ni upproriska! Måste vi skaffa fram vatten åt er från denna klippa?” 11 Sedan lyfte Mose handen och slog med sin stav två gånger på klippan. Då forsade vatten fram så att både folket och boskapen fick dricka.
12 Men Herren sa till Mose och Aron: ”Ni förtröstade inte på mig och höll mig inte helig inför Israels söner. Därför ska ni inte få föra denna församling in i landet jag gett dem.”
13 Detta var Meribas vatten. Där klagade Israels söner mot Herren och där visade han sin helighet för dem.
Edoms fientlighet
14 Från Kadesh sände Mose budbärare till kungen i Edom: ”Så säger din broder Israel: Du vet om alla svårigheter som drabbat oss. 15 Våra fäder drog ner till Egypten där vi bodde många år. Men egyptierna behandlade oss och våra fäder hemskt illa. 16 Vi ropade till Herren och han hörde oss. Hans utsände förde oss ut från Egypten. Se, nu är vi i Kadesh, en stad som gränsar till ditt område. 17 Låt oss få passera genom ditt land. Vi ska inte gå över åkrar eller vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi följer Kungsvägen utan att vika av åt vare sig höger eller vänster förrän vi passerat ditt område.”
18 Men Edom svarade: ”Du får inte passera mitt land. Gör du det angriper jag dig med svärd!” 19 Israels söner sa till honom: ”Vi ska följa den allmänna vägen. Och om vi eller vår boskap dricker av ditt vatten ska jag betala för det. Jag ber om endast detta att få gå till fots genom landet.” 20 Edom svarade: ”Du får inte passera här!” Och han drog ut mot Israel med en stor och stark krigshär. 21 Edom vägrade låta Israel passera deras område, och Israel vek undan för dem.
Aron dör
22 Israels söner, hela församlingen, bröt upp från Kadesh och kom till berget Hor. 23 Och Herren sa till Mose och Aron på berget Hor vid gränsen till Edom: 24 ”Aron ska förenas med sitt folk. Han får inte komma in i landet jag gett åt Israels söner, för ni trotsade min befallning vid Meribas vatten. 25 Ta Aron och hans son Eleasar och för dem upp på berget Hor. 26 Ta av Aron hans dräkt och sätt den på hans son Eleasar. Aron ska förenas med sitt folk och dö där.”
27 Mose gjorde som Herren befallt. De steg upp på berget Hor inför ögonen på hela församlingen. 28 Mose tog av Aron hans dräkt och satte den på hans son Eleasar. Aron dog där uppe på bergets topp. Sedan steg Mose och Eleasar ner från berget. 29 När hela församlingen förstod att Aron var död sörjde hela Israel honom i trettio dagar.
20:1. i den första månaden. Avser sannolikt det fyrtionde året efter att de lämnade Egypten (jfr v. 28 och 33:38). Där dog Mirjam, i motsats till Arons död (v. 24-29) nämns hennes död bara i förbigående.
20:14. kungen i Edom. Från Esaus ätt, 1 Mos 25:21-26, 36:1-8.
20:16. Hans utsände. Se 1 Mos 16:7 med kommentar.
20:24 (26). förenas med sitt folk. En återkommande formulering, 1 Mos 25:8, 17, 35:29, 49:33, 5 Mos 32:50.
© Ragnar Blomfelt