Kanaaneerna besegras
1 Den kanaaneiske kungen som bodde i Arad i Negev, fick höra att Israel närmade sig på Atarimvägen. Han attackerade Israel och tog några av dem som fångar. 2 Då gav Israel detta löfte till Herren: ”Om du ger detta folk i våra händer ska vi fullständigt förinta deras städer.” 3 Herren lyssnade till Israels begäran och gav kanaaneerna åt dem. Israel förintade dem och deras städer fullständigt. Platsen fick namnet Horma.
Kopparormen
4 De bröt upp från berget Hor och tog vägen mot Röda havet för att runda Edom. Men under vägen blev folket så otåligt 5 att de talade mot Gud och mot Mose och sa: ”Varför förde ni oss upp från Egypten för att dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vi avskyr den här hemska maten!”
6 Då sände Herren giftormar bland folket. De bet folket så att många i Israel dog. 7 Då kom folket till Mose och sa: ”Vi syndade när vi talade mot Herren och mot dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss.” Och Mose bad för folket. 8 Herren sa till Mose: ”Gör en orm och sätt den på en påle. Den som blir ormbiten ska se på den, så får han leva.” 9 Mose gjorde då en kopparorm och fäste den på en påle. När någon blev biten av en orm, såg han på kopparormen och fick leva.
Färden till Moab
10 Israels söner bröt upp och slog läger i Obot. 11 Därefter slog de läger vid Ije-Abarim i öknen framför Moab, österut. 12 Därefter slog de läger i Sereds dal. 13 Därefter slog de läger på andra sidan Arnonfloden som går genom öknen och börjar från amoreernas område. Arnon utgör Moabs gräns, mellan Moab och amoreerna. 14 Därför heter det i ’Boken om Herrens krig’:
”Vaheb i Sufa,
och Arnons ravin,
15 och ravinens sidor
som går ner till Ars bosättning
och lutar mot gränsen till Moab.”
16 Därefter drog de till Beer, den brunn om vilken Herren sa till Mose: ”Samla folket så ska jag ge dem vatten.” 17 Då sjöng Israel denna sång:
”Flöda, du brunn!
Sjung om den!
18 Furstar grävde brunnen,
folkets främste grävde ut den
med spira och härskarstav.”
Från öknen drog de till Mattana, 19 därefter till Nahaliel, därefter till Bamot, 20 därefter till dalen som ligger på Moabs mark uppe på Pisga, med vy över Jeshimon.
Sichon och Og besegras
21 Israel sände budbärare till Sichon, amoreernas kung och sa: 22 ”Låt mig få passera ditt land. Vi ska inte vika av in på åkrar eller vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi följer Kungsvägen tills vi passerat ditt område.” 23 Men Sichon tillät inte Israel passera hans område. Sichon samlade hela sin krigshär och drog ut mot Israel i öknen. När han kom till Jahas angrep han Israel. 24 Men Israel slog honom med svärd och intog hans land från Arnonfloden till Jabbokfloden, fram till ammoniterna, för deras gräns var befäst. 25 Israel intog alla städerna där och ockuperade amoreernas alla städer, inklusive Heshbon med alla omgivande städer. 26 För Heshbon var den amoreiske kungen Sichons stad. Han hade krigat mot den förre kungen i Moab och berövat honom hela hans land ända till Arnon. 27 Därför säger skalderna:
”Kom till Heshbon,
återuppbygg och befäst Sichons stad.
28 För eld gick ut från Heshbon,
en flamma från Sichons stad,
den förtärde Ar i Moab,
herrarna på Arnons höjder.
29 Det blir hemskt för dig, Moab!
Det är ute med dig, Kemoshs folk!
Han lät sina söner bli flyktingar,
sina döttrar föras i fångenskap,
till amoreernas kung, Sichon.
30 Vi sköt ner dem.
Heshbon är förstört till Dibon.
Vi ödelade till Nofa som når Medeba.”
31 Israel bosatte sig i amoreernas land. 32 Mose sände ut några att spana i Jaeser. De intog dess omgivande städer, och drev bort amoreerna som bodde där. 33 Sedan vek de av och drog upp mot Bashan. Då drog kung Og i Bashan ut med hela sin krigshär för att strida mot dem vid Edrei.
34 Men Herren sa till Mose: ”Var inte rädd för honom! Jag ger honom och hela hans krigshär och hans land i dina händer. Gör med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Heshbon.” 35 Så de angrep Og och hans söner och hela hans krigshär tills ingen överlevande återstod. Sedan tog de hans land i besittning.
21:3. Israel förintade dem… kanaaneerna. Jfr 5 Mos 20:17-18.
21:8-9. orm … kopparorm. I Joh 3:14 görs ormen till en slags metafor för Jesu korsfästelse. Omkring år 700 f. Kr. hade kopparormen blivit föremål för tillbedjan, se 2 Kung 18:4.
21:35. Så de angrep Og. Mer utförlig information ges i 5 Mos 3:1-11.
© Ragnar Blomfelt